Nu har vi sommar … temperaturen är drygt 30 grader – faktiskt skönt om man slipper vara ute i solen. Skuggan på balkongen är toppen. Men våra plantor har inte gillat vädret hittills. Regn, kallt – blåsigt – jättevarmt över en lång tid – regn – svalt. De enda som tydligt trivs förträffligt är bladlössen … Blev chockad idag då jag tittade närmare på varför våra plantor såg så ledsna ut. Har sett angreppet tidigare och vidtagits åtgärder – giftig spray – som även här nu är i samma mesiga klass som hemma i Sverige. Men detta angrepp var i hästväg – får se om de överlever. Har klippt och sprayat mer …

Maken och jag fick en härlig kväll på balkongen, han höll sig vaken ovanligt länge – men det var också ca 28 grader och vindstilla – vem kan lägga sig då. Visserligen ser vi inte så många stjärnor pga allt ljus från staden – men där finns några starka som lyser.

Har ägnat en god stund idag åt att beundra mitt barnbarn – hon deltar i en gymnastikgrupp. De har haft flera uppvisningar och dottern har skickat över länkar så att jag kunnat titta på henne. De har gått i repris flera gånger. Visst är det något visst med en dotterdotter, och är hon dessutom duktigare och sötare än alla andra, så naturligtvis …

Hilda kom inte idag, vi vet inte riktigt vad som hänt, hon åkte hem till Zimbabwe för att fira jul, men det var något om papper som skulle förnyas. Kanske har man börjat trilska. Det finns ca 5 miljoner Zimbabwier här i landet och man börjar protestera, de är inte de enda afrikanska utländska medborgare som är här för att försöka försörja sig. Vi får se när hon kommer och vi hoppas att hon inte fått problem. Under tiden får vi försöka hitta var dammsugaren står, disken och den vanliga tvätten fixar vi redan – men lakanen … Vi är redan en omgång back – de hängs på gården inom ett inhägnat område – har aldrig varit där, men hittar jag bara nyckeln …

Idag blev det – äntligen – klart. Det mastodont arbete jag startade för två år sedan, 2011, inför min syster jämna födelsedag. Tänkte sätta ihop lite bilder om hennes liv. Hade tidigare scannat in alla bilder från egna album, mammas album och en yngre syster bidrog med att jag fick scanna in hennes album. Allt detta för att jag skulle sätta ihop en bildserie som började med vår mamma och pappa som små – större – och så småningom med oss. Det arbetet är påbörjat sedan många år, men allt tar tid då många av bilderna är i så dåligt skick. Men jag har kommit en bit på väg.

Nu bestämde jag att gå emellan med en bildserie till syrrans sextio-årsdag. Det pinsamma var att jag talade om att jag höll på … Trodde inte då att det skulle ta sååå lång tid. Men, nu är det klart – äntligen.

Har delat upp det hela i tre avdelningar – för att det inte ska bli för tungt … Det är drygt 150 bilder. Lika många till som ratats … Bestämde mig för att komprimera, zippa eller vad det heter, för att kunna skicka över filerna via mail. Lärde mig ganska snart att det inte går med jpeg bilder – de är redan komprimerade. Den största filen är 22,5 mb och minskade till 22 mb. En flopp alltså. Har minskat bilderna redan innan för att det inte ska vara för tungt – nu sitter jag där i alla fall med mina stora filer. Har ju tänkt att de ska brännas ner och skickas, men vet ju inte riktigt med postverket här hur det går. Och det hade ju varit roligt om syrran nu kunde ta del av detta så snart som möjligt – vilket nu är omöjligt.

Det finns lite andra vägar också, men det kräver att hon vet hur hon gör i andra änden – och man kan ju inte ge bort något med villkor att någon måste lära sig något som man kanske inte är det minsta intresserad av att lära sig …

I morgon ska jag friska upp kunskaperna om hur jag bränner en cd – har inte gjort det på flera år. Blir ju inte så när man lägger allt på extra hårddiskar nu för tiden …

Ett litet smakprov på hur söta flickor var på 50-talet och i vilket skick bilderna ofta är …

Nu är värmen tillbaka … Skönt? Tror faktiskt att jag tycker det. Maken och jag tog en låång promenad lite senare idag för att vi skulle landa lagom till en sen lunch/tidig middag på en av våra favoritrestauranger. Inget märkvärdig, hygglig service, bra mat och hyggliga priser. Det blev Tapas idag – gott!!

Värmen fortsatte att stiga och vi bestämde oss för att ta bussen tillbaka. Det blev en ljuvlig stund på balkongen – sedan var det dags för fotboll …! Maken har inte så många laster, så jag unnar honom att se fotboll – hur tråkigt som helst i min smak. Det var det sydafrikanska laget Bfana Bfana – som jag stavar fel enligt maken – men det bjuder jag på. Jag är totalt likgiltig vad gäller fotboll och vad gäller lag …

När vi lyssnar på Sveriges radios sändningar rattar vi in Radio Gotland eller Radio Gävleborg, detta för att slippa alla avbrott från Trafikredaktionen – som snart har tagit över Radio Stockholms sändningar. Vad vi får i stället är lokala sportsändningar. En minut nyheter – fyra minuter intervjuer med lokal bandy, fotboll, ishockey – what ever … – fåniga intervjuer. De får komma till tals om varför de inte vann och hur de ska komma igen, ja, ja …

Medan maken tittade på sin fotboll laddade jag med ett av mina inspelade Midsomer Murders. Tror ni inte att det förinspelade avsnittet – med hjälp av koden man använder – kapade slutet. Jag fick inte veta hur det slutade …

Det såg lite mulet och osäkert ut i morse igen, kom till o med en liten spray-skur. Det blev inga lakan tvättade, vår hjälp kom idag och då brukar vi byta och tvätta lakan. Nu blev det bara bytt – men hon hade fullt upp i alla fall efter granen mm. Hon var genomförkyld … Hoppas verkligen att vi inte blev smittade. Dessutom har hennes kyrka bestämt att de ska fasta mellan sex och sex. Hon fick sådan huvudvärk och feber så jag sade till henne att hon måste dricka – att kyrkan säkert inte hade något emot det – eftersom hon var så dålig … Ja, hon drack faktiskt vatten och nu håller vi tummarna för oss. Det är så många som varit rejält dåliga i influensa eller vad det är.

Själv har jag tillbringat hela dagen framför datorn för att försöka boka övernattning i Paternoster. Restultat – inget … Alla går tydligen via agenter och de svarar inte – man måste skicka en förfrågning. Man får inte ens veta om det finns lediga rum. Jag menar om det är fullbokat så är det ju ingen idé att skicka en sådan, eller hur? Till slut började jag titta på andra orter i närheten, men alla vettiga var fullbokade eller hade bara ett rum. Vi får se om några behagar att svara i morgon … De är så bortskämda där så de behöver inte ha direktkontakt … Nog om detta – håller tummarna.

Maken och jag tittade på en deckare i kväll i två avsnitt – trodde vi – eller jag när jag spelade in avsnitten i somras. Tydligen är det fler, men jag har bara två och nu vet vi inte hur den slutar, snopet …

Telkom har också svarat på det brev jag skrev till dem i mitten på december, när vi inte kunde fylla på våra gigs och undrade om det berodde på att vi har utländska kort – då vi ju har den extra säkerhetskod de kräver. Vi fick ta hjälp av en kompis med sydafrikanskt kreditkort.  De konstaterade att mitt problem var löst nu  …

… promenad i morse. Det regnade – hurra! Ja, inte för att det inte blev en promenad – men det är faktiskt mysigt när det regnar – tycker vi här. Att sitta inne och titta på hur det droppar från taket och samtidigt zippa på morgontéet. Strandpromenaden ligger kvar – vi trodde att vi skulle kunna gå efter frukost då solen kom fram en stund, men sedan började det igen. Lika bra – det var planerat att granen skulle packas undan idag då vi har hjälp i morgon som städar. Plastgranar skräpar, även om de inte barrar.

Det började se lite fånigt ut med gran fortfarande, den skulle ha tagits bort för en vecka sedan, men då vi hade sen kalkonmiddag i år blev det bestämt att den skulle få stå kvar över den. Lika roligt som det är att ta fram den och klä den – lika trist är det att ta undan den. Värst är det med belysningen. Det är ju inte som förr i tiden – 12 eller några fler lampor som man nöp fast på ett kartongark och sedan bara lindade ihop den korta sladden och stängde kartongen. Nej, det är dubbla sladdar och över hundra smålampor som ska knölas ihop på ett minimalt plast-nånting med fåniga små ”vad det nu är” där lamporna ska sitta fast. Alldeles för småttigt för att även sladdarna ska få plats. Vi har två uppsättningar … Innan det är klart skriker jag nästan högt … Maken försöker uppmuntra – men vad hjälper det. Bara en kan hålla på med detta – två par händer skulle inte gå alls …

Nu är det gjort, granen ligger vakuumpackad i garderoben, pyntet i sina kartonger. De vanliga lamporna har flyttat tillbaka och det ser ut som vanligt igen. Den röda julstjärna vi köpte före jul, ja, vi köpte två, men den ena lade av redan inom en vecka, ser bedrövlig ut och ska kastas i morgon. Inte ofta jag kastar levande blommor och väldigt sällan julstjärnor – de brukar växa och växa så det är svårt att göra av med en så livsglad planta – men inte i år. Nu blir det till att köpa veckobuketter igen. Eller kanske en orkidé – vi köpte en förra året och den blommar igen …

… mina nya vanor. Jag har nu kommit i säng i tid två kvällar i rad. Jag har också varit uppe i tid två morgnar i rad. Detta har gjort att den morgonpromenad, som jag verkligen uppskattar, har kommit till stånd – och det har varit morgon och svala vindar. Är inte alls samma sak att promenera på förmiddagen när solen är för varm. Nu är det sval havsbris – på gränsen till kylig – helt underbart att kunna gå fort utan att svettas.

Det är så roligt, vi känner igen en massa människor och en del känner vi dessutom. Igår tog promenaden drygt en halvtimme längre tid då vi träffade på inte mindre än tre personer som vi var tvungna att tala med – ja, inte tvungna på det sättet, det var mycket roligt att träffa på dem …

I morse likadant, vi träffade på olika personer vid tre tillfällen och fick en stunds trevligt prat. Det är det som vi tycker så mycket om med den här stadsdelen. Vi känner igen människor, de känner igen oss och vi har en hel del vänner här. Mandela myntade ju uttrycket ”regnbågslandet” – nånting, och det stämmer verkligen. Här finns en brokig skara människor av olika hudfärg, form, ålder, status och så vidare. Men alla verkar trivas och vi med dem.

Idag var maken och jag till Waterfront för att skaffa information från Turistbyrån, det fanns inte så mycket information att hämta – de hänvisade till en bokhandel för kartor – och i övrigt verkade de inte veta mycket. Jag får googla och med hjälp av den karta vi inköpte i bokhandeln så ska vi nog lyckas. Vi håller på att planera en resa på några dagar inför en resa i februari då två vänner kommer ner från Sverige. Vi ska försöka pressa in på en vecka vad som borde ta flera veckor att uppleva. Men sådan är inte verkligheten.

Kvällen har jag tillbringat med två vänner på en liten mysig restaurang i grannskapet – för övrigt på det hotell som vännerna skall bo på. Vi hade så trevligt att vi blev de sista gästerna. Maken var på fotboll på vår fina nya stadion. Bfana Bfana mot Norge. Det blev 0-1 – till  sydafrikanernas besvikelse …