Nu är jag trött …

Julmiddagen är över och det var trevligt att vara enbart gäst. Jag gruvade mig för att köra dit och hem. Dit är det dagsljus, men jag har ännu inte kört här nere sedan vi kom. Vänstertrafik och manuellt växlad bil – liten – ingen kraftig Saab. Några dårar råkade vi ut för – sådana som kör slalom, här var det tre filer som korsades med minsta marginal. Det gäller att försöka hålla avstånd. Ett avstånd som genast fylls av någon annan bilist.

Vid ankomsten blev det glöggmingel och det var så roligt att kunna gå omkring i lugn och ro och bara vara ”trevlig”. Sedan satte vi oss till bords och försåg oss med mat. Sillen gick hem, ja, den fick beröm. Men man vet inte säkert om det beror på att den var så god, eller om det är känslan av att få äta ”svensk” sill så långt hemifrån … själv fastnade jag för Janssons frestelsen – som var utsökt. Vi har två damer som brukar göra den och då den är perfekt, krämig och så god. Men i år är de inte här och jag undrade lite hur det skulle bli. Men de två som gjorde den i år fick med beröm godkänt. Jag gick faktiskt och tog om – trots att jag vet att det kommer att straffa sig i morgon genom en förstörd mage. Klarar inte av att äta potatis längre. När jag var liten fick jag alltid ont i magen av potatismos, jag älskar hemgjort potatis mos. Jag får inte ont i magen längre, men den protesterar å det bestämdaste dagen efter …

Vi får se hur det blir i morgon, vi har ju hyrt bil och en biltur in i vindistriktet är planerad.

Ingen fågelskådning idag …

Var inne på webbkameran idag igen på Store Mosse Naturreservat – ingenting hände på många timmar. Så kom en – vad som såg ut som en fiskgjuse, som vi såg häromdagen också – men, det stämmer inte riktigt att den ska vara kvar och att den äter kött. Men det är den enda fågel som passar in på färger och storlek. Den satt och åt länge och sedan satt den och sov i drygt en halvtimme. Jag satt och väntade, ville se när den flög. När den flög hann jag se ett vinslag – kameran uppdateras med ett visst mellanrum – sedan var den borta. Jag gick ut i köket till min sill, under tiden lyssnade jag till Sveriges Radio. Så hakade det upp sig och jag var tvungen att tvätta händerna och gå in till datorn igen. Webbsidan från naturreservatet ligger fortfarande uppe på skärmen – då sitter där två örnar. Antagligen de två jag såg igår, en var större och en var mindre. Blev sittande länge och bara beundrade – så fantastiskt. Ska nog bli fågelskådare som maken, kan man dessutom bli det framför datorn med livebilder  …

Idag mojnade vinden – äntligen. Våra vackra balkongblommor är bara en skugga mot vad de var innan vinden började. Den gigantiska lyftkranen, som svängde fram och tillbaka som en kobra, har lugnat sig och rör sig bara lite. Det viner inte längre i dörrar och fönster och man hör inte längre dörrar som smäller i huset. Havet ligger spegelblankt, men poolen utanför balkongen ser ut som en flytande soptipp …

Har idag avslutat allt vad sill och sillsallad innebär. Fick köpa till lite och justera smaken på vitlökssillen. Nu smakar allt så bra som jag kan åstadkomma detta år. Nästa år hoppas jag att någon annan kan ta över. I morgon lämnar vi ifrån oss sill och det kryddade brännvin – som maken fixat. Enligt honom är det jättegott. Har tidigare varit med och provsmakat – men det blir lite fel – jag blir lite snurrig i huvudet. Jag litar på honom.

För första gången sedan 2007 ska jag komma till julmiddagen när de andra gästerna kommer. Vilken lyx! Ska bli trevligt att kunna prata med alla de andra innan middagen och slippa springa fram o tillbaka för att se till att allt är på plats.

Kvällen avslutades med Hemsöborna – trots svart/vit inspelning kunde man se den fantastiska svenska naturen på våren och sommaren och hur fruktansvärt det kan vara när vintern kommer och snön yr – ja, det har ni väl alla i väldigt färskt minne just nu.

Men fattar ni? – det är första december – igen …

Dessa fantastiska bilder har jag ”fotat” på:

http://www.webbkameror.se/djurkameror/storemosse/index.php