Nu har jag varit ute på vift, igen, men denna gång fick maken vara med. Vi har varit i Franschhoek … men är nu åter hemma efter ett härligt dygn tillsammans med trevliga människor då vi ätit gott, haft trevligt och avslutat med en kväll, under stjärnorna när vi fick släppa loss våra danskunskaper från sextio-talet …
Jag är nu hopplöst efter här på denna sida, men har massor med bilder och skall försök komma ikapp, men inte i kväll. Klockan har redan hunnit 2 på natten …
Nu skall vi snart landa …
Blir bara några rader ikväll. Resan till Pretoria är avklarad. Den blev lyckad – men jag behöver sova då klockan ringde 4 i går morse och det blev en sen kväll och nu börjar det bli sent igen.
Jag återkommer med detaljer. Vet inte om det blir imorgon – då skall vi till Franchoek på jazzkväll och sova över på B&B. Har slutat släpa med mig datorn på mina resor. Kanske för att jag får så dålig respons (en rejäl släng…)
Visar några bilder från Pretoria …
Här skall vi sova inatt …
En söt liten ”Princess” …
Utsikten från caféet som vi satt på …
Café Riche, ett berömt café i Pretoria som är inrymt in den äldsta byggnaden i stan …
Idag har det varit full fart, fortfarande lika varmt. Hilda kom för att städa. Mr Handyman kom för att fullfölja de arbeten som skulle ha skett i februari. + att han tog ner ytterdörren för att slipa den. Då dammade det ordentligt – han höll till på loftgängen – utanför grannens lägenhet. Naturligtvis så låg vinden på så att allt blåste in i lägenheten, undrar hur det ser ut i grannens lägenhet. Hos oss så syns det inte att Hilda varit här idag.
Jag hade ett långt telefonmöte och nu skall jag packa min väska. Klockan fem i morgonbitti så blir jag hämtad. Då skall jag och en annan Swea dra iväg till Pretoria. Vi skall träffa svenska damer på svenska residenset. Förhoppningsvis vill de bli Sweor.
Jag återkommer här tidigast på torsdag …
Det hände inte så mycket mer än att maken spedlade golf. Själv genomgick jag en skön/plågsam ryggmassage.
Jag grattade lillasyter via Skype. Hon börjar bli vuxen nu.
Det är fortsatt varmt, och jag hade svårt att komma i säng – vill gärna bli kvar på balkongen hela natten då temperaturen ligger runt trettio …
The Chocolatier Moniki …
Vi vaknade i morse till ljudet av tystnaden och ljudet av den typiska afrikanska duvan. Det är ingen tystnad där inte den uppträder. Vi gjorde vårt kaffe och, maken som är intresserad av ett cykellopp – ARGUS – som går varje år denna tid, ville se det på TV. Själv tog jag min kopp och gick ut och satte mig på en stock, som var placerad som säte runt en ”fireplace”. Så underbart att lyssna till tystnaden, duvan och att se svalorna som seglade ovanför, innan de andra vaknade. Sedan blev vi bjudna på en härlig frukost.
Efter frukosten var det meningen att vi skulle besöka en lokal konstnär, men när vår värdinna ringde för att bekräfta – vad som varit bestämt sedan minst en månad tillbaka – så svarade han att han inte var hemma – vi kunde komma på eftermiddagen … Så han fick inget besök av oss.
Vi besökte istället muséet, där man hade en utställning om den stora jordbävning som drabbade samhället 1969. Tretton personer omkom, varav 11 var barn. De flesta hus förvandlades till ruiner och människor bodde i Röda Korsets tält i ca fyra år innan man hunnit återuppbygga samhället igen.
Vi besökte också en gammal kyrka, som klarat sig undan jordbävningen, men som redan 1925 förvandlats till museum. Därefter blev det deras fantastiska ”souvenirbutik” på väg till den chokladfabrik, där vi hade chokladprovning. Wow … Jag smakade bl.a. en chilichoklad – så god, men visst var det chili.
Efter en lunch under skuggande träd, så var det dags för hemfärd igen. Vi valde en lite längre väg – genom ett bergspass. Så underbart vackert! Vid ett tillfälle så stannade vi och jag tog bilder. När vi sedan var hemma så konstaterade jag att kameran nu ligger i samma bil där jag för en vecka sedan glömde min mobiltelefon. Så nu är jag i den åldern att jag behöver sådana där band som man hade som liten för att inte tappa bort sina vantar …
…
I en mycket gammal kyrka, där man tog med sig stolarna själv. Där fanns denna speldosa …
En destilleringsapparat – modell större …
Deras boningshus som är kulturmärkt …
The Chocolate Lady talar om alternativen för chokladprovningen …
Det är tomt på faten och vi sammanfattar …
Bilderna är för små för denna dramatiska skönhet …
Jag återkom inte alls – det är för varmt för att ens tänka sig att sitta framför datorn. Det är balkongen som gäller.
Cooking school var trevligt som vanligt och bland annat så gjorde vi Brylée pudding – min favorit efterrätt sedan jag var liten, det serverades på 50-talet och inte sedan dess. Jo, när vi flyttade till Tanzania så fanns det faktiskt på menyerna, och nu kan du hitta det i Sverige också, men då består karamellan av ”svetsat” socker. Nu vet jag hur man gör. Och det var äkta!! Vill någon ha receptet så har jag det. Jag har både mail och Skype, så det är bara att skriva/ringa och fråga.
Men innan vi besökte Cooking School, så var det lunch på en restaurang, Gossip, som ägs av en pensionerad operasångare. Han sjöng för oss medan vi åt förrätten. I slutklämmen blev han alldeles mörkröd i ansiktet, så jag blev lite nervös att han skulle ramla ihop. Men det gick bra och han klarade av att sjunga en gång till för oss. Då blev han inte så röd i ansiktet.
Egentligen så skulle vi ha varit på vinprovning i Drosty Hofs fängelsehåla, men tyvärr hann vin inte med det. Det får bli till våren, dvs vår höst.
Innan jag gick och lade mig så satt vi två damer, med varsitt glas vin, och bara njöt av den varma, tysta afrikanska natten …
En Swea för förtroendet att vispa äggen …
Tryckkokaren laddas, med blandade känslor i publiken …
Hur är det nu man gör brylée pudding på äkta vis … ?
