Vi vaknade till en härlig, skön söndagsmorgon. Men maken kastade sej över datorn, och jag undrade varför – skulle vi inte njuta av det vackra vädret och vårt mogonte på balkongen. Jag fick en konstig blick och ett slags suckande som jag uppfattade som: ”Wasaloppet…”!!!
Nu vill jag säga att maken är ingen sportfanatiker, jag hittar honom aldrig framför sportkanalerna på TV med öl och iklädd brynja eller så. Men han har två passioner – det kan jag stå ut med. Den ena passionen är Wasaloppet och den andra är proffsboxning … Wasaloppet kan jag förstå, och till o med dela intresse för – men boxning … Första gången jag hörde det var jag tvungen att fråga om, trodde jag hört fel. Ni som har träffat min make, och känner honom, håller nog med om att man inte förknippar honom med boxning … Men nu gillar han dessa två sporter. Han är en anspråklös man och nöjde sej med att lyssna på radio.
Jag som är mer otålig och som vet att tekniken ger en massa möjligheter, även om jag inte hänger med på allt, gick in på Svt:s hemsida och där stod det att man kunde se Wasaloppet i direktsändning. Jag provade förståss. Fick veta att jag inte var authoriserad … hittade en sida där man kunde registrera sej, gjorde det. Där fanns en massa fåniga frågor att svara på – vilket jag inte gjorde. Efter några sekunder – fantastiskt i denna nya världen, förr var det postgång som gällde – så damp det ner ett mail med lösen och som hälsade mej välkommen. Jag provade direkt – negativt. Jag gick ur programmet och provade igen – negativt.
När det gäller datorer så är det bara att ge sig … (till tåls). Vi struntade i TV och lyssnade på radio. Efter en timme provade jag igen – skam den som ger sig. Och – BINGO!! – där satt vi här i Kapstaden med direktsändning från spåret i Wasaloppet i Dalarna … När det var dags för målgång och Kranskullan, så ringde porttelefonen. Där stod ett svenskt par och väntade på oss, vi skulle på konsert med Saltsjöbadens Kyrkokör. Pinsamt, vi (jag) hade blandat bort tiden. Tack o lov hade jag kommit ur duschen, hade ju börjat förbereda mej för att vi skulle iväg på eftermiddagen.
Vi kom iväg, körde vilse, fick eskort och hittade kyrkan, När vi nu visste var kyrkan, så åkte vi för att äta lunch, och sedan tillbaka. ’vi körde och körde – ingen kyrka. Vi vände åter och – där låg den. Vi missade den inhemska kören, men kom lagom till den svenska. Vilken glädje att lyssna till svenska melodier, ja inte bara härligt – underbart. Vilken reportoar och vilken respons de fick från de inhemska – inte minst då de tog upp några typiska sydafrikanska sånger – som jag älskar – och de gjorde det bra. Uppskattningen från publiken var inte att ta miste på…
Wasaloppet direkt – på datorn – i Sydafrika …
Svensk kör ”live” – i Sydafrika …