Tillbaka i fållan igen, dvs i huset med nattpasset. Tror att jag bara var uppe en gång, men jag kunde inte somna om, så natten blev lång. Men nu börjar jag bli van. Skulle nog snart kunna klara av att vara småbarnsmor igen, nåja – men det går bättre, kanske för att förkylningen gått över. Peppar, peppar…

Dagen har varit som vanligt, måltider varvat med mellanmål och lösa leksaker. Hela huset består av leksaker, barnmatsburkar, hakklappar, kuddar o filtar, kritor och teckningar med glada gubbar. Vi har nu lärt oss ganska bra att sätta ner fötterna emellan, men det händer emellanåt att vi kliver fel … Hittills har det gått bra, vi har inte ramlat och brutit något, men det gör ont med en duplokloss i hålfoten, eller en visp mellan tårna.

Det är också något som man vänjer sej vid, att när någon bunke, visp eller trägaffel skall användas, så letar man på golvet eller i lekhagen. Nästan undantagslöst så finner man vad man letar där, för det mesta går det också bra att låna tillbaka. Kastrullerna har jag lyckats hålla för mej själv – än så länge, gjorde misstaget första dagen att låna ut, men stod inte ut med ljudnivån. Plastbunkar låter inte likadant.

Idag regnade det inte så dotterdottern ville gå ut, men jag märkte det inte, märkte bara att det blev så tyst… Jo, mycket riktigt hon stod i hallen och hade lyckats ta på sej stövlar och regnbyxor. Hon sken som en sol och var så lycklig att hon ”var så duktig…” Vad kan en mormor göra annat än att smälta och hålla med. Väl ute så var det inte så roligt att vara själv, men vi har en liten damm/fågelbad, som fungerar som en magnet… Så jag fixade ett litet metspö med en lina och krok, i form av en vanlig skruv. Jättekul!! Efter en stund så kom hon in och sa att hon blev så trött att stå och meta, så hon ville ha något att sitta på. Vi tog ut en stol. Efter en stund igen, så kom hon in och sa att det var så svårt att få någon fisk, så vi måste ordna en fisk … Vi ordnade en fisk (blå klädnypa) och hon var väldigt nöjd och glad med detta arrangemang och fiskade så det stod härliga till …

Plåster är en viktig sak, jag har precis fixat ett alldeles själv, titta mormor…

Min lillebror ville inte äta, så jag erbjöd mej att försöka …

Idag är jag mormors lilla piga, jag är väldigt bra på att putsa fönster …

Jag kopplar av en stund med att meta …

Jag vill också vara med …

Det blev ytterligare en sovnatt för min del. Jag sov i bastun med maken och vi vaknade av att det regnade. Men inte värre än att vi kunde sitta på den lilla verandan och dricka vårt te o GD. Efter en liten stund så kom det en liten rosaklädd figur. Det var Jenny som var klädd i sin regnmundering. Hon kom för att visa oss sina plåster. Det går åt många plåster här om dagarna… Den senaste asken, inköpt idag, hade Bamse motiv – så nu kommer nog behovet att bli än större…

Efter vår sittning på verandan så var det dags att klättra upp till huset och inta frukost. Då konstaterade jag att jag glömt att baka den limpa som skulle bakas igår, eftersom det mjuka brödet var slut. Så vad göra, jo, dotterdottern och jag satte igång att göra scones. Det tyckte hon var jätteroligt och senare tyckte hon att det var jättegott, vilket vi alla tyckte. Det är nog minst 20 år sedan jag bakade det sist. Eftersom det var ganska fuktigt och rått, så tände maken en brasa i öppna spisen och vi bänkade oss framför den och mumsade i oss våra scones. Riktigt trevligt efter alla varma dagar.

Sedan var det dags för dottern att åka till fastlandet och inhandla allt som fattades, dotterdottern ville med och hon ”plastades in” i sin rosa dräkt och sedan bar det av. På hemvägen hade de med sej syster Birgitta, Stefan och Daniel. De var också ordentligt inpackade i diverse regnplagg. Vi åt egen rökt lax och jordgubbar med grädde, och hade trevligt, men tiden var alltför kort innan det var dags för dem att forslas över vattnet igen, de kunde lika gärna ha simmat, det hade nog inte blivit mindre våta, men det kanske var lite varmare ovan vattnet än i.

Vi är dock mycket lyckliga för detta blöta från ovan,  det behövs verkligen. Man nästan ser hur blommor och buskar suger åt sej. Några som också trivs är sniglarna… Jag är en sådan där elak typ som ger mej ut på snigeljakt varje kväll och tidig morgon (om jag är vaken). Idag inget undantag, skörden blev stor. Nu har jag inte alltid varit sådan och det är skillnad på sniglar o sniglar… Vi har fått hit mördarsnigeln!  Vi har alltid haft den svarta skogssnigeln och jag har inte brytt mej, men nu. Dessutom har vi fått en stam med vinbärssnäckor, de har förut varit så få att jag inte brytt mej, men de har ökat ordentligt. Ja, vi skulle kunna fånga och äta, men de kan känna sej säkra. Jag jagar dem inte heller, inte för att jag vill att de skall äta min blomster, men jag helt enkelt kastar dem nedför berget, efter några dagar så är de uppe igen, men då kastar jag ner dem och så där håller vi på…

Hej Mormor! Här kommer jag …

Titta, jag har plåster …

Mysigt med brasa och varma scones …

Det ser nästan ut som frost, men det är regndroppar …

Vilken natt …! Jag sov… Vaknade i morse när maken var uppe och stökade med att göra te, som sedan serverades på lilla verandan tillsammans med GD … Hux flux var jag tillbaka i vuxenlivet, även om omgivningen inte var den gamla invanda. Men det är ganska mysigt på den lilla verandan till bastun. Normalt sitter vi där när det är kallt, när vi behöver svalka oss från bastun. Vi är lite för fega för att springa ner i vattnet, och det fungerar så bra att kyla ner sej på bastuverandan, en ölkorv med öl är då inte helt fel. Men i morse flödade solen, det blev för varmt med morgonrock, så vi satt där och solade och bara njöt …

Väl uppe i huset så fick jag dåligt samvete, som den mamma jag är. Dottern hade inte sovit speciellt mycket. Den minste hade vägrat att somna om då det var mamma som pluggade in nappen. När det är mormor är det ingen idé att ha andra önskemål, men mamma… Din yngste hade naturligtvis väckt den äldre, och vad jag förstod, så var det full fart i arla morgonstund. Så när jag kom upp sov äntligen den ynste, mamma ville försöka få en timmes sömn och den äldre var spralligare än vanligt…

Sedan allt kommit på plats så var det dags för lilla mamma och barnen att ta sej i väg till morfar. Det är en stor apparat. Blöjväskor hit, varma eller svala kläder dit, flytvästar osv. Maken var på möte i bryggföreningen, så jag skulle vara kapten, men först måste jag bära ner den yngste passageraren. Han hängde i 90 graders vinkel ut från kroppen, flytvästen var antagligen anledningen, men det spelar ingen roll. Försök att bära en tolv kilos ål i flytväst och samtidigt gå ner för ett berg… Vi kom ner.

Jag fick över barnen och deras mamma till fastlandet, mej själv tillbaka till ön och sedan … då blev det fötterna i en balja, ett glas vitt vin och en bok, som dottern försett mej med. Några härliga timmar med vuxenliv, även om vi i normala fall inte tillbringar det på altanen med fötterna i en balja, med vitt vin och en bok. Men härligt var det med dessa timmar, och fötterna mår också bra …

Mera vuxenliv, vi grillade …

Våra små skott av Flitiga Lisa, från SA, har nu blivit så här stora …

Same procedure as last night… Kommer numera inte ihåg klockslag eller antal gånger som jag stiger upp. Ointressant, det intressanta är antal sovtimmar – de kommer jag inte heller ihåg. Men konstigt nog, efter ett tag så fungerar man igen och poar på. Barnen är dock på soligt humör, om de är matade och den yngste med torr blöja. Jag har börjat få in snitsen nu, skulle nog kunna ta plats på dagis, blöjavdelningen. Fast idag fick jag ett eldprov, som jag nätt o jämt … Men med hjälp av dusch så …

Blöjorna är av annat snitt nu, knytsnibbarnas och plastbyxornas tid är förbi. De med kardborrband är helt ok, men nu har det kommit byxmodell också. Himla trixigt att manövrera med en slingrig baby, som vägrar att ligga still. Men man skall visst slita dem itu – får testa nästa gång, att slita itu, menar jag.

Maken tog dotterdottern först på en promenad, och de kom hem med en vacker blombukett, sedan på en inköpsrunda, så jag fick lite tid att köra några tvättmaskiner. Vet nu också hur jag löser problemet med att hänga tvätt med en baby som kryper – på en bergstomt. Man helt enkelt sätter fast honom i barnstolen som man bär ut och ställer på lämpligt ställe och man får inte låta sej stressas medan den lille försöker överrösta fågelsången …

Men samme lille kille är som ett solsken när han kommer loss och får krypa fritt, han fullkomligt lyser ikapp med solen, och ett mormors hjärta smälter fullständigt…

… men i kväll skall jag sova i bastun/gästhuset tillsammans med maken …

Jag grejar lite med min egenbyggda skottkärra …

Den behöver en hink också …

Jag tror att jag pratar med pappa …

…

Nu är det snart sängdags …

Det börjar gå på rutin nu … Att rusa upp vid halv femtiden för att skynda sej att plugga in nappen innan barnbarnet hinner att bli alltför vaken. Sista tiden så har han funnit sej i detta – napp, gosedjur och filt. Sedan skyndar jag mej tillbaka till min säng för att inte hinna bli för vaken, men det blir jag nästan alltid. Jag brukar lagom hinna somna tills han vaknar igen vid sex-tiden. Sedan ligger jag halvsovande fram till sjutiden, om jag inte behöver stiga upp igen, men vid sju går vakten över till lilla mamma.  Förhoppningsvis ganska utsövd vid det laget, hon har i alla fall börjat koppla av så pass att hon inte hör barnet före mej, jag vet inte, men hon kanske vaknar av våra knakande golv.

Knakande golv kan göra en smått hysterisk, och så himla arg, när man skall smyga för att någon sover. Såeciellt när man smyger ut från ett rum, där man precis fått en bebis att somna, och så vaknar han av golvknaket … Då har jag ett behov att skrika o förbanna och skälla ut ”denne någon”, som naturligtvis rår för detta knakande. Men hur skulle det gå till och ja, de fula orden forsar fram i mitt huvud och hjärtat bankar. Antagligen därför jag har svårt att somna om. Men en dag skall jag ge igen …

Idag kom storasyster tillbaka efter sin vistelse hos Farmor och Farfar. De levererade henne personligen. Hon var fullproppad med pannkaka, jordgubbsylt och allehanda godsaker. Hon såg väldigt nöjd ut, vi får se hur vi skall möta upp med morgondagens lunch o middag … Vädret var inte det bästa idag, men vi kunde sitta ute en stund innan lunchen. Barnen uppförde sej bra, vi vuxna kunde tala med varandra.

När maken kört över gästerna till fastlandet och det var dags för mat, var det också dags för en kakafoni utan dess like. Den ene pratade hela tiden och den andre skrek, och han gav ifrån sej illtjut däremellan. Undrar hur många decibel, det känns rejält i öronen. Storasyster brukar sätta sej och hålla för öronen, och det är nog vad vi alla borde göra. Efter ett tålamodsprövande tjafsande om att få i honom svensk barnmat, vilket brukar gå efter diverse finter, så var han sitt soliga glada jag igen. Man tror inte att det är samma barn som en stund tidigare nästan fått oss vuxna att bryta i hop lite lätt,  ja i alla fall givit oss en stark önskan om att bara gå därifrån och gråta… Någon timme senare somnade de som små änglar, och nu hoppas vi på att de sover hela natten …

Titta! Min syster är tillbaka …

Jag tycker att lillebror skall sitta här i vagnen och inte hos min Farmor …

Jag pratar med min pappa, men lillebror vill ha telefonluren, så jag gömmer mej här under korgen så kan han inte ta den …

Idag försökte vi göra lite röjningsarbete på tomten. Vi fick ju 10 träd fällda för ca en månad sedan, och maken har röjt så att man tar sej fram. Men det har inte blivit så mycket tid till mer. Idag lyckades vi i alla fall jobba ett par timmar. Dottern, som blivit sjuk igen, var hemma och arbetade vilket gjorde att vi vågade oss ner för backen med barnbarnet sov.

Vi lyckades dra några klampar upp för berget, men det var varmt och vi ”simmade” fram i ris. När vi försökte att dra ihop dessa grenar så rev vi oss ordentligt på armar och ben – det är bara amatörer som inte har långärmat och långbyxor, det räcker inte med bara stövlar. Dessutom så låg riset som om det vore flätat samman, och vi lyckades inte dra loss så mycket. Vi fick lämna det och försöka dra upp klabbarna ändå. Vi vill ha dem en bit upp på tomten, där kan maken klyva dem och de blir mer lätthanterliga innan de skall bäras upp vidare för berget.

När barnbarnet vaknade var vi ganska möra, men också ganska nöjda. Det finns många fler att dra upp, men vi har kommit en bit på väg. Eftermiddagen tillbringade vi med barnbarnet som var lycklig att bli uppmärksammad, så liten han är så är han ganska rolig. Idag fick han tag i storasysters ”skottkärra” och överlycklig gick han runt med den…

En liten, liten bit på väg …

…

Titta, jag kan också precis som min stora syster …

Hurra – äntligen mat …