lönar sig …

För en stund sedan satt jag i fåtöljen och tittade ut över vårt vardagsrum – äntligen börjar jag känna in att jag faktiskt sitter här nere på andra sidan ekvatorn – och trivs.

Kanske berodde det på att Hilda, vår kära tjej från Zimbabwe, kom idag. Det var så roligt att träffa henne igen. Vi får se hur det går, om hon kan stanna i landet – det är så många som kommer hit och det finns en gräns. Normalt brukar hon få sex månader, men i tisdags gav de henne tre veckor …

Kanske för att vår datorexpert kom tillbaka och fick igång min dator. Det tog två timmar och han var tvungen att göra om allt från början. Han sade något om att plocka ut allt, kopiera från makens dator …  Såg hans ”sticka” – men vill inte veta, rättare sagt orkar inte sätta mig in i det hela.

Nu fungerar Internet … knock, knock. Huset är städat, jag har packat upp och fått prylarna på plats. Vet snart vilken garderobsdörr som är min osv, osv … Självklart kan tyckas, men det är inte så enkelt när man vaknar på natten och måste vakna till ordentligt för att veta var, i vilket sovrum, jag befinner mig …

Det är visserligen vår här, men det är svalt på kvällarna, vilket påverkar temperaturen inomhus. Enkla fönster och absolut inga tätningslister mot vind och kyla. Så vi fortsätter helt enkelt vår höststämning från Sverige med massor av tända ljus och varma soppor till kvällmat. Och när vi petar in en ”rulle” i DVD:n så är det perfekt. Det får gärna vara svalt ett tag till för min del – jag behöver några veckor till på mig för att landa och ta igen all brist på sömn som jag har i bagaget.

Med andra ord, det känns riktigt bra nu. Imorgon har vi ingen tid att passa, så först blir det sovmorgon och sedan en lång promenad längs havet …