Idag blev det ingen promenad längs havet. Vi väntade på Hilda, eller ett besked från henne, men ingenting, hennes telefonnummer fungerar inte – hoppas att inget har hänt, hon har alltid hört av sig tidigare.  Nu är det så att vi faktiskt kan ta hand om oss själva, men vi börjar bli lite oroliga när vi inget hör och vi vet att hon är tillbaka i SA.

Vi fick byta våra lakan själva och hänga de nytvättade på torkställningen på balkongen – det går det med. Maken gick på sin ”gubblunch” och jag jobbade vidare med mina bilder. Det projekt jag påbörjade för många år sedan, men som legat på is under min aktiva tid i föreningen. Det tar jag igen med råge nu. Lever i en nostalgi värld – svårt att fatta hur länge sedan det verkligen är och att det en gång var ”mitt i livet” …

Ikväll har maken och jag varit på middag och upplevt ytterligare lite nostalgi. Vi åt middag med en av hans arbetskamrater/adepter på den tiden då han arbetade i Mozambique, Mr Come. Det var jätteroligt att träffa honom igen. Han hade åldrats lika många år som vi, men eftersom han är betydligt yngre så syntes det mindre … 😉 Han hade sin unga nya fru med sig, hon talade inte engelska, även om hon tydligen förstod lite, men han fick tolka och hans engelska är inte den bästa, men helt ok. Vi hade en trevlig kväll och pratade roliga minnen. Vi blev dessutom inbjudna att komma och besöka dem i Maputo i deras nya hus.

När vi bröt upp regnade det !! kors i taket var kom det ifrån – visserligen bara lite spray, men ändå. Skönt i vilket fall och det får gärna fortsätta tills i morgon fram till lunch. Då måste det bli uppehåll lagom till lunchtid när vi har vår fredagslunch. Den sker utomhus, även om det finns ett inomhus, men det är inte samma sak.

Nu måste det bli sängen – mina nya vanor – men klockan är ändå efter midnatt. Har bestämt mig för att sova ett visst antal timmar på natten och ändå komma upp i tid på morgonen – detta för att kunna blaska en mugg te innan det är dags för morgonpromenaden innan det blir för varmt. Det har fungerat vissa kvällar – men mest har det fallerat, liksom ikväll – igen …

Jag har gjort några vänner besvikna … Det beror på att jag var för trött i söndags och igår kväll lade jag mig redan kl 23, när man gör det hinner man inte med att skriva här, eller lägga in några bilder. Det ska jag rätta till nu.

Vi var på en underbar och trevlig föreställning i söndags. Picknick hos en svensk familj som driver vingård i Wellington. Där var ca 70 andra svenskar och alla hade vi lika trevligt. Värdparet hade fixat bitings, som vi lät oss väl smaka – nedsköljt med gott bubblande vin. Vi fick också smaka av deras underbart goda viner av märket Andreas och olika druvor. Det var många lådor som bytte ägare innan dagen var slut.

När vi minglat runt och glatt oss åt alla återseenden och hälsat på alla nya, var det dags att ”slå sig ner i gröngräset”, dvs. nuförtiden är det campingstolar som gäller … Vi kanske kommer ner, men upp?

Det var svårt att tänka på hemfärd, det blev en liten svängom för några innan det var dags. Tack värdparet för en helt underbar dag, värmen fick vi på köpet …

Ikväll har vi varit på vår ”tisdagskvällsmiddag”. Två år i rad har vi besökt en liten italiensk kvarterskrog som hade levande gladjazz på tisdagar. Trevligt inslag i vardagen och vi försökte alla, boende här i närområdet, att ses där. Denna säsong har restaurangen fått slå igen, pga. av renovering enligt fastighetsägaren – men den har man inte börjat med än – tyvärr. Vi har varit vilsna och inte kommit igång med våra middagar, men vägg i vägg med den gamla krogen – i vårt tidigare Internetcafé – har det nu öppnat en krog. Vi provade den i kväll och trivdes bra där. När kvällen var över var vi glada och nöjda – nästa tisdag så ska vi ses där igen. Det bästa av allt med kvarterskrogar – man behöver inte tänka på transport, man går …

PS. Nu är klockan långt över 23 .00 …

Har varit på en fantastisk picknick lunch med medhavd mat – men värdparet bjöd på massor av snittar och bitings. Och, inte minst bubbel och deras eget prisbelönta vin Andreas. Skriver mer i morgon – nu är det sängen som gäller …

Det är konstigt det där med hur olika det kan vara – jag menar på olika delar av vårt klot …

Här har vi haft värmebölja i några dagar – i morse var det så varmt att jag nästan mådde illa av tanken på att jag skulle behöva röra mig utomhus i dag. Vi har vår damlunch varje fredag – den lockade inte alls. Men när jag väl hamnar där så lockade det inte att gå hem …

När jag så läser kär kommentar och det står att de har minus 27 grader, blir det lite ofattbart.  Det är väldigt lätt att säga att det är bättre med lägre temperatur och att man kan klä på sig – men tror inte att alla håller med. I alla fall inte om man har minus 27 grader … Då tror jag att även jag föredrar våra 27 plus – hur jobbigt det nu faktiskt kan vara – men hur många skulle inte hellre välja det?

Vi lever ett stilla småstadsliv här, det händer inte så mycket egentligen – och så vill vi ha det. Men idag på väg tillbaka från lunchen hörde vi ett hemskt ljud från bilar som krockade. Vi såg aldrig hur det gick till, lika bra det. Bilarna stod i så konstiga riktningar att man inte kunde gissa vad som hände. Tack o lov verkade ingen vara fysisk skadad, i alla fall som krävde omedelbar vård. Sedan vet man ju aldrig med whiplash. Vi var glada att vi inte var inblandade – den största risken i detta land är att bli skadad i en trafik olycka …

Full av energi satte jag mig här för drygt två timmar sedan – redan då var det alldeles för sent för att skriva några rader här. Maken och jag njöt av den ljuvliga värmen på balkongen och sedan blev det en rulle.

Som rutin öppnar jag alltid mailen när jag sätter mig vid datorn, ikväll låg där ett tråkigt mail. Min första kusin som jag var medveten om – inte den äldsta – har gått bort. Han som jag alltid beundrade för att han var så snäll, lugn och hade sådan humor – men det visste jag nog inte då vad det innebar. Som liten flicka var han min idol helt enkelt …

Men, just idag bjuder livet också på glädjeämnen – tack o lov!

Vi har tidskillnad och väntade ut tiden för att kunna ringa och gratulera en av ungdomarna i familjen. Dottern har födelsedag i dag. Hon har nu kommit upp i den aktningsvärda åldern att man inte längre nämner den – betydelselöst – hon är fortfarande så ung. Den ålder då man bara blir vackrare och intressantare i några år framåt. Så, kära dotter – njut, bara njut så länge denna ålder varar …

Bilderna kom inte upp i planerad ordning/storlek – men håll till godo – kan inte fixa dem bättre ikväll. Nu är det sovdags, sedan länge

Sommarflicka …

Det var varmt redan när jag vaknade i morse. Klockan 9 var det 27 grader på skuggsidan. Jag var bjuden på damlunch, och när jag torkat av mig det våta från duschen var det dags att ta fram handduken igen – denna gång var det inte duschen som var orsaken. Bara att gilla läget och göra allt i afrikansk takt – dvs mycket långsamt och vila där emellan. Jag letade fram en ”viftare”, dvs solfjäder – varför den nu heter det? Den kom väl till pass under resan till lunchen, + 34 grader och i en minitaxi – ingen höjdare precis …

Vi blev serverade en fantastisk tre rätters lunch och massor med smakrikt, vitt vin. Det var hur gott som helst och vi har alltid trevligt. Förra året blev två av oss kvar till kl 22.30, och frågan ställdes om vi skulle ta pyjamas med oss i år. Vi uppförde oss och bröt upp redan kl.18.

Maken och jag satt en stund på balkongen, men sedan blev det På spåret – senaste programmet. När vi skulle stänga ner såg vi en bild från Snutarna – tror jag det heter. Vi rattade in ett program och jag måste säga att vi tyckte det var jätte roligt … Får man driva så med poliser? Vi såg tre av snitt och så här långt från Sverige måste jag medge att jag skrattade gott – det sitter lite fnitter kvar i halsen fortfarande.

Det har flyttat in en spindel i vårt badrum. Ingen stor bamsing – inte heller är det en liten. Det är ju de små man ska vara lite fundersam över i varma klimat. Näe, det här är en vanlig liten spindel, ca 1½ cm lång. Den bor precis vid dörrposten vid golvet under gångjärnet. Vet inte om jag ska se det positivt eller negativt. Hemma i stugan i skärgården ser jag positivt på spindlar – de äter de andra insekterna som jag inte vill ha. Här är jag lite mer kluven – har jag insekter i badrummet som den vill ha? Kan det bero på att Hilda inte är här och skurar med klorin två gånger i veckan … eller fanns den där även när hon skurade och bara drog sig in i springan bakom dörrfodret.

Nu måste jag ta ställning – vill jag ha en spindel som äter de insekter – läs mygg – som då och då kommer in i lägenheten. Eller vill jag inte ha en spindel – eller kan det vara så att vi har andra insekter som vi inte har en aning om och som den lever på …

Dessutom lär det betyda regn om man tar ihjäl en spindel – i alla fall i Hälsingland – det är en sanning som jag växt upp med. Så jag slår inte ihjäl spindlar – heroiskt lyfter jag  ut dem på något sätt. Sopskyffel, handduk eller hushållspapper. Lika pirrigt varje gång, vet inte om det beror på spindeln eller om jag är rädd att klämma ihjäl den … Försöker lära barnbarnen att det inte är farligt med spindlar – deras mor har någon slags fobi mot dem. Men å andra sidan så kanske man ska vara rädd för spindlar om man bor i Kalifornien – vad vet jag …