Tittar man nog efter så är det svällande knoppar av körsbärsblom (och en lönn) …

Jag har lite svårt att vakna på morgonen – ingen nyhet för somliga – men just nu beror det faktiskt på att jag antagligen är ganska allergisk mot något. För när jag vaknar så svider ögonen så förfärligt att jag måste blunda igen. Och! vad händer då, jag somnar förståss om igen. Efter några minuter så vaknar jag igen, för jag är egentligen inte trött, men ögonen svider så att jag måste blunda igen – och så där kan jag hålla på i en dryg halvtimme. Jag har ögondroppar – i badrummet – men för att komma dit måste jag kunna se, och på kvällen kommer jag inte ihåg att ta med dem till sängen. Så detta har blivit en Never ending story …

Men när jag väl kommer upp så är jag pigg som en pelikan – tror att de är pigga i alla fall. Men visst är det roligt att vakna och solen skiner och hela lägenheten bara skriker efter ”Gör om mej …”. Nu tillhör jag inte dem som kvittrar på morgonen, men efter några koppar te och svenskan så är jag fullt beredd på att kasta mej ut i mina projekt. Dessa gick idag ut på att så fort som möjligt ta mej till Ikea och köpa de saknade dörrarna och att köpa nya armaturer till vitrinskåpet. Men idag var det många som hade ärende till Ikea, kanske hade de samma ärende, för det var ganska segt att slingra sej till utgångskassorna. Har inte lärt mej genvägarna än. Väl hemma så kom dörrarna på plats och även armaturerna. Allt fungerade och jag torkade varje glas och satte det tillbaka på sin plats.

Maken kom hem och märkte ingenting – jo, att det var rörigt, men eftersom vi hade haft olika uppfattningar om det häromdagen så sade han ingenting. Till slut kunde jag inte hålla mej och undrade om han inte märkte någon skillnad alls…? Jag hade trots allt flyttat om två stora hyllor och monterat upp två till …  ”Jo, nu ser jag…”  men jag är inte så säker på att han märkte skillnaden – han kommer att märka när det dras från kontot …

Jag hade sett annons på en trevlig balkongmöbel i miniformat – som skulle passa vår lilla balkong. Maken som kom hem precis som jag skulle åka och köpa fick följa med. Men först passerade vi sopstationen med de gamla stolarna – som egentligen borde ha hamnat på museum. De inköptes i slutet av 80-talet av dottern och hade kanske klarat några år till, men de började släppa ifrån sej av sina beståndsdelar – men vilken kvalitet. På sopanläggningen fanns det ingen container för plast – vi blev hänvisade till brännbart material ?? Vi åkte och köpte vår lilla balkongmöbel, som visade sej vara trevligare i verkligheten än på bild, men när vi kom så saknade, naturligtvis, ena stolen en golvplupp – men nu är maken hemma och får en liten uppgift i morgon.

I kväll så skulle jag tända lamporna och göra lite mysigt – maken stod för middagen (hurra!!) – då visade det sej att jag antagligen dragit för mycket i sladden till ett belysningspar i vitrinskåpet, för de lampor som fungerade perfekt när jag provade idag, lös inte alls. Enda sättet att lösa detta problem är att tömma hela skåpet, skruva bort förankringen i väggen och dra fram det för att koppla ihop sladdarna på baksidan. Maken lovade generöst att det kunde han hjälpa mej med  …

Nu är en hörna klar (nästan)…