Idag har jag stått i köket i stort sett hela dagen. Vi hade bestämt middag med det rara par som spontant anmälde sig, när vi flyttade hit, att de gärna är blom/lägenhets vakt de månader vi är i Sydafrika. Det är guld värt, att någon spolar toan innan den blir torr och luktar avlopp … Någon som håller liv i mina älskade – visserligen tork/tåliga växter. Men att de faktiskt lever när jag kommer hem …
Förrätten bestod av kokt grön sparris, hackat hårdkokt ägg, knaperstekt bacon i små bitar och skirat smör.
Varmrätten blev en bit helstekt lamm, späckat med vitlök, färsk rosmarin och timjan. Till den (utsökt god rättika gratäng)
Lägenhetsvakterna/ grannarna visade sig från sin trevligaste sida och vi hade många härliga, roliga timmar tillsammans.
Nu har vi upplevt flera dagar av försommarens ljuvliga morgnar. Det är inte självklart – förra sommaren var inte sådan. Jag har kunna sitta ute i min kangas (sari), sökt skuggan för att inte bli bränd. Har de senaste åren haft svårt att blir solbränd – armarna är nu bruna – värre är det med de kritvita låren – men, jobbar på det …
Vi har suttit och blaskat vårt morgonte på altanen och sett hur körsbärsträdets kvistar bara väller och blir vitare och vitare. Helt otroligt. Som jag skrivit tidigare om är det bedrövligt med bin, men idag såg jag några fler, men de räcker nog att räkna på båda händernas fingrar.
I vilket fall så skulle maken och jag åka tillbaka till Strängnäs idag. Vi packade ner oss i den nya lilla jollen – den är liten. Men den är förvånansvärt stadig och vi knölade in våra stora kroppar, långa ben, soppåsar o dvs. annat som skulle med hem. Det blåste och rodden resulterade i en vid båge innan vi kom till andra sidan. Tur att vi inte har några tider att passa.
Maken, lämnades att gå till den gamla hämtningsplatsen, han fick ta huvudpackningen, bl.a. min dator som ska till doktorn, årorna och lite annat. Jag tog soporna och vandrade mot bilparkeringen och sophuset, ca 15 minuter efter en vacker väg, men den avslutas med en brant backe. Genomsvettig mötte jag en ung mamma med barnvagn i övre halvan av backen och sade: ”Det är åt det hållet man ska gå”. Hon kontrade med: ”Ja, men det gäller att inte tappa taget om barnvagnen.” Backen är verkligen brant, varje steg får man tänka – det är bra för konditionen … Och det är det antagligen också, även om det tar några minuter innan jag hämtat andan och jag har blött ner en näsduk. Tack o lov finns det AC i bilen.
Nu är vi här hemma, jag har tillgång till min andra dator – vilken skillnad att skriva på ett riktigt tangentbord. Är ganska snabb på en laptop, men värdelös på en platta. Nu ska jag försöka få in bilderna. Vet inte vad som hände igår, det gick inte att få kontakt med mitt bildgalleri, bara med de bilder jag redan laddat upp. Antagligen jag som gör något fel – men nu ska det bli spännande att se alla bilder jag tagit de senaste dagarna. Får se om jag orkar fixa allt i kväll …
Japp, fixade några bilder från kameran, som jag uppdaterat gårdagen med – de som jag tagit med plattan får förbli där. De ser nog ganska lika ut – min gissning …
Ja, det fullkomligt jäser i körsbärsträdet. Det ser ut som när man spritsar grädde. Blommorna väller ut på kvistarna. Helt otroligt och fantastiskt mot den djupt klarblå himmlen. Men också lite sorgligt. Som jag jag skrev igår så lyser bina med sin frånvaro. Där är några humlor, men varför inga bin. Har läst om och hört att det är kris, inte bara i Sverige, i hela världen. Vi får se om det blir några körsbär. Det blev det förra året, då det också saknades bin, men där var några fler än i år. Antagligen hjälper vinden till.
Rensandet av rabatterna fortsätter, det gamla ska bort, det nya växer med samma kraft som alla år – jag hinner inte med. Men det brukar bli sommar ändå. Jag är så glad för våra blommande buskar o träd. Just nu körsbärsträdet (som jag tjatar om), sedan är det de olika rhodendendron buskarna, schersminerna och kanske några rosor om inte rådjuren kommer först.
Vi ställer oss inte heller avvisande till mossan i gräsmattan, den är ju faktiskt både grön o mjuk. Den får vara kvar till den dagen vi kan strö un massa jord och näring – men dit är det långt.
Det jäser också i Globen? i kväll. Har slölyssnat mellan nyhetssändningarna o reklamen. Vilken tur att jag inte behöver rösta. Har ingen aning – allt låter så lika och gapigt … Är det bara jag som tycker så, visst någon låt stack ut i snabbgenomgången. Jag har mina två vinnarfavoriter (jag reserverar mig mot min stavning): Victoria och Save me, vilken låt, vilken röst … Saraha och Kisungosongo, vilken sångglädje. Ja, någo av dessa låtar borde gått vidare. Låtarna ikväll är blaha …
Ja, vi har upplevt sommar den senaste veckan, armarna och näsan glöder
Ja, och några bilder blir det inte idag – vi är inte kompisar min platta och jag. Trots att jag tog bilder med den för att vara säker på att få in dem, men …
I morgon är jag tillbaka i bostaden och håller tummarna för att den dator som står där fortfarande är min kompis …
Hur fantastisk kan inte våren vara i Sverige. Det kan vara kallt, grinigt och regn. Det kan också vara högsommarvärme. Vilket pågår just nu och resulterar i att man hamnar i groddar som grott alldeles för mycket i det gamla fjolårsgräset när man försöker få till det att se vårdat ut. Det positiva överväger trots allt. Brända axlar, svidande rivmärken – det kunde ju lika gärna ha varit brasa inomhus som gällde …
Nu ska jag försöka få in en bild på det fantastiskt blommande körsbärsträdet. Men, där är bara är en handfull bin. Det brukar vimla av dem och låta som gamla telefonlinor på femtiotalet – jo, jag har upplevt det …
Syns det ingen bild, ja – då fattade jag inte hur jag skulle göra. Har ni hört att jag inte gillar ”plattor”? Ska nu göra ett försök, men …
Min kära datorbär allvarligt skadad. Kan inte repereras med de kunskaper jag har, men den är inte död – än, hoppas jag.
Försöker skriva lite från ”plattan”. Inte min grej, träffar inte rätt på tangenterna, det är pekfingervalsen som gäller. Hinner glömma det jag tänkt skriva medan jag rättar skrivfel. Alla fina bilder … vet inte hur jag fixar detta. Hittar jag rätt lägger jag in, ska försöka, men just nu verkar det inte troligt.
Idag har det varit våruppgifter i trädgården som gäller, körsbärsträdet har slagit ut och humlorna snubblar omkring på altanen.
Dagen har varit underbar, sol, fågelsång och grönska som växer medan man försöker ansa – då känns det härligt att arbeta i trädgården. Känns också i ansiktet, det ”glöder” …
En stor del av mig gråter … Min kära laptop har blivit obotligt? sjuk. Moment 22, den går inte att starta, felsökningsrutorna kommer upp, jag gör vad de säger åt mig allt upprepas. Så har vi hållit på några gånger nu.
Det fåniga är att jag var till Strängnäs i går fram o tillbaka och då hade kunnat ta med mig min andra laptop – om jag bara vetat.
Jag har skrivit trevligt om fredagen, men kommer inte ihåg vad. Hoppas jag har bilderna kvar i kameran kanske jag kommer ihåg när jag ser dem. Hur jag sedan ska få över dem hit är nästa bekymmer.
Nu ska sätta mig på altanen o lyssna på fåglarna och en individ som jobbar med motorsåg. Jättemysigt en söndag morgon.
