Vi startade på morgonen för en natt i världens ände,Trosa. Vi skulle träffa våra vänner och de är de bästa på att organisera. Jag känner mej som en variant på Prinsessan på Ärten när jag kommer dit. Vår värdinna har förberett allt och det som inte är klart får man inte hjälpa till med … Sedan sitter vi där och spisar den mest delikata middag med förrätt. ”I all enkelhet”, enligt värdinnan. Bara så gott, enligt mig.

När vi kom till Trosa så skulle vi köpa blommor och vin. Vi blev mottagna av K-pist beväpnade poliser i varje gathörn. Lite läskigt var det allt, men nu tillhör jag dem som har förtroende för våra poliser, så jag och maken rätade på ryggarna att satte fart mot det ena målet, Systembolaget. Det gick alldeles utmärkt, vi handlade vad vi skulle. Men när det gällde att gå till blomsterbutiken så backade jag. Man skulle passera tre K-pist beväpnade poliser, och k-pisten hängde inte i ”vilo”-läge, så vi hoppade över det där med blommor…

Väl hos våra vänner så hade vi det trevligt, men polishelikoptern svävade hela tiden över oss och centum av Trosa, så vi satte oss helt enkelt på värdparets cyklar och cyklade dit för att få veta vad som pågick. Precis när vi kom till centrum, så blåste man av det hela. Vi fick veta att det var ett rånhot mot en av bankerna, och enligt tidningen idag så passade polisen på att visa upp ”sina muskler …” Kanske inte helt fel i dessa tider. Vi kände oss emellertid lugnade – vi visste ju inte om det sprang en massa bovar lösa. Jag till o med satte på ”rattlåset” i vår gamla Saab, den tillhör ju en av de stöldbegärliga modellerna, pga av att den är enkel att stjäla och motorstyrkan, och eftersom den är så gammal, så är det ingen som lägger märke till den … (Eller är det ett önsketänkande…)

Cykelgänget …

Grillgänget …