I morse kl 9 så skulle Hilda komma, det är hon som skall städa efter Yvonne, som fick en liten flicka i april. Hilda är jättekort, förstår inte hur hon skall klara av det. Tur vi har stege, det är så att även jag skulle behöva stege för att nå upp i skåpen. Hilda kom redan tio i nio. Jag hann knappt rätta till ansiktsdragen. Jag är ingen morgonmänniska, även om jag skulle vilja vara det. Nu får jag lov att bli det på onsdagar.

Jag passade på att plantera de sista blommorna på balkongen, det blir så kladdigt, och varför inte passa på när någon är här och är villig att städa upp efter mej. Solen sken, men det blåste som tusan, rejäla vindbyar som kom uppifrån berget. Parasollet blåste omkull – trots att det var nedfällt om ombundet. Det var nästan så jag undrade om jag skulle ta ner krukorna från räcket, men eftersom de är så tunga, så jag knappt orkar dem, så borde de väl tåla vinden, även om det var storm i byarna. Nu i kväll är det ganska stilla och nästan fullmåne. Men det har tjutit i alla dörrar och det har inte gått att vädra idag.

Hilda gjorde sitt, men ville inte ha te o smörgås, hon ville hellre gå hem. Det visade sej att hon bor i samma hus. Praktiskt om vi behöver någon extra hjälp framöver när vi skall ha gäster. Yvonne hade några timmars restid.

Själv blev jag så frusen av detta ”korsdrag”, så det fick bli ett varmt bad tillsammans med Mama Ramotsky, Damernas Detektivbåry. Nu är jag varm och kommer nog i säng i någorlunda tid i kväll också …

Det blev bara baksidan på Hilda, jag glömde helt enkelt bort att fota framsidan …

I dag var det högt i tak, luften var kristallklar …