Imorse blev det avfärd efter frukost. Vädret var fortfarande fint, så varmt och skönt. Själv gav jag mej av strax efter gästerna. Skulle in till stan och kolla posten och till en databutik för att få tag i en ny bildläsare. Hade en gammal hemma, men kom inte ihåg om jag använt den till den kamera jag nu använder. Sådana prylar är färskvara har jag förstått, och inte kan jag läsa mej till om det fungerar eller inte. För mej är all informationstext obegriplig när det gäller datorer och deras tillbehör. Jag förstår mej på olika watt på lamporna, olika oktan på bensinen, men dataprylar. Jag fick faktiskt lite bättre självkänsla när jag visade upp min lilla fina kortläsare och expediten trodde att det var ett usb-minne…

Jag började med att testa den gamla kortläsaren och den ville ha 3 minuter för ca 10 bilder, så jag testade den nya, då blinkade det bara till. Den gamla läsaren kan jag kanske skänka till ett museum eller så. Fast dessa kommande? museum för dataprylar måste bli gigantiska lokaler med tanke på hur fort allt blir oanvändbart …

Ägnade en timme åt att försöka föryngra vår Smultronschermin, sedan gav jag upp. Har nu tagit bort mer än halva busken och den är fortfarande i behov av beskärning … Det åskväder, som man lovat, ligger och skvalpar inåt land i form av mörka moln, vet inte om det tänker komma hit och om det blir åska av det. Alla sladdar som skall kopplas ur ….

Dags för avfärd …

Hej då! …

Mycket ris blev det, och mer blir det i morgon …

Trots en sen kväll, så fick det inte bli en sen morgon. Vi vaknade till strålande väder och efter frukost gjorde vi i ordning en picknick korg. Det skulle bli sill och potatis – vad annars? Båten lastades för avfärd till vår speciella badvik. Det konstaterades ganska snart att vi inte kunde åka tillsammans. Det finns gränser för hur mycket man kan frakta i en liten öppen båt. Rätt så mycket svallvågor var det också, väldigt många hade kommit på att man skulle ta sin båt och åka någonstans, och gärna i vattnet utanför vår ö.

Vi bestämde då att vänninan och jag skulle promenera tvärs över ön till Sandviken, maken skulle köra de andra och sedan komma tillbaka och hämta oss. Det var mysigt att gå, så länge sedan jag promenade åt det hållet, och vi mumsade på blåbär som vi hittade efter vägen. Maken hämtade oss och vi fick några härliga timmar med bad och mat. Sill o potatis, utan potatis – den stod kvar hemma på spisen, men det var gott ändå. Alla badade utom jag, men jag behövde inte om jag inte ville och jag ville inte…

Sedan var det meningen att de skulle åka hem, men vädret var så underbart och vi hade så trevligt, så det bestämdes att de skulle stanna en natt till. Sagt o gjort, sängkläderna packades upp igen och vi fortsatte vår trevliga samvaro. Väninnan och jag kom dock i säng vid halv ett och inte halv fyra. Själv var jag inte så trött utan bestämde att uppdatera denna sida. Men det visade sej att min kortläsare hade gått sönder så jag kunde inte ladda några bilder och då blev jag tvärtrött …

(Nu har jag varit till stan köpt en ny …)

Härligt, tyckte somliga …

………

En lycklig dotterdotter som kör en mormor som trivs …

Vänninan, från skoltiden, hennes man och två barnbarn kom på besök. Vi hade en trevlig dag med massor av prat, god mat från grillen och när det var sängdags för alla så gick alla och lade sej. Utom min väninna och jag, vi blev sittande på altanen och pratade och pratade … Sedan pratade  vi lite till och det började ljusna. Efter ytterligare prat, så konstaterade vi att kl var halv fyra, på morgonen. Inte riktigt vad vi tänkt oss, att sitta uppe hela natten – vi är inte i den åldern längre. Så det blev sängen bums …

Här pustar gästerna ut efter ankomsten. vi har tagit fram den gamla serietidningsbunten till den yngste gästen …

Den näst yngste hade fått en tidning att fördjupa sej i …

En del hann med ett dopp också …

Vi vaknade i morse till en underbar morgon med frukost på verandan och temperaturen var bara så perfekt. Vi bestämde oss för att cykla in till centrum, igen, så mycket enklare än att gå. Fast jag måste erkänna att jag var ordentligt ringrostig. Jag kunde inte bara ”hoppa” på pedalerna och cykla iväg. Cykeln måste stå stilla och jag placerade benen ordentligt – ett på varje sida om cykeln – sedan kunde jag kliva på den ena pedalen och komma igång. Efter en stund så kom jag ihåg hur man gjorde, har ju bara cyklat på gym de senaste åren, inte riktigt samma sak …

Efter turen till centrum var det dags för en snabb lunch och sedan åkte maken och jag mot Sthlm. På vägen passerade vi det stora byggvaruhuset, jag blev oerhört inspirerad – men det blir jag varje gång. Det roligaste var att även maken insåg att det fanns vissa möjligheter …

Vi kom hem med en säck med torv, till dasset, två vattentunnor och ett litet bord för temuggarna som vi skall ha när vi sitter ute under körsbärsträdet …

Det är mysigt att cykla …

Men att promenera vid Trosa-ån är inte helt fel …

En mysig gränd med rosro coh stockrosor …

Turister i stan …

Det är ingen måtta på vad denna bil rymmer …

Vi startade på morgonen för en natt i världens ände,Trosa. Vi skulle träffa våra vänner och de är de bästa på att organisera. Jag känner mej som en variant på Prinsessan på Ärten när jag kommer dit. Vår värdinna har förberett allt och det som inte är klart får man inte hjälpa till med … Sedan sitter vi där och spisar den mest delikata middag med förrätt. ”I all enkelhet”, enligt värdinnan. Bara så gott, enligt mig.

När vi kom till Trosa så skulle vi köpa blommor och vin. Vi blev mottagna av K-pist beväpnade poliser i varje gathörn. Lite läskigt var det allt, men nu tillhör jag dem som har förtroende för våra poliser, så jag och maken rätade på ryggarna att satte fart mot det ena målet, Systembolaget. Det gick alldeles utmärkt, vi handlade vad vi skulle. Men när det gällde att gå till blomsterbutiken så backade jag. Man skulle passera tre K-pist beväpnade poliser, och k-pisten hängde inte i ”vilo”-läge, så vi hoppade över det där med blommor…

Väl hos våra vänner så hade vi det trevligt, men polishelikoptern svävade hela tiden över oss och centum av Trosa, så vi satte oss helt enkelt på värdparets cyklar och cyklade dit för att få veta vad som pågick. Precis när vi kom till centrum, så blåste man av det hela. Vi fick veta att det var ett rånhot mot en av bankerna, och enligt tidningen idag så passade polisen på att visa upp ”sina muskler …” Kanske inte helt fel i dessa tider. Vi kände oss emellertid lugnade – vi visste ju inte om det sprang en massa bovar lösa. Jag till o med satte på ”rattlåset” i vår gamla Saab, den tillhör ju en av de stöldbegärliga modellerna, pga av att den är enkel att stjäla och motorstyrkan, och eftersom den är så gammal, så är det ingen som lägger märke till den … (Eller är det ett önsketänkande…)

Cykelgänget …

Grillgänget …

Klockan sex i morse blev jag väckt igen av en glad lite kille som tyckte att nu är det morgon. Jag försökte övertala honom att det var mitt i natten och han kröp ner en stund. En halvtimme senare ropade han igen och när klockan var strax före sju var det ingen idé längre att hålla honom kvar i sängen. Han placerades framför TV:n, tack! SVT för Barnkanalen. Jag kunde vakna till i lugn och ro.

Sedan var det dags för hemfärd till mamma. Precis som vi skulle gå ut, så brjade det regna. Vi tog oss över vattnet under skynken och bakom paraply. Det var en glad liten kille som träffade sin mamma igen. Själv fortsatte jag för lite shopping, ja, inte av det flashigare slaget. Jag kom hem med en kvast, en ny vattenmätare och en symaskin.

Nu tar jag ett uppehåll, skall åka till världens ände, Trosa, och tror inte att datorn får följa med. Vi hörs på söndag eller måndag.

Nääeh, nu måste jag jaga bort blåmesarna ur körsbärsträdet, igen …

……..

Här står vi i regnet …