Trots att jag tycker det är roligt att skriva har det blivit flera kvällar jag inte orkat. Dessa dagar är jag fysiskt trött och faktiskt också psykiskt trött. Det tar på krafterna att böja, töja, tänja och arbeta i de mest konstiga ställningar – att försöka hålla en borr i rätt riktning och få den att göra hål i omöjligt hård betong. Att hela tiden besluta hur det ska se ut – ska den hyllan sitta där, eller där. Ska den överhuvudtaget sitta någonstans.

Vi har också tagit hänsyn till grannarna – kanske lite för mycket, nästan alla är pensionärer och vi har våra vanor – vi borrar inte på obekväma tider. Maken har tidigarelagt dessa tider och vägrade borra i dag när klockan passerat 17.30. Kanske har han rätt – jag hör så dåligt nu för tiden så skulle någon borra medan jag försöker lyssna till ”Fråga doktorn”, ett program som vänder sig till oss, skulle jag nog bli irriterad … 😉

Det har varit svårt att bestämma hur det ska se ut i min arbetshörna. Utrymmet begränsar och det är en stenhård betong vägg. Idag har det mesta kommit på plats. Återstår en del detaljer (som kräver borrning i betong). Har bestämt vilket som ska behållas och vilket som ska återlämnas i morgon då det stora varuhuset ska få besök igen. Visst är det fantastiskt att du kan handla och ta hem varor – men, om de inte passar, eller du ångrar dig, åker du bara tillbaka visar upp varan och kvittot och du får pengarna tillbaka. Smart – det gör att man törs chansa. Av oss får de tillbaka en del i morgon, men vet redan om några kompletteringar som jag köper i stället …

Ska också slå ett slag för  våra lokala butiker. Personalen är trevlig, även de som arbetar i de stora kedjor som man hittar i storstäderna. Här tar de sig tid, är mycket personliga och faktiskt har vi köpt en hel del i dessa butiker då det är långt till stora varuhuset.

Som storstadsbo har jag bara inte tänkt på att dessa butiker finns – de finns ju även där. Här är det långt till storstan och det gör att de får besök av mig. De är också generösa med att få lämna tillbaka. Ingen skillnad i kvalité – allt är ju numera ”Made in China” …

Igår blev det ännu en dag med borrande, skruvande osv. Det är inte alltid lätt när man är amatör. Det tar tid …

Nu finns där en bokhylla, vägghylla och skrivbordsskiva på plats. Städskåpet är inrett och alla verktyg på plats. Fler hyllor ska sättas upp på väggen, men vi ska skona grannarna och oss själva – arbetet återupptas på måndag igen. Det är en tuff betongvägg som ska forceras. Till dess ska jag testa min arbetsplats och se hur jag vill ha det och vad som ska göras. Inte lätta att bestämma sig – har blivit mer velig för varje år som går. Grejorna finns där, men en del åker nog tillbaka till stora varuhuset i nästa vecka.

Det passar bra, maken har fått meddelande om att hans visum är klart. Då tar vi bilen till Skärholmen, han fortsätter till stan och jag roar mig på stora varuhuset – hittar alltid något jag inte kan vara utan …

Skulle köpa en speciell gardin när jag var där sist, men den verkar inte finnas längre så jag får tänka om. Känns alltid lite vilse när ett moment är klart och nästa tar vid – där är jag nu. Men mest av allt längtar jag till att bara få vara igen, sitta framför min dator, gå igenom mina mappar med vackra bilder och designer – och – bara göra sådant som roar mig.

Nästa vecka blir hallen klar och jag ska fixa lite i sovrummet – men sedan blir allt lagt i malpåse tills i mars. De sista veckorna ska jag bara vara och planera inför min resa till CT i slutet på månaden. Tiden rusar …

Nu ska jag slå mig ner i soffan med ett glas vin, ratta in något sevärt, tända ljus och dofta på vår fina hyacint – det är lördag …

PS. Det är flockar med sidensvansar på den översta bilden – det ser ni väl …

I morse var det vitt på marken när jag vaknade och det fortsatte att snöa i stort sett hela dagen. Från början låg snön och barnen på skolan rullade stora snöbollar för att göra en snögubbe. Sedan blev det mildare och det flitiga snöandet gav inget resultat på snötäcket – det fortsatte att smälta undan och när mörkret kom var det inte mycket kvar och plusgrader.

Det var ovanligt många fåglar av olika slag som besökte alarna vid vattnet. Deras kottar sitter kvar och det är väl någon mening med det.

Själv fortsatte jag och maken med arbetet i hallen. Vi slet ganska bra med att passa in skåpen mot varandra, förankra och att få dit dörrarna. Allt verkar så enkelt på papperet, men det gäller ju att det är balans, vårätt/ lodrätt och allt annat som ska till. Och, att få skruvarna att passa in i de förborrade hålen. Nu sår de på plats, garderoben, städskåpet och bokhyllan. Städskåpet är inrett, verktygen har fått sin låda, dammsugaren, strykbrädan, skurhinken och strykjärnet har sina platser. Hur ska det gå med sådan ordning och reda i detta kaos som vi levt i så länge …

Mitt skrivbord är sågat och anpassat, men några detaljer återstår. De kräver att man ligger på rygg under skrivskivan och borrar och skruvar. Borrandet är klart, men när jag skulle skruva tog det slut. Det fick bli kväll för i dag – i morgon fortsätter det och jag hoppas att allt ska vara på plats innan vi dukar upp något gott inför fredagskvällen – men man vet aldrig med hantverkare …

Igår blev det bilfärd till det stora varuhuset i Kungens Kurva.  Vi lämnade tillbaka, en eloge till den trevliga och förstående personalen. Besök hos kusinen i Älta med fika och besök i vårt gamla hus hos grannen. Hon och en annan granne hade ordnat med en härligt god middag och med massor av gamla minnen och skvaller från huset … 🙂 Vi blev sittande i flera timmar och det var verkligen trevligt. Underligt var att ni vi kom, allt var så hemtamt – borde kanske ha känt någon saknad – men nej. Vi kom inte ens ihåg portkoden …

Kändes bra att vi inte hade några saknader med huset. Hissen som var så bekant, men jag kom inte ihåg att den var så långsam. Min lapp med ”Reklam …” satt kvar, men det kändes inte som om vi skulle vilja gå in där. Snarare att vi var glada att slippa lite av det typiska ”gnabbet”, som pågått i så många år och som fortfarande inte är löst. Visserligen hade vi nästan en timme hem i bilen – vi bestämde att vi skulle köra istället för att ta tåget pga av våra ärenden tidigare. Det kändes så bra när vi svängde av till vår nya lilla stad …

Till stora varuhusets försvar ska sägas att när vi lämnade lägenheten för att åka till stora staden (tisdag) låg ett brev i brevlådan med monteringsskruvarna. Två arbetsdagar – inklusive postdistribution – bra jobbat! Jag hade förberett för att plocka ihop själv – men slapp nu tänka på det.

Idag har städskåpet monterats – inte en skruv fattades – en plugg blev över, beror antagligen på att jag glömt …Det visade sig att den befintliga garderoben krävde en list mot väggen och en del andra prylar – som vanligt – det blir alltid mer än man tror. Nu står den gamla garderoben på plats och är säkerhetsmonterad. Städskåpet är monterat och inrett med ”städprylar”. I morgon ska skåpen skruvas samman och bokhyllan säkras mot dem. Sedan är det dags att kapa till skrivbordet och borra i betongväggen. Gruvar mig – vet inte hur det kommer att gå.

Vi var iväg idag och köpte ben till skrivbordsskivan – det är faktiskt trevligt att handla här i våra lokala butiker. Dels är det nära, inga väntetider och personalen – hittills – så vänlig och tar sig tid. Men ser inte fram emot imorgon – borrandet i betongväggen. Men ser verkligen fram emot att jag antagligen kommer att kunna lyfta tillbaka allt som nu står överallt.

Har haft lite känning av vaccinationssprutan. Det blev en ”svullen bulle” som kliade, vilket besvärade mig igår, men nu har den gått ner och det har slutat klia. En okomplicerad biverkning om den nu lindrar eventuell influensa attack. Drabbades ju av något när jag var till Kuala Lumpur för några år sedan som verkligen inte är något jag vill uppleva igen …

Blev tappad på några rör med blod idag igen – så ofta som jag fått lämna ifrån mig några rör de senaste åren måste betyda att jag har nytt, fräscht nytillverkat blod i mina ådror. Finns inte en chans att något hinner bli gammalt. Kanske därför jag inte självklart betraktas som pensionär … 😀

”Oj, vad det är rörigt här”, var makens kommentar när han kommit ut från sin väl fungerande arbetshörna till min – som just nu inte existerar. Allt är spritt över de lediga utrymmen som finns. Har nu kommit så långt att jag försökt att mäta upp den plats som det omonterade städskåpet tar. Monterat ner den befintliga hyllan – där allt hänger ihop – man kan inte riva en hylla utan konsekvenser för nästa osv.

Just nu är läget att en hylla är på plats. Nästa moment är att passa in skrivbordsskivan och fästanordningar för den. Lösa hyllor som ska borras på plats osv. osv. Nu är det söndagskväll och man besvärar inte grannarna med betongborr – det får bli imorgon.

Imorgon har jag dessutom tre medicinska möten. Ett med min sjukgymnast – som för lång tid sedan gav mig övningar att göra för mitt onda knä, som jag nu knappt kommer ihåg att det lade av … Har inte heller kommit ihåg övningarna.

Ett med min doktor för magproblemen – roar mig mindre, vet inte vad de kommer att gå vidare med. Ser inga trevliga små konsulter framför mig, men ska väl inte måla f-n på väggen.

Det tredje är mer jordnära, ska vaccinera mig mot influensan. Har insett att jag nu tillhör de grupper som man rekommenderar att vaccinera sig (åldern) …

Själv är jag mycket ivrig att få klart med alla hyllor. På tisdag ska vi till Stockholm på middag med gamla grannar. Då passar vi på att packa en kasse full med prylar till det stora varuhuset som inte fungerar. Bland annat badrumshyllor med sugpropp. Vi testade med en och den satt drygt 6 timmar. Den och de andra ”smarta” lösningarna åker nu tillbaka. Som någon sagt: ”Är det för bra för att vara sant så är det nog så …”

Har skrivit att jag inte kan ta fler bilder nu på våra vackra solnedgångar och skymningsbilder – men så är det inte – jag får aldrig nog …