Idag skulle det bli shopping … Men först … som vanligt ramlade det in en massa i mailboxen som skulle fixas. Jag var tvungen att sätta en gräns – nu är det jag och mitt som gäller. Så sent kom jag iväg på en runda i våra närbutiker. Fick inte tag i allt, men var genomsvettig, vem skulle inte bli det i 33-gradig värme. Det hjälpte ine mycket att det var lite AC i provhytterna, så jag gav upp och gick hem.

Maken väntade otåligt, vi skulle ner till Waterfront för de sista inköpen. Så vi tog bussen dit, där vi betade av några saker på listan och då var det dags för en mycket sen lunch. Det blev faktiskt en tidig middag. Vi satt fanstastiskt vackert vid kajkanten och blev serverade mycket god mat. Det var härligt avkopplande att bara vara och titta på de båtar som for förbi. Men listan låg i fickan som skulle betas av. Så maken placerades framför en scen, där det skulle spelas musik, medan jag sprang runt. Det lyckades inget vidare, så det får bli en runda imorgon också. Men, det blev en skön kväll på balkongen innan det var dags för sängen.

Vi sitter inte i sjön, men väl bredvid …

En vacker båt på väg in till kaj …

Lite nattliv hann vi med också …

Tänkte ta Time-out ikväll, från den här sidan menar jag. Jag har suttit på balkongen och njutit av värmen, 28 grader kl 22.30, och tystnaden. Ja, från början var det inte så tyst, vi har kineser eller japaner under oss, och de ville också njuta av värmen antar jag. Det är unga flickor och pojkar, och på tonåringars vis så ”flabbar” de oavbrutet. Men den ljuvliga värmen kunde de inte störa.

De är i alla fall inte det nattdjur, som jag är, så jag fick min egen stund då jag satt och lyssnade på ”tystnaden”, så tyst det nu kan bli med måsar häckande på grannfastighetens tak. Men jag har lärt mej att inte lyssna på dem, jag hör vad jag vill höra. Faktiskt hör jag vågorna, ljudet studsar antagligen mot väggarna, vill i alla fall tro att det är vågorna jag hör – mer romantiskt så… Och om inte, vad skulle det kunna vara, nej, det kan bara vara vågorna.

Annars så har jag varit inåt landet idag på styreslemöte, där var det ännu varmare. När vi kom tillbaka till stan så kändes det inte som om jag ville gå till butiken och handla mat. Så jag övertalade maken att följa med på restaurang. Jag ville sitta vid havet, och njuta av utsikten och den varma kvällen. Då finns det bara en restaurang i närheten och den restaurangen är inte hans favorit, så han var ganska avig – men jag njöt av utsikten och maten var god …

Vilken härlig miljö för ett styrelsemöte med lunch …

… och för middag på kvällen …

Idag var det dags för den månatliga Swea-lunchen. Den skulle äga rum i Helderberg, som ligger ca 1 timmes körning från Kapstaden. Vi var fyra damer i bilen och jag satt med kartan. Lätt som en plätt trodde vi, två av dem hade dessutom varit där förut. Vi hamnade i ett läge där kartan inte stämde överens med verkligheten – efter tjugo minuters körning så kom vi rätt, trots – eller tack vare kartan, det vet jag inte. Vi anlände i alla fall tjugo minuter sent, de andra var redan bänkade, maten beställdes in och alla tallrikar så väldigt delika ut. Ingen var missnöjd och jag var mycket nöjd.

Efter lunchen besökte några av oss ett projekt som drivs av en svenska, Dr Ingrid de la Roux. Hon har startat upp en läkarstation i ett av de fattigaste områdena, dit kvinnor får komma med sina barn. De får lära sej vikten av riktig mat för barnen och sej själva. Där finns textiltryck, vävning – både bildväv och minimattor. Man syr upp diverse saker till försäljning. En del saker var riktigt vackra. Man har också ett dagis och en förskola kopplad till det hela. Det var faktiskt intressant att få se. När vi var där, så var det ganska sent. En del barn hade redan gått hem, andra lekte ute och några sov fortfarande. Man hade madresser och filtar på golvet där de sov.

Ungarna var kul, de skulle ta ihand och tumma. En tyckte att jag skulle gå med honom till bussen …

När jag kom hem så hade jag fått meddelande om att nu är vår hemsida aktiverad, så om någon vill gå in och titta så gå in på www.swea.org  och välj Sydafrika, eller gå direkt  www.swea.org/sydafrika. Det är inte den tjusigaste hemsidan, men ni kan se våra första staplande försök ….

Känns tomt, och nu kommer spänningsvärken i axlarna, har inte haft tid att känna efter förut. Så det blir en tidig kväll med aloevera-salva, maken skall konsulteras …

Det var full fart på lekplatsen …

Den här unge mannen hoppade inför kameran, det var han som vill att jag skull gå med honom till bussen …

Dessa småttingar sov en skön eftermiddagssömn, undrar hur det blir med nattsömnen …

Ökenrally … ?

Hos frissan …

Någon som är sugen på grillad fårskalle …?

I morse när jag vaknade var jag ensam. Det tog en stund innan jag förstod varför, maken skulle följa med de andra gubbarna på golfen. Han skulle inte spela men känna sej för. Han kom senare hem alldeles förtjust över hur mycket fågel det var där ute – vilken tur – då kanske vi kan få iväg honom till golfbanan i höst… 😉

Själv skulle jag träffa damerna, vi skulle ha hårvård. Två av oss skulle bli med slingor i håret och den tredje skulle sätta dit dem. Det blev mycket skratt, man är ju inte precis tjusig när man håller på. Först får man en fånig hättta på huvudet med en masa hål i, inte blir det bättre av att man drar upp hårtestar genom dessa hål. Man ser helt enkelt helfånig ut, men vi var alla nöjda med resultatet.

Vi skulle också designa en etikett till swea-vinet, som nu ligger på fat och skall bli färdigt till i höst. Det gick inte framåt så bra, för mycket prat … Vi hade alldeles för mycket att ventilera och timmarna gick väldigt fort. Maken kom tillbaka och såg ingen skillnad – som vanligt. Han är inte så bra på att skilja på nytt eller gammalt, han ser helt enkelt inte. Ibland skall han vara snäll och frågar om jag köpt något nytt, jag vet då inte vad jag skall svara när jag står där i min gamla ”trasa”, som funnits i min ägo i flera år. Men ser man det från den positiva sidan så är det ju ganska trevligt …

Vi vaknade till en härlig, skön söndagsmorgon. Men maken kastade sej över datorn, och jag undrade varför – skulle vi inte njuta av det vackra vädret och vårt mogonte på balkongen. Jag fick en konstig blick och ett slags suckande som jag uppfattade som: ”Wasaloppet…”!!!

Nu vill jag säga att maken är ingen sportfanatiker, jag hittar honom aldrig framför sportkanalerna på TV med öl och iklädd brynja eller så. Men han har två passioner – det kan jag stå ut med. Den ena passionen är Wasaloppet och den andra är proffsboxning … Wasaloppet kan jag förstå, och till o med dela intresse för – men boxning … Första gången jag hörde det var jag tvungen att fråga om, trodde jag hört fel. Ni som har träffat min make, och känner honom, håller nog med om att man inte förknippar honom med boxning … Men nu gillar han dessa två sporter. Han är en anspråklös man och nöjde sej med att lyssna på radio.

Jag som är mer otålig och som vet att tekniken ger en massa möjligheter, även om jag inte hänger med på allt, gick in på Svt:s hemsida och där stod det att man kunde se Wasaloppet i direktsändning. Jag provade förståss. Fick veta att jag inte var authoriserad … hittade en sida där man kunde registrera sej, gjorde det. Där fanns en massa fåniga frågor att svara på – vilket jag inte gjorde. Efter några sekunder – fantastiskt i denna nya världen, förr var det postgång som gällde – så damp det ner ett mail med lösen och som hälsade mej välkommen. Jag provade direkt – negativt. Jag gick ur programmet och provade igen – negativt.

När det gäller datorer så är det bara att ge sig … (till tåls). Vi struntade i TV och lyssnade på radio. Efter en timme provade jag igen – skam den som ger sig. Och – BINGO!! – där satt vi här i Kapstaden med direktsändning från spåret i Wasaloppet i Dalarna … När det var dags för målgång och Kranskullan, så ringde porttelefonen. Där stod ett svenskt par och väntade på oss, vi skulle på konsert med Saltsjöbadens Kyrkokör. Pinsamt, vi (jag) hade blandat bort tiden. Tack o lov hade jag kommit ur duschen, hade ju börjat förbereda mej för att vi skulle iväg på eftermiddagen.

Vi kom iväg, körde vilse, fick eskort och hittade kyrkan, När vi nu visste var kyrkan, så åkte vi för att äta lunch, och sedan tillbaka. ’vi körde och körde – ingen kyrka. Vi vände åter och – där låg den. Vi missade den inhemska kören, men kom lagom till den svenska. Vilken glädje att lyssna till svenska melodier, ja inte bara härligt – underbart. Vilken reportoar och vilken respons de fick från de inhemska – inte minst då de tog upp några typiska sydafrikanska sånger – som jag älskar – och de gjorde det bra. Uppskattningen från publiken var inte att ta miste på…

Wasaloppet direkt – på datorn – i Sydafrika …

Svensk kör ”live” –  i Sydafrika …

Idag var det vanlig lördag igen, dvs vi lyssnade på Ring så spelar vi och sedan försökte jag lösa Melodikrysset – gick inte alls kan jag meddela … Men det är roligt medan det pågår.

När dessa ”plikter” var över så åkte maken och jag in till stan där vi skulle inköpa ett stycke ”rullgardin” i nåt slags gräs/pinnar – ja, nu kom jag på det, pinnvävsjalusi. Vi har bestämt, för flera veckor sedan, att vi skall sätta upp en sådan som en liten avskärmning mellan hallen och soffgruppen.

Borrmaskin lånades för en evighet sedan av Olle – som antagligen känner sej blåst på densamma just nu. Men lugn Olle, den kommer att återbördas innan veckan är slut – vi är bara försenade i vår planering. Den kommer inte heller att vara utsliten, den har legat i sin förpackning hela tiden. Idag användes den till två hål och på måndag, man får inte arbeta i fastigheten på helgerna, så kommer vi att borra resten av hålen. De skall borras på balkongen, vi måste sätta fast vårt nät – mot duvorna. Förra året så slog jag i betongspikar, vilket inte fungerade särskilt bra. När vi kom tillbaka så häckade duvorna under nätet, som släppt på flera ställen. Vi vet nu varför nätet lossnat – de otroligt starka vindarna. Vi upplevde dem inte förra året, den här gången har vi levt med dem.

När jag skulle laga middag ikväll, så tog jag in Sveriges Radio och Da Capo. Där spelar man ju gamla härliga låtar, sådana som jag minns som gamla redan när jag var liten . Idag spelade han, Anders Eldeman, en från topplistorna i början på sextio-talet … I’ ve told every little star med Linda Scott – vad menade han med det …?! Jag vägrar att erkänna den som kvalificerad till Da Capo…

Jag fortsatte kvällen med att vara ung, jag tittade på en romantisk film som jag bara skulle ha älskat som tonåring, och jag bara älskade att se den i kväll …

Vi satte oss ner för en kopp kaffe, och fick underhållning …

Ja, de avlöste varandra, lägg märke till dammvipporna …

De är så söta så de får komma med två gånger …

Bussresan hem …