I morse fick jag sova till 5.20, då var det dags att ”plugga in” nappen och sedan tillbaka till sängen. Efter tio minuter så började det spöregna, ett fruktansvärt dån på taket och jag kom ihåg att jag hade reläet till trädgårdsbelysningen ute och skyndade mej ut för att rädda det undan blötan. Sedan var det svårt att somna om – så det spelade ingen roll att jag fick sova en timme längre.

Barnbarnet har varit som ett solsken idag och sovit som han skall. Så vi fick gjort en hel del under hans sovtid. Den äckliga dammen är nu fräsch, mygglarverna är borta och förhoppningsvis kommer fåglarna att tycka att det känns fräschare att bada där. Barnbarnet tittade på mycket intresserat, nästa år kommer han antagligen att hjälpa till. Vi hann också ta hand om en del kantgräs, maken gick med trimmern och jag med kantsaxen. Jag fick också bort en del gammalt och överblommat. Det återstår visserligen en hel del, men en liten bit på väg hann vi. Vi får se vad vi hinner med imorgon, en dag i taget.

Jag fick också några timmar för mej själv. Något som jag de senaste tagit för givet. Har totalt glömt hur det var att vara småbarnsmor… Jag tog helt enkelt bilen till stan och där letade jag fram mina sommarkläder. Har nu varit på två studentuppvaktningar och inte haft mina normala sommarkläder, utan fått nöja mej med vad som fanns i garderoben här ute. Nu har jag mina sommarkläder, men nu verkar det som om det är dags för de varmare varianterna igen…

Maken mötte mej då jag kom tillbaka och vi hann precis över innan spöregnet började. Vi klarade oss utan att bli blöta, och det hade gärna fått fortsätta att regna hela kvällen, men så blev det inte – trodde inte att jag skulle längta efter regn, men varje millimeter är välkommen.

Det blev inte så många bilder idag, batteriet tog slut i kameran – skönt va´? Kortare uppladdningstid …

Äntligen efter ca 10 så blommar denna ros, någon har tidigare ”nypit” av alla knoppar. Och det är fler än jag som gillar den …

Det är mycket roligt att sitta här och se på när mormor fixar med dammen …

Vilken skillnad med bara ett barnbarn. Det är visserligen full fart hela tiden, men två gånger om dagen är det sovtid (hurra). Tro inte att jag inte tycker att det är roligt med min barnbarn, för det är det, men man behöver egen tid också. Egen tid att göra egna vuxensaker och tid att göra det dagliga. Idag fick jag 2½ timme, så det blev att försöka komma ikapp det dagliga…

Vädret var inte lika varmt idag, fakiskt skönt, men det är fortfarande soligt och en härlig vind. Men den gör att trädgården nu består av ledsna, trötta blommor o buskar, som dessutom blommar alldeles för tidigt. Gräset ligger i form av söndertrampat gult minihö. Det kommer inte att finnas några blommor till midsommarstången, det är knappt att vi har björklöv längre. Alla björkar är ju fällda och ligger i form av torrt ris och vedkubbar.

Som jag skrev, stor skillnad att bara ägna sej åt ett barn, vilket jag kunnat göra. Vi har haft trevligt och jag har kunnat studera honom och hans små ”upptåg”. Han är en unge full av humor och det verkar inte vara något fel på uppfinnarlusten. Verkar som om också han tycker det är roligt att få 100% uppmärksamhet.

(Det var något fel på vår uppkoppling, så detta kom in mycket försenat…)

Vår ”midsommar” vallmo blommar redan nu …

Nu är den bara min …

Jag har hittat min systers leksaker …

Vaddå, fastnat i hörnet … ?

En kråkunge gillar vår geggiga damm och slog sej ned där i flera timmar, efter att han hade badat …

Det var vackra gamla ångbåtar ute och åkte ikväll .

Jag fuskade i natt … Jag sov i bastun med maken. Vilken skillnad. Visserligen gick han upp en gång i natten för att det fanns behov, men jag behövde inte bry mej. Jag sov så hårt och gott, så när jag vaknade hade ena örat domnat… Vilken känsla, härligt att vara utsövd, och, inte bra alls – eftersom jag inte visste hur natten hade varit i stora huset. Hade dottern fått sova överhuvudtaget. Det visade sej att hon hade sovit gott och att barnen hade skött sej… så mormor är inte så oumbärlig som hon kanske tror… 😉

Det blev ytterligare en ljuvlig dag. Dotterdottern skulle åka med mamma på ”återseende party med mammas vänner”, sedan skulle hon och mamma åka till Dalarö och Farmor o Farfar. Där skall hon stanna några dagar. Förstår att de längtar, jag skulle ha varit grön av avund hela jag, om jag inte hade fått ha henne hos mej. Nu håller vi tummarna för att det fina vädret fortsätter eftersom de bor så fint, inte minst när det gäller bad. Fast i skrivande stund så ser det ut som om metereologerna får rätt vad gäller åska och regn. Vi har haft ett fantastiskt väder idag, men nu drar det ihop sej. Det är fortfarande varmt och jag sitter på altanen och skriver detta. Fast nu måste jag sluta och ta båten över för att hämta dottern.

Det såg så mörkt ut när jag hämtade henne så jag tog med ficklampan, den behövdes ju inte alls och inte regnkapporna heller, men lite längre söderut så har de antagligen ett fruktansvärt regn. Himlen är alldeles svart, vi har fått några droppar – de går faktiskt att räkna. Men vi skulle behöva detta regn, som nu brakar ner söderut. Hoppas bara att det inte brakar o åskar för mycket där dotterdottern är just nu.

Jag skall åka till min farmor och farfar och då gäller det att packningen är rätt …

Nu när syrran är borta så kan jag greja som jag vill här i dammen …

Ingenting går upp mot ett kvällsdopp …

Har ni hört det förut …? Men jag sover i fyra timmars pass. Börjar bli van, men vänjer mej inte. Den yngste vaknar varje natt vid halv femtiden, då har jag uppdaterat min dagbok vid 00.30-tiden. Eftersom det inte fungerar att lilla mamma går in o pluggar in nappen och lägger honom, så gör mormor det. Då kommer han av sej och inser att det är ingen idé att gnälla, mormor har inte det han är ute efter…

Den sista veckan har det gått alldeles galant, men mormor – dvs. jag – blir mer o mer utarmad, eller vad det är. Man talar om att skönhetssömnen är viktig – jag kan instämma. Nu hade i och för sig skönheten börjat falna redan innan, men det gick i en takt som jag, redan då, hade svårt att acceptera. I dagsläget…. den hastigheten finns knappt i rymdhistorien.

Idag har vi återigen haft en varm dag, 31 grader, allt blir så mycket lättare då. Det var till o med för varmt för att vara ute. Så dottern och jag har gjort underverk inne. Ja, underverk o underverk – i vår vardag så är det faktiskt så. Det börjar ta form, och om nu barnen kan börja att sova sej genom nätterna så blir det jättebra. Själv så skall jag vara mycket självisk i natt, jag skall sova i bastun hos maken… dvs vi sover inte på lavarna i bastun – den är kombinerad med gäststuga och försedd med Ikeas gamla bäddsoffa Pixbo. En alldeles utmärkt möbel, lite hård, men det skall visst vara bra för ryggen. Det behövs, för det är något som krävs med små barn – en stark rygg.

Kvällen har jag tillbringat på verandan, så ljuvligt, vill inte gå in. Den övriga familjen faller som käglor och skall in o sova, men jag skulle kunna sitta ute hur länge som helst och bara njuta. Tyvärr, så har vi inte näktergalen längre av någon anledning, och vår koltrast är lite lat, han somnar tidigare än den som hade reviret förr om åren.

Nu har dottern försökt tala förstånd med mej och förklarat att man måste sova för att orka, och det är nog så, men…  det är bara så ljuvligt med ljuset, tystnaden och det spegelblanka vattnet, näktergal eller inte …

Vi firade med grillat och jordgubbstårta ….

Undrar vad han tänker göra med ketchupen … ?

Jag skall hjälpa Janne med att skjutsa över Leo och hans mamma…

Eru´ me´mamma…?

Äntligen är pinnen ledig…

Ja, det fortsätter … (upprepas) med hur jag sover och vaknar, menar jag. I morse blev jag väckt med sång och te på säng. Där var paket också och två tjänstvilliga assistenter. De var en härlig känsla, att bli uppvaktad på födelsedagen, men!! att dessutom sova så djupt att jag inte ens visste var jag var när jag vaknade… Yngste barnbarnet väckte sin mamma och mej vid okristlig tid, jag låg vaken länge efter det och trodde inte det skulle bli mer sömn, men… och där stod de.

Sedan var det full fart. Dottern skulle ta minstingen med bussen och åka till sin barndoms skola för skolavslutning med bäste vännens barn. Vi, maken och jag, som skulle till Södra Latin för en studentuppvakning, tog bilen med Jenny och Leo. Det bestämdes att det skulle vara enklare att ha bara en, och en liten en på skolgården, så vi lämnade bil och två barn i utbyte mot vagn och en bebis. Det var Andrea, Tanzania-kolonins yngsta och kelgris, skulle ta på vita mössan. Maken tyckte att det var extra roligt, eftersom det också var hans skola under gymnasietiden. Där var fullpackat, säkert 35-40 grader varmt, men yngste barnbarnet, som aldrig vill sova, somnade när det var som mest stojigt…

Efter lång tid lyckades vi få fatt i Andrea och hennes familj. Det var stor mottagning, många människor och massor med god mat. Cathrin, Andreas mamma, har alltid gjort god mat med lite annorlunda stuk och smak. Alltid så gott att man gärna äter mer än man tänkt.

Minstingen, som var så trött, sov bara en halvtimme, men mormor, som är envis, placerade barn i vagn i värdparets sovrum och han somnade faktistk – sov drygt en halvtimme. Tillräckligt för att mormor skulle kunna smaka av maten. Sedan fanns ingen återvändo, mot bussen och T-banan. På bussen matades den lille med svensk barnmat – ingen höjdare – om barnbarnet själv får bestämma. Dottern mötte uipp med båt och två flytvästklädda barn som älskar att slänga sten i vattnet. Om de får hållas så är det snart dags att muddra runt vår brygga…

Det är roligt att åka båt, men det låter för mycket …

Så här mycket folk var det, man såg ingenting. Tur att man har långa armar och en kamera …

Andrea …

Jag gillar att vara på café …

Nu har vi varit och hämtat mormor och Alex …

Så länge som det är likhetstecken vad gäller underbart väder, så är det helt underbart och egentligen skulle man inte behöva skriva mer än dito, dito… Så jag skriver dito.

Idag var det lite extra körigt. Kusin Leo skulle ansluta. Nu tror jag inte han är den största vän av ordning – tack o lov. Dvs, jga tror inte han kan påverka så mycket hur det ser ut i hans tillvaro. Här var det kaos, i vanlig ordning, men lite mer än vanligt. Det skulle packas picknick. Barnbarnet Jenny var entusiastisk vad gällde picknick och också vad gälle att kusin Leo skulle komma. Han kom och hon var lite blyg, men efter några timmar så fanns inte blygheten kvar, men ett ilsket humör i stället… Kusin Leo visade tecken på framtida ? diplomatiska egenskaper…

Vi lyckades komma iväg till stranden i så pass god tid att vi kunde stanna i två timmar… Men enligt dotterdottern, alldeles för kort tid. Promenaden hem blev seg. Timmen efter hemkomsten, likaså.

Nu i kväll är det jättesegt, så jag orkar inte bidra med mer text. Men kan meddela att alla tre barnene sover i skrivande stund, och så håller vi tummarna för att det skall förbli. Imorgon är det ny studentuppvaktning…

Titta vad fin jag är…

Han vill så gärna gå…

Det går lättare om man håller fast bordet med fötterna…

Här går vi i djungeln, där finns farlig djur som Koltrastar o Ugglor…

Vad tycker du? Är det kallt ?…

Godnattsaga är mysigt…