Det börjar bli uppbrottsstämning. Vi satt i morse så länge vi kunde o bara njöt. Yvonne skulle komma idag, så vi kunde inte såsa på för länge. Sedan har vi plockat fram väskor o det som skall packas. Och som alltid tror man innan att det inte är så mycket, men när man lägger fram allt så… Vi får se vad det blir denna gång som lämnas kvar. Men, det är inte kul alls… I det här skedet vill en del av mej bara att det skall vara klart så man får åka hem, den andra delen vill inte alls. Den vill stanna och känner redan en stor saknad …
Det är jobbigt att gå igenom allt, tvätt, kylskåp, skafferi, badrum och sist och mest trist – blommorna på balkongen. Det kändes lite bättre idag när Yvonne var här, hon gillar tydligen blommor och hon skulle åka hit på torsdag och förse sej. Känns lite roligare, hon tog redan idag med sej en… vår julstjärna! Hon tyckte den var jättefin, och det var den – helt otroligt praktfull fortfarande och dessutom haden satt en omgång nya, gröna blad. Här nere växer de ju som träd, så kanske om några år kan vi hälsa på henne och titta på hennes träd… 😉
Tråkigast är det att åka ifrån mina rosmariner, de har blivit så kraftiga och två av dem till o med blommar just nu. Försökte hitta en själv vattnande kruka, men sådan fanns inte att uppbringa. Men, vem behöver självvattnande krukor när det är så stor tillgång på tjänstemän, som finns till hands och som vattnar när man själv är borta. Vi har ju Yvonne, men hon skall bara komma en gång i månaden, och de närmaste månaderna vet vi inte hur det blir – hon är ju i åttonde månaden.
Yvonne har så rund o fin mage nu, skulle ta kort på henne – hade jag planerat hela dagen. När hon gått, så kom jag ihåg… Hon fick en påse med några paket till sin lilla baby, och hon blev så glad.
Nu sitter jag här en sista gång på balkongen, visserligen blir det en stund i morgonbitti, om vädret är ok vilket man har lovat. Sitter och lyssnar på måsarna – de är helt otroliga – inte tyst en sekund. Så jag försöker tänka att, vad skönt det skall bli med tysnaden på Lagnö. 😉
Imorgon bitti skall maken väcka mej innan solen går upp, det är inte föränn vid kvart i åttatiden på den här sidan om Signal Hill, så det skall jag nog klara. Sedan har vi lite att stå i, inte minst balkongen som skall tömmas och nätas in. Vi skall försöka förhindra att duvorna bygger bo där igen. Så idag har vi köpt nät och stålspik (om nu det fungerar), och under detta nät skall våra husormar i plast ligga. Sedan håller vi tummarna för att detta fungerar…