Klockan var på ringning i morse igen, vaknar inte annars. Förut var jag störd av skolbarnen när de anlände, måsarna som skriker hela nätterna och allt möjligt annat som väck mig. Inte nu, jag sover som en stock men maken vaknar av måsarna och har fått stiga upp och stänga fönstret flera nätter i rad nu.

Hyrbilen skulle leveras kl åtta, vilket den också gjorde – men vi har nu ingen garageplats längre. Vi fick pröva på att ha en i 1½ månad. Det ser ganska underligt ut med detta stora garage som är alldeles tomt sånär som på två bilar – en har punka, den andra bilens ägare bor i Holland och vet inget än. Undrar vart alla tog vägen med sin bilar – det rör sig nog om ca 100 bilar. Vi står nu tvåa på väntelistan …

Jag tog vår hyrbil och körde mot Tokara, där glada damer väntade och vi hade vinprovning och olivoljeprovning innan vi satte oss till bords. För en gångs skull hade jag lyckats fixa bord ute på altanen på denna restaurang – det blåste mycket snålt och i hög hastighet. Jag talade om för damerna att de inte fick klaga, att det verkligen är svårt att få bord där. Ingen klagade – vi tog in varm soppa i stället …  Vi hade verkligen trevligt och det var ingen brist på samtalsämnen. Så glada och nöjda gick vi därifrån med iskalla händer, goda vinder i kartonger och goda olivoljor i fina papperskassar. Tog ett glatt adjö och styrde kosan åt olika håll.

Det var riktigt skönt att det nog var 50 grader varmt i bilen, att ratten var så varm att det knappt gick att hålla i den. Dröjde en bra stund innan jag satte igång AC:n …

Maken försvann tidigt till golfbanan och jag passade på att bara vara tills det var dags att gå till min massage. Precis lagom till att jag börjat få in vanan att gå varje måndag, så skall hon flytta. Dvs, hon har flera ställen där hon har ”salonger”, eller vad man säger.  … Nu kommer hon i allafall dit nästa måndag igen, så får vi se om jag får behålla den tiden. Annars finns det fler att gå till.

Sedan satt jag och läste igenom gamla nummer av SWEA tidningar som jag fått låna. Lite kul att se vad de andra föreningarna gör och hur duktiga man varit här i denna avdelning för några år sedan. En stund på balkongen med en bok, sedan var det datorn igen – massor som ligger och väntar …

Visst har det varit trevligt att vara ute på vift, ett tag  visste jag inte i vilken säng när jag vaknade. Men det kändes inte helt fel att vara tillbaka hemma igen. Vi tog det lugnt på morgonen och satt ute och njöt av värmen.

Efter frukost var det dags att prova nya stegmätaren, som jag köpte förra veckan då vi promenerat till Waterfront. Nu skulle vi göra om samma promenad – med mätare. Det blev totalt 11.813 steg innan dagen var slut – då var också jag slut. (Vi tog bussen hem.) Det är en dryg halvmil dit ner och lämpligt på vägen så ligger det ett ”litet hål i väggen”, där jag får kaffe och vatten och maken en pilsner.

Vi åt lunch och satt och vilade våra arma fötter medan vi tittade på folklivet. För det är alltid mycket folk – idag var det vackert väder och varmt, och alla, som inte satt på restaurang, gick omkring med en glass i handen …

Värden och värdinnan och deras trevliga hund …

Vi vaknade i morse och hade gemensam frukost med värdparet. Men precis som igår, så anslöt förmannen och han dam och vi drack kaffe tillsammans. Det visade sig att hon och maken hade stort intresse i fåglar gemensamt. Och det diskuterades livligt runt bordet om fåglar och andra djur som finns runt farmen. Förmannens hustru är oerhört intresserad av djur och fåglar, så nästa gång måste vi bara se alla hennes djur, inklusive en vildkatt som hon inte vet vad det är för sort hon hittat och tagit hand om. Den var ca 7 cm när hittade för tre månader sedan – nu är den ca 20 cm.

Vi gjorde iordning vår picknicklunch och sedan sade vi adjö och styrde kosan mot Wellington och Bokdals vingård. Där mötte Sweor upp med sina män, men också en hel del andra svenskar. Värdparet bjöd på gott bubbel och snittar – också så goda. Vi lät oss väl smaka. Det blev en härlig, trevlig tillställning där vi knappt hade tid att äta vår medhavda mat pga av vi alla hade så mycket att tala om. 😉

Dags att börja bänka sig …

Så gott och trevligt att sitta i skuggan och äta medhavd mat …

En liten lektion i vintillverkning fick vi också …

Dags att säga farväl för den här gången …

Efter en härlig frukost i en underbar miljö, så packade vi in våra prylar och styrde kosan mot Tulbagh. Vi skulle köpa kyckling till vår picknick följande dag och blommor till värdinnan. Vi skulle nämligen sova över hos det underbara svenska paret som driver vingård här i Tulbagh och i Californien, Sonoma Valley – där vo besökte dem i april.

Vi fick tag i kyckling och ingridienser till sallad, men inte blommor. Där stod tre vissna buketter – det fick bli en flaska brandy istället …

Värdparet var lika förtjusande och vänliga som vanligt. Gården ligger så underbart vackert och vi tillbringade många timmar på deras fantastiska inbyggda veranda och talade om intressanta böcker och andra saker. Dagen gick alldeles för fort och vi bestämde att vi skulle äta middag på restaurang i den lilla staden. På slutet av middagen anslöt deras Förman och hans charmiga dam. Vi hade så trevligt och kvällen var ljummen och vi satt ute.

Tillbaka på gården så inkvarterades vi i ett otroligt vackert rum, och vi kändes oss som prins och prinsessa. Vilken härlig dag …