Vi vaknade till en härlig, skön söndagsmorgon. Men maken kastade sej över datorn, och jag undrade varför – skulle vi inte njuta av det vackra vädret och vårt mogonte på balkongen. Jag fick en konstig blick och ett slags suckande som jag uppfattade som: ”Wasaloppet…”!!!

Nu vill jag säga att maken är ingen sportfanatiker, jag hittar honom aldrig framför sportkanalerna på TV med öl och iklädd brynja eller så. Men han har två passioner – det kan jag stå ut med. Den ena passionen är Wasaloppet och den andra är proffsboxning … Wasaloppet kan jag förstå, och till o med dela intresse för – men boxning … Första gången jag hörde det var jag tvungen att fråga om, trodde jag hört fel. Ni som har träffat min make, och känner honom, håller nog med om att man inte förknippar honom med boxning … Men nu gillar han dessa två sporter. Han är en anspråklös man och nöjde sej med att lyssna på radio.

Jag som är mer otålig och som vet att tekniken ger en massa möjligheter, även om jag inte hänger med på allt, gick in på Svt:s hemsida och där stod det att man kunde se Wasaloppet i direktsändning. Jag provade förståss. Fick veta att jag inte var authoriserad … hittade en sida där man kunde registrera sej, gjorde det. Där fanns en massa fåniga frågor att svara på – vilket jag inte gjorde. Efter några sekunder – fantastiskt i denna nya världen, förr var det postgång som gällde – så damp det ner ett mail med lösen och som hälsade mej välkommen. Jag provade direkt – negativt. Jag gick ur programmet och provade igen – negativt.

När det gäller datorer så är det bara att ge sig … (till tåls). Vi struntade i TV och lyssnade på radio. Efter en timme provade jag igen – skam den som ger sig. Och – BINGO!! – där satt vi här i Kapstaden med direktsändning från spåret i Wasaloppet i Dalarna … När det var dags för målgång och Kranskullan, så ringde porttelefonen. Där stod ett svenskt par och väntade på oss, vi skulle på konsert med Saltsjöbadens Kyrkokör. Pinsamt, vi (jag) hade blandat bort tiden. Tack o lov hade jag kommit ur duschen, hade ju börjat förbereda mej för att vi skulle iväg på eftermiddagen.

Vi kom iväg, körde vilse, fick eskort och hittade kyrkan, När vi nu visste var kyrkan, så åkte vi för att äta lunch, och sedan tillbaka. ’vi körde och körde – ingen kyrka. Vi vände åter och – där låg den. Vi missade den inhemska kören, men kom lagom till den svenska. Vilken glädje att lyssna till svenska melodier, ja inte bara härligt – underbart. Vilken reportoar och vilken respons de fick från de inhemska – inte minst då de tog upp några typiska sydafrikanska sånger – som jag älskar – och de gjorde det bra. Uppskattningen från publiken var inte att ta miste på…

Wasaloppet direkt – på datorn – i Sydafrika …

Svensk kör ”live” –  i Sydafrika …

Idag var det vanlig lördag igen, dvs vi lyssnade på Ring så spelar vi och sedan försökte jag lösa Melodikrysset – gick inte alls kan jag meddela … Men det är roligt medan det pågår.

När dessa ”plikter” var över så åkte maken och jag in till stan där vi skulle inköpa ett stycke ”rullgardin” i nåt slags gräs/pinnar – ja, nu kom jag på det, pinnvävsjalusi. Vi har bestämt, för flera veckor sedan, att vi skall sätta upp en sådan som en liten avskärmning mellan hallen och soffgruppen.

Borrmaskin lånades för en evighet sedan av Olle – som antagligen känner sej blåst på densamma just nu. Men lugn Olle, den kommer att återbördas innan veckan är slut – vi är bara försenade i vår planering. Den kommer inte heller att vara utsliten, den har legat i sin förpackning hela tiden. Idag användes den till två hål och på måndag, man får inte arbeta i fastigheten på helgerna, så kommer vi att borra resten av hålen. De skall borras på balkongen, vi måste sätta fast vårt nät – mot duvorna. Förra året så slog jag i betongspikar, vilket inte fungerade särskilt bra. När vi kom tillbaka så häckade duvorna under nätet, som släppt på flera ställen. Vi vet nu varför nätet lossnat – de otroligt starka vindarna. Vi upplevde dem inte förra året, den här gången har vi levt med dem.

När jag skulle laga middag ikväll, så tog jag in Sveriges Radio och Da Capo. Där spelar man ju gamla härliga låtar, sådana som jag minns som gamla redan när jag var liten . Idag spelade han, Anders Eldeman, en från topplistorna i början på sextio-talet … I’ ve told every little star med Linda Scott – vad menade han med det …?! Jag vägrar att erkänna den som kvalificerad till Da Capo…

Jag fortsatte kvällen med att vara ung, jag tittade på en romantisk film som jag bara skulle ha älskat som tonåring, och jag bara älskade att se den i kväll …

Vi satte oss ner för en kopp kaffe, och fick underhållning …

Ja, de avlöste varandra, lägg märke till dammvipporna …

De är så söta så de får komma med två gånger …

Bussresan hem …

Nu har planeringen tagit fart som gäller mitt andra liv. Har talat med dottern i CA, hon vill veta en massa för att kunna planera framåt. Det känns så ovant – att planera menar jag. Vi lever inte ett sådant liv här, vi tar dagen som den kommer. För henne är det verklighet att vi kommer, för mej är det fortfarande overkligt …

Nu har jag en del antecknat i min almanacka, som tur är, med min tefonhjärna så är det nödvändigt. Ja, det känns lite ovant med planering, men lite roligt också. Nu skall jag sätta mej ner och skriva en lista på allt som skall inköpas inför hemresn.

Det är konstigt hur det smyger in en känsla som gör att man mer och mer ”förflyttar” sej till nästa tillvaro, den utanför Kapstaden. Tankarna blir annorlunda – jag är redan på väg. Maken tittar på väderkameror, eller om det är trafikkameror, men han tittar på vädret… Vi tar till oss alla rapporter om vår i Sverige. Jag kommer på mej själv med att tänka på de få blommor jag har vid stugan, om de klarat denna konstiga vinter som det tydligen har varit.

Men livet här nere har idag varit en lunch med damerna i Sea Point. Vi satt ute på ”vår” lilla gård och pratade, pratade, pratade …. Solen sken så gott så vi trängdes under parasollet. En känsla av saknad smög sej in, är ju ”på väg hem…”

Sedan fastnade jag framför datorn, ovanligt …. glömde tiden som vanligt, det blev långt över matdags. Konstigt att äkta makar aldrig behöver hålla reda på mattider (eller att det skall tvättas mm.) Det kändes inte optimalt att gå till butiken och inköpa något som skulle lagas till. Att äta ute var uteslutet – vi kämpar med att göra av med våra megabits, som man tar tillbaka vid midnatt – trots att vi betalt för dem… Stöld, enligt min mening, och jag vänjer mej aldrig. Så, det blev Mr Delivery, och Pizza…! Ack så gott och ack så sent intag … Men framför ”På spåret..” ett av makens favoritprogram.

Vi hann göra av med en del, men inte så mycket som jag trott. kl. 00.00 tog de 1,2 gigabyte av oss …

Idag sken solen igen efter några dagars väder med dimma och regn till o från. Maken till o med solade lite på balkongen. Jag måste också sola lite innan vi åker hem. Nu har ju solen vänt norrut igen, så vi har sol långt in på balkongen, kanske blir det lite vändstekning imorgon till frukost. Vi får se, är inte längre någon soldyrkare. Jag älskar när solen skiner, men föredrar att sitta i skugga – och det skall vara varmt …

Jag gjorde synundersökning idag, det var helt nytt. Så många apparater… rena laboratoriet. Många år sedan jag behövde glasögon, och det behöver jag inte nu heller – på långt håll. På nära håll är jag hopplöst beroende, så det blir halvbågar … 😉 till halva priset mot Sverige.

Den här månaden har det bivit så lite lyssnat på Sveriges Radio, så vi har massor med megabyte kvar. Maken och jag bestämde oss för att titta på svensk TV. Vi valde Kungamördaren. Kanske tur att det gick så dåligt, vi hade mest ljud och stillbild. I vissa scener var jag glad för det – tror jag. Men det är ganska hopplöst när det buffrar och står stilla… En femtio minuters film kan ta 1½ timme.

Jag fick ett roligt samtal ikväll. Det var dotterdottern i Californien som ville berätta för mormor att nu blommade hennes träd – att det är vår…!!

Det fanns ett liv före Swea …  undrar hur det var, kommer inte ihåg. Visserligen satt jag ofta vid min dator, men inte fjättrad …

Så, som ni förstår så kan jag inte skriva om något som hänt idag, jag satt vid datorn. Jo, visst ja – maken var hungrig och föreslog att vi skulle äta lunch. Jag tyckte att han skulle fixa, men … så vid halvfyra-tiden kom vi iväg och åt lunch ute.

Sedan skulle en av mina favoritfilmer sändas på TV – kl 23.30. Precis lagom tyckte jag. När kl var 00.15 började den, fotboll …   En halvtimme senare gav jag upp för sängen. Så såg min dag ut igår …

Idag fick jag komma ”ut” lite… Jag tog med mej datorn och åke till vår webmoster. Vi skulle försöka klura ut de återstående knixarna och göra färdigt hemsidan. Hon har en liten kille, Leo, på 10 månader och ingen barnvakt och jag har ingen bil, så en av Sweorna skulle köra mej och vara barnvakt. Ytterligare en Swea anslöt, hon ville träffa lille Leo. Hon hade dessutom bakat semlor !! som hon tog med sej. Mums …

Webmoster och jag satt vid datorerna och damerna turades om att få hålla i Leo, som kan resa sej men inte gå utan stöd. Vet inte vem som tjöt mest av glädje, ett himla liv var det i alla fall. När han skulle matas blev det nästan slagsmål, ja, bara nästan. 😉 Men jag hörde en av dem säga ”Jag vill också mata honom…” Det löste sej, de fick hålla i skeden båda två, ja, inte samtidigt, men Leo tittade storögt och gapade utom då det var dags för desserten – den ville han inte ha. Så det blev mat överallt, tror till o med en del kom in i öronen…

Ja, han är en härlig liten kille, och det var inte alldeles enkelt att koncentrera sej på att jobba vid datorn, men vi kom en bit på väg. Klart är det inte – kan nog ta hur mycket tid som helst verkar det som. Programmet är inte det bästa, mycket fungerar inte som det skall – har jagt tyckt hela tiden, men nu var vi två som konstaterade samma sak – kändes ju lite bra …

Så här glad blir jag när två tanter leker med mej …

Så här glada är vi när det vankas semla …

Stor koncentration …