Det var en lugn lördagsmorgon i huset. Alla fick slappa lite och morna sig var och en på sitt sätt.
Dottersonen genomförde en fotbollsmatch, de var tydligen var bra, men förlorade med 1-0, eller om det var omvänt. Han verkade nöjd i vilket fall.
Det blev ett litet försenat födelsedags ätande av tårtan ute i trädgården. Temperaturen var perfekt – 24 grader.
Vi tjejer drog iväg till en liten håla utanför Sacramento, där skulle det vara gymnastiktävling. Eftersom hon numera tillhör de äldre tjejerna så fick hon inte börja tävlingen förrän 6.30. Det var inget vidare, den var inte över förrän strax efter 9 – nu pratar vi på kvällen.
Fruktansvärda timmar för oss i publiken. Vi klämdes ihop på några obekväma långbänkar i trä utan ryggstöd, det enda ”stöd” man hade i ryggen, och kände av ibland, var knäna på personen som satt snäppet högre bakom. För få platser och fruktansvärt rörigt. Ryggen har inte hämtat sig än. Man sitter dessutom med fjärilar i magen vissa stunder när det var dags för vår favorit.
Verkade som om man försökte döva tristessen med att äta – folk sprang fram och tillbaka och köpte snabbmat. Pizza och andra kladdiga saker åts hela tiden runt omkring oss.
Vi hamnade i ett gäng med hemmaklubbens gymnaster. Hörsel skydd hade inte varit fel vissa stunder. Det visade sig sedan att allt vrålande (piper i mitt ena öra fortfarande) var befogat – hemmalaget tog hem flest medaljer i de åldersgrupper och klasser de deltog i.
Desto roligare timmar var det för dotterdottern, det gick väldigt bra för henne och hon hamnade på pallen i alla grenarna. Hon har kommit igen med den äran efter sin svåra skada på armbågen. Även om armen inte är 100% än. Bra jobbat!
Två utmattade vuxna och en kvittrande tonåring styrde kosan hem i mörkret …
