Hur kul är det att gå igenom lådor och skåp för att hålla koll på vad som skall stanna eller vad som skall packas. Inget kul alls. Det är i alla fall vad jag gjort idag. Plus att jag har planterat om de flesta amaryllisarna i en blomlåda, för att de skall ha en chans att komma igen till nästa år. Jag har också planterat om de blommor som fortfarande lever, och gett dem till Hilda. Passade på att tömma kylskåpet också. Så nu har vi bara allt det andra kvar …

Vi var bortbjudna ikväll till våra nya vänner. Tre par samlades. Det blev dam- och herrsida, men vid middagsbordet var det varannan. Efter middagen försvann herrarna ut på balkongen igen och vi damer satt kvar vid matbordet. Det pratades både på balkongen och vid matbordet, kan jag lova. Till slut var vi bara tvugna att gå hem, men det var svårt att bryta ”taffeln”, vi hade så trevligt. Värdinnan skickade med oss en öppnad flaska vin, SWEA-vin, som maken och jag har njutit av på balkongen. Det är fortfarande drygt 24 grader, och bara så ljuvligt … Vem vill sova nu, vet ju inte hur länge det dröjer innan det kan bli en varm kväll igen …

En drink innan middagen, havsutsikten har gått in i dimman, men inte vi …

Så god mat, och vilket trevligt värdpar … Tack för en trevlig kväll!!

Det börjar kännas lite vemodigt nu. Det sista av allting … Sista fredagslunchen med damerna, sista gången som vi gick ut och åt, sista gången på balkongen i den ljumma kvällen. Framför oss liggger alla högar med påsar som skall packas, bestämma vad som skall med hem och vad som skall stanna kvar. Planera, planera, planera – för att stänga. Finns inget tråkigare.

En liten glädje punkt är att vår ”Caretaker” åtar sej att försöka övervintra min Rosmarin + några andra plantor – utan något löfte om att de skall överleva. Förra gången överlevde Rosmarinen med den äran – det är samma planta som nu skall tillbringa andra ”vintern” hos henne.

Hilda, vår tjej som städar, älskar tydligen blommor och blev överlycklig för att överta vår julstjärna, som fortfarande är fantastisk. Hon åtog sej dessutom att försöka övervintra våra Hortensior och i morgon skall hon hämta en del annat, som jag skall plantera i en låda till henne.

Men det är så trist… saknar redan Kapstaden. Vet ju att jag tycker att det blir roligt att komma hem och att när jag väl är hemma så är det det som gäller – men inte just nu. Just nu skall jag återvända till balkongen och njuta …

Idag skulle det bli shopping … Men först … som vanligt ramlade det in en massa i mailboxen som skulle fixas. Jag var tvungen att sätta en gräns – nu är det jag och mitt som gäller. Så sent kom jag iväg på en runda i våra närbutiker. Fick inte tag i allt, men var genomsvettig, vem skulle inte bli det i 33-gradig värme. Det hjälpte ine mycket att det var lite AC i provhytterna, så jag gav upp och gick hem.

Maken väntade otåligt, vi skulle ner till Waterfront för de sista inköpen. Så vi tog bussen dit, där vi betade av några saker på listan och då var det dags för en mycket sen lunch. Det blev faktiskt en tidig middag. Vi satt fanstastiskt vackert vid kajkanten och blev serverade mycket god mat. Det var härligt avkopplande att bara vara och titta på de båtar som for förbi. Men listan låg i fickan som skulle betas av. Så maken placerades framför en scen, där det skulle spelas musik, medan jag sprang runt. Det lyckades inget vidare, så det får bli en runda imorgon också. Men, det blev en skön kväll på balkongen innan det var dags för sängen.

Vi sitter inte i sjön, men väl bredvid …

En vacker båt på väg in till kaj …

Lite nattliv hann vi med också …

Tänkte ta Time-out ikväll, från den här sidan menar jag. Jag har suttit på balkongen och njutit av värmen, 28 grader kl 22.30, och tystnaden. Ja, från början var det inte så tyst, vi har kineser eller japaner under oss, och de ville också njuta av värmen antar jag. Det är unga flickor och pojkar, och på tonåringars vis så ”flabbar” de oavbrutet. Men den ljuvliga värmen kunde de inte störa.

De är i alla fall inte det nattdjur, som jag är, så jag fick min egen stund då jag satt och lyssnade på ”tystnaden”, så tyst det nu kan bli med måsar häckande på grannfastighetens tak. Men jag har lärt mej att inte lyssna på dem, jag hör vad jag vill höra. Faktiskt hör jag vågorna, ljudet studsar antagligen mot väggarna, vill i alla fall tro att det är vågorna jag hör – mer romantiskt så… Och om inte, vad skulle det kunna vara, nej, det kan bara vara vågorna.

Annars så har jag varit inåt landet idag på styreslemöte, där var det ännu varmare. När vi kom tillbaka till stan så kändes det inte som om jag ville gå till butiken och handla mat. Så jag övertalade maken att följa med på restaurang. Jag ville sitta vid havet, och njuta av utsikten och den varma kvällen. Då finns det bara en restaurang i närheten och den restaurangen är inte hans favorit, så han var ganska avig – men jag njöt av utsikten och maten var god …

Vilken härlig miljö för ett styrelsemöte med lunch …

… och för middag på kvällen …

Idag var det dags för den månatliga Swea-lunchen. Den skulle äga rum i Helderberg, som ligger ca 1 timmes körning från Kapstaden. Vi var fyra damer i bilen och jag satt med kartan. Lätt som en plätt trodde vi, två av dem hade dessutom varit där förut. Vi hamnade i ett läge där kartan inte stämde överens med verkligheten – efter tjugo minuters körning så kom vi rätt, trots – eller tack vare kartan, det vet jag inte. Vi anlände i alla fall tjugo minuter sent, de andra var redan bänkade, maten beställdes in och alla tallrikar så väldigt delika ut. Ingen var missnöjd och jag var mycket nöjd.

Efter lunchen besökte några av oss ett projekt som drivs av en svenska, Dr Ingrid de la Roux. Hon har startat upp en läkarstation i ett av de fattigaste områdena, dit kvinnor får komma med sina barn. De får lära sej vikten av riktig mat för barnen och sej själva. Där finns textiltryck, vävning – både bildväv och minimattor. Man syr upp diverse saker till försäljning. En del saker var riktigt vackra. Man har också ett dagis och en förskola kopplad till det hela. Det var faktiskt intressant att få se. När vi var där, så var det ganska sent. En del barn hade redan gått hem, andra lekte ute och några sov fortfarande. Man hade madresser och filtar på golvet där de sov.

Ungarna var kul, de skulle ta ihand och tumma. En tyckte att jag skulle gå med honom till bussen …

När jag kom hem så hade jag fått meddelande om att nu är vår hemsida aktiverad, så om någon vill gå in och titta så gå in på www.swea.org  och välj Sydafrika, eller gå direkt  www.swea.org/sydafrika. Det är inte den tjusigaste hemsidan, men ni kan se våra första staplande försök ….

Känns tomt, och nu kommer spänningsvärken i axlarna, har inte haft tid att känna efter förut. Så det blir en tidig kväll med aloevera-salva, maken skall konsulteras …

Det var full fart på lekplatsen …

Den här unge mannen hoppade inför kameran, det var han som vill att jag skull gå med honom till bussen …

Dessa småttingar sov en skön eftermiddagssömn, undrar hur det blir med nattsömnen …

Ökenrally … ?

Hos frissan …

Någon som är sugen på grillad fårskalle …?

I morse när jag vaknade var jag ensam. Det tog en stund innan jag förstod varför, maken skulle följa med de andra gubbarna på golfen. Han skulle inte spela men känna sej för. Han kom senare hem alldeles förtjust över hur mycket fågel det var där ute – vilken tur – då kanske vi kan få iväg honom till golfbanan i höst… 😉

Själv skulle jag träffa damerna, vi skulle ha hårvård. Två av oss skulle bli med slingor i håret och den tredje skulle sätta dit dem. Det blev mycket skratt, man är ju inte precis tjusig när man håller på. Först får man en fånig hättta på huvudet med en masa hål i, inte blir det bättre av att man drar upp hårtestar genom dessa hål. Man ser helt enkelt helfånig ut, men vi var alla nöjda med resultatet.

Vi skulle också designa en etikett till swea-vinet, som nu ligger på fat och skall bli färdigt till i höst. Det gick inte framåt så bra, för mycket prat … Vi hade alldeles för mycket att ventilera och timmarna gick väldigt fort. Maken kom tillbaka och såg ingen skillnad – som vanligt. Han är inte så bra på att skilja på nytt eller gammalt, han ser helt enkelt inte. Ibland skall han vara snäll och frågar om jag köpt något nytt, jag vet då inte vad jag skall svara när jag står där i min gamla ”trasa”, som funnits i min ägo i flera år. Men ser man det från den positiva sidan så är det ju ganska trevligt …