(Ber om ursäkt, men gårdagens dagbok blev vääldigt sen… Men den finns nedanför denna – vi körde vilse…)

Vi bestämde oss för att det skulle bli sovmorgon idag. Frukost vid 9-tiden. Maken vaknade som vanligt vid 7-tiden, han är inte precis den smygande typen, vilket märks när man sover i samma säng. Så jag vaknade också, men vi låg båda och dåsade fram till halv nio, då det var dags att börja den nya dagen. Själv skrev jag min dagbok medan maken duschade, men det hjälpe inte mycket. Den blev inte uppdaterad förrän vi kommit hem och då var klockan redan kväll här i SA.

Efter en god – och närande frukost – så var det dags att bryta upp. Vi passerade en tygaffär, där jag köpte gardinupphängningsband, vad det nu heter, de som sitter längst upp på gardinerna och som man sätter krokarna i. Här kan man köpa 30 meter för 35 kronor. Fattar inte varför det är så dyrt för svenska grossister att köpa in dessa varor när restsen av världen kan sälja dem till en bråkdel av vad vi betalar hemma i Sverige…

Efter detta inköp gav vi oss av tillbaka mot Kapstaden. Vi bestämde oss för att ”gena” och ta oss till en av favoritrestaurangerna dit vi bara kan komma med bil. The Cellars. Vi passerade flera av de skyltar om avtagsvägar till dessa getton som vi körde genom igår. Skillnaden var att idag hade vi koll.. och… vi visste hur vi skulle åka. 😉

Vi började med att handla i Constantia centrum, vi hade en lista med kryddor – som skall med till Sverige och rengöringsmedel som Yvonne behöver till lägenheten. Massor med folk och kaos i kassorna, men när vi var klara så åkte vi till därifrån och landade på The Cellars… Wow, fattar inte att man kan få den miljön, den trevliga och peronliga servicen, kritvita stärkta bomullservetter (som naturligtvis kyparen lade på våt knä), var sitt glas Chardonnay, vatten, förrätt, varmrätt, cappuchino (som serveras med små godisar, tre olika sorter) och allt bara så gott – till ungefär samma pris som om vi skulle gå på kvarterskrogen i Årsta…

Glada och nöjda så ställde vi kosa hem, lastade ur våra ”fynd” utanför hissen. Jag tog med dem upp till lägenheten och maken åkte för att lämna tillbaka bilen… Kvällen avslutades med att vi njöt av värmen på balkongen, det skall bli sämre väder och jag kan nu höra hur mistluren tjuter – det är dimma och det känns, det är ganska behagligt svalt igen…

Har säkert visat det förut, men…

Titta vad jag kan…

Nu plågar jag er med mina aha-upplevelser, där kameran sviker mej…

Ni kanske inte kan se det, men det kan jag… En av aha-upplevelserna, när man kommer över en av kullarna och ser hela hamnen – ta fram luppen… där finns massor med stora fartyg… 😉

Nu är bilden faktiskt fotad från andra hållet…

Det är varmt…. 36 grader….

Maken gick för att hämta den hyrbil vi beställt. Vi var bjudna till Somerset West till ett svenskt par. Vi hade tänkt göra lite annat innan, men det var för varmt. Så vi bara köpte tyg till en fåtölj, där hemma, som skall kläs om, en bråkdel mot svenska priser. Och, jag har skaffat mej lite mer att göra då jag kommer hem…

Vi skulle ta en snabb sen lunch, och beställde in varsin varm toast. Där satt vi och väntade och väntade, till slut frågade vi vart den tagit vägen. Jo, de hade lite problem i köket, de hade visserligen börjat att göra den, men den blev ju aldrig klar – så nu skulle hon, servitrisen, tala med chefen… Efter en stund kom chefen o beklagade. Vi påpekade att vi hade ont om tid. Ja, den skulle komma inom två minuter och den kom faktiskt inom tio minuter. Den var god god, men hade hunnit kallna…

En halvtimme försenade kom vi iväg, bara för att hamna i bilkö. När vi borde ha varit halvvägs så hade vi inte ens lämnat stan… Vi ringde och påpekade att det nog kunde ta tid… Så vi var lite smarta och bestämde oss för att lämna N2 för en mindre motorväg – visserligen lite längre, men… Vi hann köra 1 minut och efter första kurvan så hamnade i nästa bilkö… Nu hade det gått en timme, men vi är ju smarta och bestämde oss för att gena tvärs över, genom en massa förorter – inga problem, vi såg ju de höga bergen vi skulle mot. Vi kryssade oss fram och försökte hålla riktningen.

Den sista halvtimmen hamnade vi i Cape Towns största getto… Maken var klart nervös, två vita i en liten bil, och inte blev det bättre av att vi höll på att krocka. Bilen i ytterfilen bestämde sej för att han skulle svänga av, och det gjorde han precis framför nosen på oss. Maken hann precis stanna.

Vi kom fram – två timmar försent…

Där satt alla och väntade på oss, vi blev försedda med varsin drink och sedan hade vi en mycket trevlig kväll med trevliga människor och god mat. Det blev alldeles för sent i säng för oss gamlingar…
– och dagbok var det inte att tänka på… 😉

En del har ståplats…

Jag får aldrig nog av denna vy…

Radhusområde… ? Här kan vi nog vi köpa något budgetvänligt…

Detaljgranskning… (förstoringsglas behövs)

Kyrkogården, dekorerad med plastpåsar (de diffust blåa skuggorna)

Så här glada är vi…

Och så här hötorgsmässigt ser det ut när solen går ner…

Värmen fortsätter… Det är skönt – och jobbigt… Jag sitter nu på balkongen och skriver detta och just nu är det helt ljuvligt, 25 grader. Vi har haft över trettio grader idag. Det märktes inte minst när jag skulle gå till frissan. Hade bestämt mej för att jämna till topparna…

När jag kom dit rann svetten om mej – jag hade en näsduk och torkade och torkade. Hade hoppats på att få sitta en liten stund och ”svettas av”, eller coola ner…, men det kom en ung, söt och mycket fräsch tjej och presenterade sej. Hon skulle vara min frisör idag och hon hette Yolanda. Hon frågade om det var första gången jag var där, och då ville hon att jag skulle fylla i ett formulär.

De är mycket för formulär här i CT. Jag skulle fylla i fem rader. Hon satte sej bredvid och skulle fylla i resten. Eftersom jag svettades så mycket så erbjöd hon sej att starta en fläkt som stod bredvid, vilket hon gjorde och vi höll på att blåsa bort båda två. Mitt långa, oklippta hår blåste i ansiktet hela tiden, så till slut erbjöd hon sej att stänga av – lika bra, för inte hjälpte den mycket mot värmen. Och hon pratade, pratade, pratade o pratade….

Musiken spelade i högtalarna och hon ställde sina frågor och talade om allt vad hon ville göra med mitt hår… Det skulle packas in med protein hit och fuktmedel dit. Hon hade en cirkel på papperet och i den var det en massa rutor som skulle prickas i och det skulle göras en massa val. Ungefär som kostcirkeln, fast med fler ”tårtbitar”. Jag, som hör lite dåligt i vanliga fall, skulle nu försöka höra genom denna musik och alla dessa ”termer” som man svänger sej med inom frisörkretsar. Jag förstod ganska snart att det var en ganska speciell salong. Det där proteinet skulle kosta 200 kronor och likaså fuktbehandlingen, men jag skulle få båda för samma pris… Vi enades i alla fall om att jag bara skulle ha klippning, som jag beställt från början.

Sedan var det dags för schamponering, jag var osäker på om det ingick, då frågade hon om jag ville ha fot- eller handmassage… Jag ville inte ha något… Hon sa att det ingick i ”kittet”, men jag uppfattade inte om båda ingick eller bara en behandling. Så jag valde handmassage. Det ingick också huvudmassage…

Vi gick in i ett annat rum – där stod det en lång rad med britsar i rött skinn, formade som liggande z-an. På vissa låg det personer som schamponerades och masserades… Jag blev anvisad en brits och uppmanad att lägga mej på den. Halsen skulle makas in på kanten till en sådan där tvättskål man har hos frisörsalonger när man tvättar håret.

Det gick så fort att jag inte hann fundera, så där låg jag med skorna och handväskan… Kände mej som en riktig tant… 😉 , men eftersom jag är en tant så lade jag handväskan på magen och skorna fick sitta kvar. Sedan satte de igång. Den ena tvättade håret och den andra masserade händerna. Skööönt…!

Sedan gick vi tillbaka ut i salongen och då, äntligen skulle det klippas… det hade redan gått ca 50 minuter. Ytterligare 50 minuter senare var jag klar… Inte mycket hår kvar. Trots allt prat om hur det skulle vara, jag trodde vi var helt överens, jag hade talat om att jag inte ville ha för kort…

När hon hade klippt så var det jättesnyggt, nu skulle hon bara fixa luggen lite, vilket gjorde att jag var tvungen att blunda, hon fixade mer än luggen – hon skulle bara göra det lite ”ojämt”, det skulle se lite mjukare ut… ok…. När hon var klar så fanns inget kvar av den läckra, snygga frisyren hon klippt från början – hon var som så många andra frisörer…. Hon kunde inte sluta klippa i tid. Det är ifs snyggt klippt, men…. Om ca 4-5 månader blir det nog rätt längd igen…

Vad tyckte maken? Han tyckte jag såg kul ut…. Han tog till o med en bild, får se vad jag gör med den. Var ju tur att jag inte kostade på protienkuren, hon skulle ju i alla fall klippt bort den….

Vaknade i natt av att jalusien (i trä) slog mot fönstret. Det tjöt och ven i fönster och dörrar. Så jag steg upp, stängde fönstret och surrade parasollet på balkongen, dvs band ihop det. Det var väldigt varma, men starka vindar. Precis som jag stängde balkongdörrarna så höll hela parasollet på att blåsa omkull, så jag gick ut och lade ner det. Stängde dörrarna igen, bara för att få se hur en blomkruka blåser omkull, ramlar ner på en blomvas (vi ställer ut blommorna varje kväll…), vasen välter, vattnet rinner ut och…. jag ville bara tillbaka till sängen. Imorse konstaterade vi att locket till den oljelampa vi fått i present av vår mäklare gått sönder.

Det var varmt igen, vi gjorde oss i ordning för att Yvonne skulle komma och städa. Vi måste alltid städa lite själva innan hon kommer. Jag slet också ur alla sängkläderna för att lämna till tvätten. Sedan satte vi oss att vänta. Idag skulle hon presenteras för vakterna, eftersom hon skall fortsätta komma en gång i månaden när vi inte är här. Hon skulle också få instruktioner för den tiden, och hon skulle få presenter till sin väntade lilla babyflicka. Hon kom inte…. Det ringde på porttelefonen, men det var en annan dam som meddelade att hon inte skulle komma, hon var sjuk. Maken undrade om det var hon som skulle städa istället… Men det var det inte…

Vi blev lite oroliga att det hänt något med bebisen, så maken gick ner till vår agent, som rekommenderat henne, och frågade om hon visste något. Det visade sej att den dam som ringt på var hennes syster. Maken blev informerad om att det bara var en förkylning. Men vi var lite bekymrade, för vi ville ju säga adjö och det var en hel del som vi hade att tala om för henne.  Nästa onsdag, när hon skall komma, så sitter vi på planet på väg hem  🙁  Så vår agent ringde upp och på måndag skall hon komma, det känns bra. Nu kan vi få säga adjö till henne.

Men där satt vi med vår ostädade lägenhet, med massor med disk… Vi gjorde som vi brukar – vi tog det lugnt, sedan lämnade vi in tvätten och bestämde att äta lunch ute – det fanns ju inget rent porslin… Vi satte oss på en restaurang nere vid strandpromenaden, så vi kunde se havet. Det var ju så varmt och skönt och havet glittrade så vackert. När vi kom hem så var det bara att ta tag i disken och en del handtvätt, som jag alltid gör själv, men det är svårt när diskhon är upptagen….

Ganska nöjd…

Inte heller helt onöjd…

Morgon, sol, på balkongen…. kom på att jag ju inte har solat mej, trots att vi suttit där varje dag… Nu åker vi hem om en vecka och jag är alldeles blek på mage och lår. Så i morse skulle det bli av, bikinin åkte på och jag försökte en liten stund. Det resulterade i att jag var helt slut, för varmt och blev magen svidande röd – ja, en av de utstånde delarna. ”En mormor”, som barnbarnet kallar det… Parasollet åkte upp och jag satte mej i skuggan igen. Där blev jag sittande med min spännande bok, tills maken kom och påpekade att jag skulle vara hos läkaren om tio minuter.

Hade totalt glömt det, kanske det berodde på att jag tänkt ge återbud, men bestämde mej för att gå i alla fall. Det var han, den ”trollkarls” liknande som skulle besökas. Fick på mej kläder och pinnade på i mina nya, stora, fula skor. De var jättebra att gå fort i. Jag blev bara 5 minuter för sen, det gjorde inget, för han verkade upptagen. Det visade sej att han antagligen åt sin lunch – det satt lite rester kvar i skägget…

Han ställde sina frågor o jag svarade och sedan blev det på mage på britsen igen. Jag räknade nålarna – det blev 20 st idag. Konstigt det där att det inte känns när han sticker in dem, känns bara att han grejar med något. Sedan får jag ligga där och meningen är att jag skall koppla av. Det går också väldigt bra i ca 20 minuter, men sedan börjar det bli långtråkigt, obekvämt och allmänt irriterande. Idag kände jag också en viss ”aktivitet” i ena benet, som inte var helt angenäm…

Medan jag låg där och väntade på att det skulle vara klart, så hör jag snarkningar… Trodde först att jag hört fel, men nej, doktorn snarkade i rummet intill… 😉 Jag visste inte vad jag skulle göra, ligga kvar eller ropa till honom. Det började bli rejält obekvämt. Men han snarkade och jag försökte koppla av en stund till. Efter ett tag så vaknade han tack o lov. Han kom in o tog bort nålarna och jag klev upp, men det kändes fortfarande mycket konstigt i benet – kunde nästan inte lyfta det för att få på mej shortsen. Då såg jag att en nål fortfarande satt kvar i benet. Han måste ha varit mycket nyvaken…

Sedan tittade han på mej med sin snälla ögon, han har faktiskt väldigt snälla ögon ovanför sitt långa skägg, och frågade om jag mådde bra. Han önskade mej också allt gott innan vi skildes åt. Vi får se om jag ser honom igen någon gång. Men han har fixat min rygg – för den här gången.

Solen sken imorse igen och glada i hågen drog vi ut på balkongen med vårt te. Det var ok så länge det var sol, men några moln dök upp och då var det kylig svensk sommar. Morgonrocken, den varma, knäpptes igen och upp, allt efter hur molntussarna behagade lägga sej i vägen för solen. Vindarna var rejält kyliga. Maken, satt som i vanliga fall sitter i shorts med bar överkropp, valde att sitta i bara kalsingarna – en ny trend?

Jag hade möte med tandläkaren idag, inget jag såg fram emot – trots att han är trevlig, duktig och tar väldigt lite betalt. Jag har problem med några tandhalsar – har tydligen bortstat alldeles för ihärdigt, man vill ju inte ha problem med tänderna när man blir äldre… 😉 Detta har resulterat i att det ilar i tänderna – otrevligt. Har haft problemet i några år och har sökt i Sverige, där man röntgade och talade om för mej ”För att vara över 50, så har du fina tänder…” Så fick jag betala 800 kr i kassan och gå hem, samma upprepades året efter…

Nu har jag varit hos min sydafrikanske unge tandläkare två gånger, fått hela munnen röntgad (igen) och uppvisad på en liten bildskärm som sitter ovanför sköljkoppen… Där fick jag i detalj se hur jag ser ut inuti – inte vackert kan jag lova – det är tur att det inte syns utanpå… 😉 Jag fick också se ett litet bildspel om mitt problem. Och när det var dags för behandling, så valde jag bedövning. Jag har tidigare i mitt liv alltid valt bort bedövning pga tandläkarnas stora sprutor, som gjorde mer ont än behandlingen.

I dag passade jag på att fråga varför deras sprutor är så stora – de är faktiskt gigantiska, jämfört med de små engångssprutor som används av sjukvården. Han förklarade då att dels så måste de ha ett kraftigt fäste – för att kunna vara stadiga på handen, men att de också ser om de sticker i en ven. Då får de upp blod i sprutan, de kan inte spruta in bedövningsmedlet i en ven eftersom medlet innehåller adrenalin.

Innan behanlingen började så satte de på mej tuffa, gultonade glasögon… Han grejade o fixade, jag kände ingenting, och trots glasögonen så blundade jag hela tiden. Men han har nu tagit hand om mitt bekymmer och jag känner mej nöjd, och till en bråkdel av vad det skulle ha kostat hemma.

Eftersom det är ”kyliga” kvällar så tillbringas de inomhus framför TV:n, men deras program är urusla – tack o lov så har vi lite eget att titta på – via stereoanläggningen. Jag vet inte hur det fungerar – men vi kopplar en liten sladd till TV:n från stereon, laddar med en DVD och sedan kan vi se filmen, fast ljudet kommer via stereon…