… promenad i morse. Det regnade – hurra! Ja, inte för att det inte blev en promenad – men det är faktiskt mysigt när det regnar – tycker vi här. Att sitta inne och titta på hur det droppar från taket och samtidigt zippa på morgontéet. Strandpromenaden ligger kvar – vi trodde att vi skulle kunna gå efter frukost då solen kom fram en stund, men sedan började det igen. Lika bra – det var planerat att granen skulle packas undan idag då vi har hjälp i morgon som städar. Plastgranar skräpar, även om de inte barrar.

Det började se lite fånigt ut med gran fortfarande, den skulle ha tagits bort för en vecka sedan, men då vi hade sen kalkonmiddag i år blev det bestämt att den skulle få stå kvar över den. Lika roligt som det är att ta fram den och klä den – lika trist är det att ta undan den. Värst är det med belysningen. Det är ju inte som förr i tiden – 12 eller några fler lampor som man nöp fast på ett kartongark och sedan bara lindade ihop den korta sladden och stängde kartongen. Nej, det är dubbla sladdar och över hundra smålampor som ska knölas ihop på ett minimalt plast-nånting med fåniga små ”vad det nu är” där lamporna ska sitta fast. Alldeles för småttigt för att även sladdarna ska få plats. Vi har två uppsättningar … Innan det är klart skriker jag nästan högt … Maken försöker uppmuntra – men vad hjälper det. Bara en kan hålla på med detta – två par händer skulle inte gå alls …

Nu är det gjort, granen ligger vakuumpackad i garderoben, pyntet i sina kartonger. De vanliga lamporna har flyttat tillbaka och det ser ut som vanligt igen. Den röda julstjärna vi köpte före jul, ja, vi köpte två, men den ena lade av redan inom en vecka, ser bedrövlig ut och ska kastas i morgon. Inte ofta jag kastar levande blommor och väldigt sällan julstjärnor – de brukar växa och växa så det är svårt att göra av med en så livsglad planta – men inte i år. Nu blir det till att köpa veckobuketter igen. Eller kanske en orkidé – vi köpte en förra året och den blommar igen …

… mina nya vanor. Jag har nu kommit i säng i tid två kvällar i rad. Jag har också varit uppe i tid två morgnar i rad. Detta har gjort att den morgonpromenad, som jag verkligen uppskattar, har kommit till stånd – och det har varit morgon och svala vindar. Är inte alls samma sak att promenera på förmiddagen när solen är för varm. Nu är det sval havsbris – på gränsen till kylig – helt underbart att kunna gå fort utan att svettas.

Det är så roligt, vi känner igen en massa människor och en del känner vi dessutom. Igår tog promenaden drygt en halvtimme längre tid då vi träffade på inte mindre än tre personer som vi var tvungna att tala med – ja, inte tvungna på det sättet, det var mycket roligt att träffa på dem …

I morse likadant, vi träffade på olika personer vid tre tillfällen och fick en stunds trevligt prat. Det är det som vi tycker så mycket om med den här stadsdelen. Vi känner igen människor, de känner igen oss och vi har en hel del vänner här. Mandela myntade ju uttrycket ”regnbågslandet” – nånting, och det stämmer verkligen. Här finns en brokig skara människor av olika hudfärg, form, ålder, status och så vidare. Men alla verkar trivas och vi med dem.

Idag var maken och jag till Waterfront för att skaffa information från Turistbyrån, det fanns inte så mycket information att hämta – de hänvisade till en bokhandel för kartor – och i övrigt verkade de inte veta mycket. Jag får googla och med hjälp av den karta vi inköpte i bokhandeln så ska vi nog lyckas. Vi håller på att planera en resa på några dagar inför en resa i februari då två vänner kommer ner från Sverige. Vi ska försöka pressa in på en vecka vad som borde ta flera veckor att uppleva. Men sådan är inte verkligheten.

Kvällen har jag tillbringat med två vänner på en liten mysig restaurang i grannskapet – för övrigt på det hotell som vännerna skall bo på. Vi hade så trevligt att vi blev de sista gästerna. Maken var på fotboll på vår fina nya stadion. Bfana Bfana mot Norge. Det blev 0-1 – till  sydafrikanernas besvikelse …

Det blir mer och mer segt att masa sig upp efter dessa trevliga kvällar …

Det blev en stund med Mannheimer och Tengby tillsammans med morgon teét och frukosten. Sedan var det dags att fixa picknickmat. Vi skulle hänga med till Helderberg naturreservat och en friluftskonsert av Shiraz. De spelade tidigare mycket musik av Abba, men inte nu längre – vet inte om de inte kan pga av olika regler. I vilket fall spelar de härlig musik från vår ungdomstid. Där sitter vi och gungar med i våra stolar. Man kan också gå ner och dansa framför scenen. Det har vi gjort i alla år, men inte i år …

Jag hade köpt färdigmarinerade revbensspjäll – hur goda som helt – men kladdigt. Detta avhjälptes med medhavda blöta handdukar. Gott var det att sitta där och gnaga och sippa på det goda vinet, som hölls kallt med hjälp av termos. Så underbart med värmen och alla människor runt omkring, som också bara njuter av medhavd mat och dryck och trivs. En hel del av våra svenskar här nere missar aldrig detta och vi hade många glada återseenden. Behöver man skriva mer …

Nu är det slut – definitivt – med jul och kalkoner … Den blev mycket god, sade i alla fall mina gäster. Tyckte nog jag också, men man är inte så hungrig när man stått i köket hela dagen och smakat av. Såsen, som jag skrev, är ju det viktigaste och den blev mycket bra. Det finns inga genvägar – det känns skillnad på när man gör det på gammalt sätt från början och inte använder industribuljong, soja eller kanske bådadera.  Det tar lite tid, men är väl värd mödan.

Vi hade en mycket trevlig kväll och det kändes lite tråkigt när kvällen var över. Men allt har ett slut, och nu för tiden gör vi vårt bästa för att orka vara med hela kvällen, varje timme efter halv tolv är bonus … 🙂

Nu är glada julen slut, slut, slut – ja, för de flesta människor. Men inte för oss …

Vi brukar ju ha kalkonmiddag för våra vänner här i Kapstaden på annandagen. I år bar det sig inte bättre än att det var bara hälften som var på plats – lika bra det. Vi har nu blivit för många, vi får inte plats hemma hos oss. Maken och jag bestämde – före jul – att vi fixar två middagar, så får alla vara med …

Den ena är redan avklarad. Nästa ska bli av i morgon. Kalkonen ligger tinad i kylen och allt är inhandlat – men det ska erkännas att det känns lite konstigt att upprepa proceduren igen, efter en vecka. Det brukar vara ett år emellan … Det ska bli roligt att träffa vännerna, men kalkon middag. Det är ju lite julstämning med den. Jag brukar lyssna på Sveriges Radio och julprogram den dagen, medan matlagningen pågår. Känns lite julmysigt liksom … 😉

Vi har bestämt att det ska förbli julstämning, även om jag inte kommer att lyssna på julmusik i morgon. Julgranen, som normalt skulle varit utkastad, står kvar. Eftersom den är i plast ser den likadan ut – om än lite dammigare. Julstjärnorna däremot, de är totalt malplacerade och dessa får våra gäster inte uppleva. Hur många som nu vill uppleva jul fortfarande … 😉

I morgon bitti startar jag om med allt inför denna middag, får försöka hitta något roligt att lyssna till. Maken fick en bunt med sommarpratare i julklapp – det blir det som gäller – det är ju högsommar här.

Nästa år kan det nog inte bli någon kalkonmiddag – i alla fall inte här i vår bostad om alla ska kunna få vara med. Och att koka två gånger är inte ok för mig. Nu hoppas jag att det blir lika gott imorgon som förra gången. Precis som förra gången har jag inte fått tag i dill – till förrätten – får se om de har någon i morgon. Tvivlar på det.

Vädret har hoppat upp och ner i temperatur. Ikväll var det upp. Maken och jag fick någon timme på balkongen innan vi avslutade kvällen med Minnenas Television och Kurt Olssons Fådda blommor. Avsnittet där Jerry Williams och Claes Eriksson var med. Två av mina favoriter – så unga de var …

Har tagit en hel del bilder, med min nya fina telefon – jättefint – bara det att jag inte vet hur jag får över dem i datorn – än. Gick häromdagen in på manualen, som numera ligger på nätet, och konstaterade att det första jag ska gör är att ladda ner ett program. Jag är mycket skeptisk till sådant och stängde ner. Måste läsa på först vad det är jag måste ladda ner och varför. Så jag måste ta med kameran i fortsättningen – igen …

Grattis! Kära dotter och svärson på er bröllopsdag.

Tänk, jag har inte fattat att det är nytt år. Jo, egentligen, men inte att det bara är två dagar sedan. Jag har dåligt samvete för så mycket, jag tror att det är flera dagar sedan … Hur knasigt det nu kan låta. Inatt hade jag den mest konstiga, verkliga dröm. Jag vaknade stressad och kände hur hjärtat bultade och konstaterade att så här får jag inte drömma – jag kommer att få infarkt – somnade igen med någon slags viljestyrka som styrde om drömmen … Men vad gör man åt sådant. Jag kommer precis ihåg vad jag drömde – ni får inte veta – så osannolikt, men så verkligt om det nu skulle vara så som det hände i drömmen … Det är inte första gången jag stressar upp mig i sömnen, händer ganska ofta.

Läste någonstans om att stress och för lite sömn leder till övervikt. Vad ska man då säga om mig som sover alldeles för lite och som alltid stressar i mina drömmar – tolkar gärna in detta då jag inte lyckas med att minska i vikt, trots bra mat och inga onödor.  Tycker varken om kakor eller sötsaker, även om många tror det …

Vi har fortsatt att njuta av vår ”upptäckt” – dvs., det går alldeles utmärkt att titta på SVT Play … Måste erkänna att jag inte riktigt förstår. Sveriges Radio ”buffrar” fortfarande och jag får ibland krångla med att starta om – men inte SVT Play. Det enda som händer är att ibland går det ner i antalet pixlar – dvs., bilden blir lite otydligare och man ser tydligt rutorna. Men detta sker så sällan och stör aldrig ljudet. Knock, knock … Nu får vi se till att öka på vår månatliga ranson av gigabytes – man tar betalt för allt här. Har antagligen redan skrivit om att vi inte kan fylla på själva, trots säkerhetskod. Man måste ha inhemskt kreditkort.

Ja, det ska bli roligt att kunna följa en svensk nyhetssändning och annat – Sveriges Television är bra … Man kan prenumerera på SvT World, men då krävs en parabol på ca 3 m i diameter och det kostar några hundralappar i månaden – kan det nog vara värt. Men en så stor parabol – var skulle vi placera en sådan … Såg också en blänkare om att kunna prenumerera via nätet – men har inte hunnit undersöka än. Är ju ensam i familjen om att försöka ”klura ut” allt vad som gäller teknik. Maken har många bra förtjänster, men har inte riktigt lämnat stadiet med kortvågsradio, vilket märks hur han hela tiden vinklar om antennen på vår lilla FM radio. Han har brutit av några stycken hittills. Kortvågsradion – vilket ska erkännas – var helt suverän under de första åren vi var ute. Även om det ibland var med risk för livet som han hängde över balkongräcken för att få den bästa täckningen …

Vi har en FM-sändare och detta gör att vi lyssnar på Sveriges Radio när vi är i andra rum och fixar med annat – speciellt i köket är det trevligt. Det är åtskilliga program som avnjutits under vår matlagning. Ett av favoritprogrammen är Da Capo – suveränt ”matlagningsprogram”, men också Eldeman i P2, men det ska tydligen utgå pga. av ”Tablå-ändringar”…