Lördag, och vi hade beställt picknick lunch på Boschendal. Vi kom i god tid och fick ett bra bord. Vädret var ljuvligt, vi satt i skuggan och njöt av god mat och vacker om givning. Temperaturen – vi nordbor är ju ganska fixerade vid det – gick upp till ca 33 grader. Inga problem så länge vi satt stilla i skuggan.

Leo, barnbarnet, och jag gick till dammen och matade guldfiskarna i dammen med hans hans bröd, format som en fisk. Fiskarna blev antagligen överlyckliga, de hoppade och slogs om det. Där fanns också grodor, de var lite mer belevade och tog det med ”händerna” innan de stoppade i munnen. Leo var fascinerad tittade o tittade och jag tittade på Leo. Försökte få bilder av det hela, men han har en förmåga att vrida bort huvudet eller göra något annat – han är alldeles för snabb för min kamera. Jag får kassera de flesta bilderna, de föreställer en rygg, en kalufs, eller ett bortvänt ansikte. Efter lunchen tog vi en biltur förbi vinstockarna och där hängde druvor i klasar – vet nu varifrån det uttrycket kommer… Jag dristade mej till att palla några klasar, druvorna var små som russin, men faktiskt jättegoda.
Hemma igen så startade sonen upp ett projekt som gick ut på att det skulle bli kall vattenmelonssoppa (på spanska), det skulle det bli häromdagen också, men då fick vi inte tag i någon vattenmelon. Nu hade vi allt hemma. Det var mycket tidskrävande, och jag fick en uppgift att rensa bort alla kärnorna – det hade man inte nämnt i receptet hur det skulle gå till… Pilligt var det och försenade processen väsentligt. Under tiden kokade sonen ihop en soppa med diverse ingredienser, som skulle svalna, för att sedan ställas kallt i kylskåpet. Nu står alltsammans där och i morgon skall allt blandas ihop och det skall bli spännande att se om det hela smakar så delikat som de beskrivit i receptet – håll tummarna.

Kvällen avslutades på balkongen (var annars), med sallad, ostar och salami – för saltets skull. Goda viner därtill och en härlig temperatur. Nu har alla gått och lagt sej och jag sitter här själv (på balkongen, förståss), o skriver och skall försöka välja bilder – har återigen fotat alldeles för mycket. Så det blir sent även i kväll.

Somliga fick sin lunch som ett knyte…

Det var massor med salladsblad i min picknick korg som jag inte gillade, jag tänkte att ankorna …

Ganska intressant det här…

… eller hur, mormor?

De var mycket mindre i verkligenheten…

Idag har vi ätit frukost hos pingvinerna. Det var dimma i morse, men vi kom iväg tidigt och var framme strax efter kl 9. Det var fortfarande mulet, men det vi tacksamma för. Vi dukade upp och det smakade verkligen bra. Leo och maken var de första att bada, sedan följde sonen och sonhustrun. Men vi två svärmödrar kända oss inte på något sätt tvingade att doppa mer än fötterna. Man påstod att det var 18 grader, men 14 tror jag stämde bättre…

Efter frukost och uppfriskande bad, för somliga, så fortsatte vi mot piken. Dvs. Cape Point och Goda Hoppsudden. Då bröt solen fram och vi hade några timmar med fantastisk utsikt och klättrade i en massa trappor. Man har byggt ytterligare trappor sedan vi var där sist. En hisnande utsikt från alla utkikspunkter, kommer tyvärr inte fram på bild hur högt det är… Vi forstsatte ner till Goda Hoppsudden, och då kom dimman tillbaka från havet, visserligen kunde vi se allt, men det blev rått i luften.

Vi forsatte mot Black Marlin, en restaurang, där vi beställt bord, och när vi kom dit bröt solen fram, det blev nästan för varmt – igen. Gårdagen bjöd på 38 grader, och här vid restaurangen var det nog 36. Maten var jättegod, som alltid, sedan blev det hemresa via Chapmans Peak. Nya aha-upplevelser + att dimman rullade in i Hout Bay, medan vi fotograderade. Ganska effektfullt och fort gick det, men den försvann igen, lika fort.

Så i kväll har vi suttit och verkligen njutit på vår balkong, det var bara 24 grader…. Puh…

Huggsexa….

Hålla handen…

Maken lekte tittut med en som ville göra likadant…

Svindlande högt, tro mej…

Fascinerande, o lite läskigt….

Hout Bay…

Imorse var det bestämt att vi skulle få hämta vår hyrbil, en VW Sharon – nånting. Den rymmer 7 människor, var ganska behändig i storlek, men hopplös på ettans växel. Har väl aldrig fått så många motorstopp när ettans växel legat i, som tex vid vägkordsningar o parkeringar. Det gick bra och trafikanterna bakom var snälla…

Vi har nu åkt den vackra kustvägen söderut, besökt World of Birds, en anläggning där man får se många fåglar som finns i Afrika + alla världens papegojor, m.fl.. De hade också en massa små apor o marsvin, till Leos glädje. Vi gick några rundor, man har indelat det hela i uggle-rundan, papegoj-rundan osv. Det var otroligt varmt, man hade lovat 38 grader – och det var det nog. Den solskyddkräm som jag smort in mej med torkades antagligen bort de första 5 minuterna. Jag har nu två knallröda halvmånar under ögonen och en ”skärm” ovanför näsbenet i pannan… Men vi fick se en massa intressanta fåglar. Maken o jag var mest intresserade av papegojorna, och då i synnerhet av Grå Jacko. Där fanns många, och de var lika intresserade o nyfikna som Sigge. Så vi upplevde båda att vi saknade honom, men att vi var glada att han slapp sitta i dessa burar – visserligen stora, men inga leksaker och inga människor som brydde sej hela tiden…

Efteråt så åkte vi till Mariners Wharf, ett måste om man är i dessa trakter vid lunchtid. Vi hade tur och fick ett bord ute på terassen, med utsikt över badstranden. Vi åt alla en lunch, som vi var nöjda med, trots olika rätter. Sedan gick ungdomarna ut på stranden o badade. Vattnet var inte så varmt o skönt som det såg ut, 15 grader ca, men de höll ut en timme. Efter den timmen åkte vi till Constantia för vinprovning. Vi besökte Groot Constantia, och de var lika nonchalanta som för några veckor sedan med syster Kicki. Inget fel på vinet, men … Under tiden vi var där så kom det en turistbuss, och det var vin in – turister ut. Samma behandling tyckte vi oss också känna av.. Så i eftermiddag efter henkomsten har jag kollat in kartorna över Constantia-dalen och hittat tre andra vingårdar med vinprovning och restaurang. Så nästa gång blir det någon av dessa . Lite tråkigt – faktist – vi har i stort sett varenda gång vi besökt CT, sedan -94, besökt Groot Constantia. Och deras viner är fortsatt väldigt goda.

Det blev också en tur upp på Chapmans Peak, men värmen gjorde att man hellre satt i bilens AC… Väl hemma var vi som nöjda, men utslagna sillar (jag tror att ni förstår hur jag menar…) – och i skrivande stund – kl 23.00 – är det fortfarande 33 grader… puuhh!! Jag som tycker om att vara här, där det blir lite svalare på kvällen och gärna tar på mej en kofta… Här är nu som i Ghana, Mocambique eller Tanzania… dvs. man kan inte klä av sej mer…

Några bilde från utflykten blir det inte idag, glömde den hemma, däremot från hur molnen såg ut imorse och hur våra pojkar fixar middag…

Vackra, men vad skulle Pohlman ha för uppgifter om när de ser ut så här…

Denna aktivitet resulterade i en mycket god middag…

Idag är det verkligen varmt igen, det är visserligen bara 33 grader på balkongen, men allt är uppvärmt, så det känns varmare. Jag orkar ingenting. Som tur var kom Yvonne, städerskan, idag. Det behövdes och hon hade fullt upp. Men kl 3 var hon färdig, det var jag med – trots att jag inte gjort mycket.
Jo, jag lagade soppa till lunch. Verkligen vad man behöver en varm dag, varm soppa… Men den blev god. Vi handlade hem en massa grönsaker till Gaspacho (vet inte om det stavas så) baserad på vattenmelon, i den skulle ingå en massa grönsaker. Det var min uppgift att handla grönsakerna och sonen skulle köpa vattenmelonen. Han misslyckades, det fanns inte en vattenmelon att uppbringa, alla levde antagligen på vattenmelon igår, för värmens skull. Jag lyckades däremot alldeles utmärkt med mina grönssaksinköp, så hela bänken var full – de fick inte plats i kylskåpet. Så därfär blev det grönsakssoppa med korvsnuttar idag till lunchen.

Just nu sitter jag här och gäspar på sängen, alla har gått ut, men inte jag. Jag kan ju inte gå ordentligt med min onda fot. Jag har hängt upp min ”gobeläng” – äntligen är den färdigsydd och kom på plats, men jag är helt slut. Vi har ingen AC här, det brukar räcka med att öppna korsdrag, men idag strömmar det in varm luft.

Maken har varit till tandläkaren idag, han tappade sin framtand för en dryg vecka sedan. Ja inte den riktiga tanden, han hade en krona som han haft sedan 45 år tillbaka, då han slog av den ena framtanden. Den, kronan, har suttit bra, men så bara ramlade den ut en dag när han vilade middag. Var ju tur att han inte svalde den. Han petade tillbaka den och den satt några dagar till, men till slut gick det inte att sätta tillbaka den, så de senaste dagarna har han gått omkring och sett ganska kul ut. Det har också låtit ganska kul när han har sagt s. Han hade beställt tid hos tandläkare, men fick ingen tid förrän idag. När han kom tillbaka någon timme senare så hade han en ny provisorisk tand på plats och nästa vecka skall han få ny krona. Han fick stort förtroende för tandläkaren och bestämde att göra allt här, det skulle kosta ca 3.500 sek för alltsammans. Och av den kostnaden så är 1600 sek kostnad för den nya kronan. Så i fortsättningen blir det nog här vi sköter om våra tänder…

Så har syster Kicki ringt och gratulerat maken på födelsedagen, visserligen någon månad för tidigt, hon har också skrivit i gästboken, kul, men fel datum… Önskar att fler kunde skriva något i gästboken – jag ser ju att ni är inne o kikar på min hemsida – varför vågar ni inte höra av er…

Uppdaterar detta på balkongen och vi har fortfarande 33 grader, det har dessutom varit lite stormbyar, men dessa har nu lagt sej och temperaturen skall gå ner till 26 grader i natt enligt meterologerna – hurra…

Leo skriver vykort…

Playdoh…

Så här blev det…

Här går nu dagarna i sådan takt att jag inte riktigt hänger med i vad som händer… Men det händer massor, utan att jag deltar. Efter en god frukostomelett, fixad av sonhustrun Ulrica, så försvann Ulrica o svärmor (mammas mamma, enligt Leo) ut på shopping, de skulle också beställa tid hos frisören.

Sonen tog med sonsonen till poolen, och där blev de kvar hela dagen, sonhustru o svärmor anslöt. Maken o jag åt en improviserad lunch. Sedan tog vi med shopping väskor och en improviserad inköpslista. Det är jobbigt att handla i butiker som man inte känner tíll och till stor familj, som vi inte heller kommer ihåg hur det kunde vara.

Den middag som serverades var dock mycket god, istället för lax fick jag tag i röding. Det finns faktiskt röding här i SA. Och om man är intresserad av flugfiske, så finns det fantastiska vattendrag i nordöstra delen av landet

Sedan såg vi kometen igen… Tyvärr, fortfaranande för svag för kameran, sonen försökte att ta bilder genom kikarens okular (?)… men tror inte att det gick – och, det är nog stativ som gäller…, men att titta på den med kikaren helt fantastisk. Ja, ni får helt enkelt tro mej på mitt ord…

Dagens stora händelse var dock Sopbilen… Vet ju att kusinen i CA är otroligt intresserad, men hon är ju tjej och många, många mil bort, men det är tydligen ingen skillnad, tjej i CA eller kille i SA …

Sopbilen….

Så här trött blir man faktiskt av att vara vid poolen en hel dag i den här värmen…

Så här ser det ut när jag uppdaterar dagboken – vid en kvällstemperatur på +27 grader…

Igår kväll lovade jag att jag skulle sova med barnbarnet Leo från kl 5 på morgonen idag. Föräldrarna skulle ut på ”Hajsafari”, eller vad det heter, och de blev hämtade kl 5.20 utanför porten. Barnbarnet sov, men ganska oroligt, så lagom till att jag somnade om, så grymtade han till… När kl var 7.10 så reste han sej upp och kikade över axeln på mej o konstaterade att det inte var mamma… Men inom en minut så hade vi klarat av det och vi låg o han pratade o pratade o pratade. Var inte läge för att somna om …

Dagen blev varm, vi, mormor och farmor, hade tänkt ta barnbarnet till stranden, men konstaterade att det var för varmt, och inte ett moln i sikte… Barnbarnet verkade inte ha något emot att få vara hemma, titta på video, leka med sin helikopter, rita med kritor osv… Han var mycket duktig och vi behövde inte anstränga oss. Jag hann till o med sy gardinerna till bad- o toalettrum. Strax innan de var klara så kom föräldrarna hem. Tiden hade sprungit iväg, som vanligt och ljuset är inte till någon hjälp… De fick ställa sej och göra middag, men det gjorde de med den äran. Jag hade hittat ett nytt recept via nätet, verkligen gott (köttfärs bl.a.) och rätten kommer nu att ingå i menyn.

Vi var nere på Internetcaféet och maken ringde några samtal via Skypen. Det visade sej att våra sjukförsäkringar var åt skogen. Man kan bara vara borta 45 dagar enl. Försäkringskassans regler, sedan får man försäkra sej själv. Det hade vi också gjort – trodde vi. Maken betalade iallafall ett stort, begärt belopp innan vi åkte. Vi hann inte få försäkringsbreven innan vi åkte, dem fick vi med syster Kicki. När vi sedan granskade papperen, så visade det sej att maken hade de försäkrat en månad längre. Jag hade fått ett utbetalningskort med pengar tillbaka på en för ”lite” intbetald premie. Och i slutändan visade det sej att jag var jag oförsäkrad…
Vi får se hur de lyckas ordna detta, det skulle inte gå idag, men imorgon…? Tycker nästan att jag börja känna igen lite ”Afrika”…

Vi ringde även kortföretaget, maken har ju spärrat sitt kort och de skulle skicka ett nytt med UPS i förra veckan. Eftersom vi inte hört från UPS så ringde vi. Men tjänstemannen, som svarade, hade inga anteckningar om att ett nytt kort skulle skickas till Cape Town. Vi får se vad som händer…

Kometen visade sej ikväll igen, men inte fotograferbar med min kamera. Även månen är otroligt dramatisk, i nedan, men man ser hela globen.

Ungdomarna hade iallafall haft en härlig dag, även om vattnet var kallt. Det var våtdräkt som gällde, sonhustrun var tydligen lite för smal för sin, vattnet hade läckt in hela tiden och kylt av henne. Men upplevelsen var enligt utsago fantastisk….
(Jag har fått några bilder av sonen som ni skall få se.)

Min mamma o pappa skall dyka med hajar idag, vet inte vad jag tycker om det…

Det här blir nog kul…

Vi är beredda…

Vi är på väg…