Grillmästaren hade tre grillar att hålla koll på …

Klockan på ringning, efter en alldeles för sen kväll. Men vad gör man när det är så ljuvligt ute och jag börjar inse att tiden flyger iväg. Snart är det balkongen i stan eller altanen på ön som gäller. Brrr …

Jag staplade omkring och gjorde färdigt inför dagens picknick, pärmen till mötet var klar och så pinade jag i mig frukost. Kl halv nio kom en pigg Swea och hämtade mig. Maken hjälpte mig att stuva in kylväskorna och så gav vi oss iväg. Maken skulle komma senare, tur det, för när jag skulle hälla på kaprisen i min potatissallad så visade det sig att jag fått grönpeppar av tjänstemannen butiken. Tur att jag uptäckte det – smakar ju onekligen lite olika …

Vi hade vårt möte, och mot slutet hörde vi hur de andra gästerna strömmade in. Kl 13 började kalaset. Vi var nästan 60 glada personer som glammade tillsammans och hade så trevligt. Det var två män inhyrda för att sköta grillningen. De hade fyra stora grillar och arbetade verkligen. Och lyckades också med de olika varianter som vi tagit med för att grilla.

Men, vart tar tiden vägen egentligen när man har trevligt. Vi tyckte det var tråkigt att lämna, men jag antar att värdparet var ganska nöjda – de hade satt en övre gräns får hur många som skulle få plats, 35 st …

Värden hälsar oss välkomna …

Maken vet alltid att roa sig med vackra damer …

Ring så spelar vi och Melodikrysset. Som stämdes av med syster i Göteborg via Skypen. Vi är så duktiga, men vinner aldrig.

Jag poade på med mitt SWEA. Maken bestämde sig för att gå på bio – själv, Valkyrie med Tom Cruice. Jag fixade papper och dokument som skulle förberedas till morgondagens styrelsemöte. Det är mer och mer som fallit på plats. Vad skall jag hitta på sedan …? 😉

Det blev en liten inköpsrunda till butiken, vi skall inte bara ha styrelsemöte imorgon, det skall också bli kalas – BRING&BRAAI (som betyder något helt annat här nere).

Sedan tillbringade vi kvällen på balkongen i den ljuvliga värmen. Sen kväll igen för min del …

Tog en liten stund för mig själv i morse innan jag kastade mig över pappershögarna. Nu har jag ordnat in det mesta pärmar.  Vi kunde till o med använda matbordet när vi åt middag. Vad skall jag ägna mina dagar åt när jag fått ordning på alltsammans … 😉

Idag vara det åter dags för vår fredagslunch. Jag tycker det är ett trevligt sätt att avsluta veckan på, att bara vara och prata med andra svenskor. Eftersom det varit dålig anslutning de sista gångerna jag varit där, så har jag haft maken som back up. Men idag behövde han inte ställa upp. Han kunde inta sin lunch på annat håll …

Kvällen har jag avslutat med att chatta med mina barnbarn i Californien. Med den äldsta så både pratar jag och vi skriver till varandra. Hon är så duktig att stava sig fram på svenska språket. Med den yngste så blir det mest bokstäver och bilder, men ack så kärt …

Idag har det inte hänt något av vikt. Jo, maken hängde förståss på låset hos posten och fick ut sitt kuvert och snabbt bredde han ut sig över matbordet. Själv håller jag på att sortera in en massa papper från lösa högar och olika pärmar för att åstadkomma något som man kan hitta något i. Arkivera heter det visst. Just nu ser hela lägenheten ut som ett arkiv som blåst om kull och där inte pärmarna höll.

Middagen fick intas på balkongen, men det gjorde inget, vi trivs när det är 28 grader och ingen sol, vi till o med tände ljus …

Tänk att en liten papperslapp kan göra någon så glad. På väg ut till vår promenad, så tittade maken i brevlådan och där låg det en avi. Posten från Sverige hade kommit och det tog bara tio dagar mot drygt en månad – nånting – förra gången. Han blev alldeles till sig och visste inte hur han skulle göra. Så vi bestämde att han skulle ta med avin och hämta posten på väg hem.

Det var oerhört varmt och blåste kraftigt, tack o lov, men det var som att gå framför en hårtork. Fördelen var att man inte hann bli fullt så svettig. Det dunstade efterhand. När vi kom fram och satte oss på vårt ”hål i väggen”, som vi nu kan kalla vårt stamlocus, då satte det igång att sippra (undervärderat) ur minsta por. Personalen påpekade att det var varmt idag – en underdrift. Men de var hyggliga och startade nåt slags sprej i en slinga runt taket på de väggar som var öppna. Så som man gjorde på grönsaksavdelningarna ett tag innan man fann på hur livsfarligt det är. Här hjälpte det faktiskt – vilken skillnad. Vi kunde vrida ur vår näsdukar och koppla av och njuta av den goda maten – för god mat har de!

Glada gick vi hemåt, jag läste av mätaren – drygt 6 km och drygt 10.000 steg. Maken gick förbi posten – men de stängde precis om han kom fram och vägrade släppa in honom. Så han fick lägga sig nyfiken – det bästa han vet är ju gammal post, med redan betalda räkningar …  😉

Jag gick ner och fick min massage – Swedish massage. Det fick jag av den förra tanten också – men detta var helt annorlunda och mycket mer ”detaljrikt”, hur man skall förklara det hela. Kanske var det lite kineskisk touch på det hela – i vilket fall var det mycket bra, så jag har beställt ny tid hos henne till på måndag. Hon ger också Deep Tissue Massage, en massage som går på djupet och som jag fick i Ghana. Den skall jag prova om några veckor, men måste vara mjuk i kroppen först, annars känner man sig som om man blivit överkörd av tåget. Men i långa loppet är den bara så skön. Måste passa på här nere, för hemma har jag inte råd med detta.

Det blåste upp på eftermiddagen och kom sådana hårda byar, så det känns lite läskigt. Kommer ju ihåg för några månader sedan då våra balkongdörrar lyftes av och ramlade ut. Idag var det bara några lampor som ramlade ner, så maken fick order om att inte öppna några fönster. Vilket gjorde att han sprang omkring och tyckte att det var alldeles för vamrt, tror jag det – han vill alltid ha korsdrag och jag fryser …

En grann solnedgång blev det i alla fall …