Sightseeing i Sacramento …

Efter frukost så begav vi oss till Sacramento, Old Town. Där såg det ut som man minns från gamla Västern filmer – bortsett från alla bilarna och att folket var modernt klädda, och ja, butikerna. Tror inte att man hade godisbutiker och souvenirbutiker på den tiden. Men det var inte så svårt att föreställa sej hur det kunde ha varit när alla lycksökare kom hit för att bli rika på guldet. Men det var iskalla vindar, och inget större nöje att gå och titta på gatorna och på hjulångarna på floden. Vi bestämde oss för att dra oss inomhus.

Maken och jag gick på Guldgrävarmuseét och den lilla familjen gick på Tågmuseét. Det sistnämnda var tydligen så bra upplagt för att ha med barn, så det var faktiskt vi som fick vänta … Sedan var det dags för lunch, vi hamnade på en hamburgerrestaurang som var som det värsta man kunde tänka sej vad gäller amerikanska hamburgerställen, tyvärr. Bullrigt och typiskt ”slänga”- fram maten, kostexperter skulle ha haft en hel del att säga om maten. Men vi blev mätta, ja, mer än – och då låg det ganska mycket kvar på tallrikarna. På frågan om Doggybag, så tackade vi artigt nej.

Svärsonen tog med sej barnen och åkte hem, vi andra fortsatte till The Capitol och dess vackra park. Det är vår här nu och de mest fantastiska blommor o buskar blommar just nu. Så många som jag inte ens sett tidigare. Kamelior fanns det hur många som helst av, i olika former och färger – så vackra. Där finns också en hel del minnesmonument.

Sedan blev det en stund i trädgården, solen sken och visserligen var den kalla vinden där fortfarande, men den var inte lika iskall. Vi kapade lite grenar och barnbarnet byggde en koja av desamma. Jätteroligt … Svärsonen och jag gav oss iväg till en butik som hade ”trädgårdsvecka”. Vi fick med oss fyra stora buskar, och det blev ett helt buskage i bilen, hur vi nu lyckade få med alla – men det gick. Maken tyckte att de var fula, men dottern tyckte att de var fina – och det är det som räknas. Nu skall vi se hur det blir när de kommer ner i jorden…

Ikväll blev det ännu tidigare än igår. 20.45 tackade maken för sej, och vi andra var inte sena att ta efter.

En gammal hjulångare …