Ibland blir man imponerad … Jag beställde ett nytt tangentbord i går och idag före lunch fick jag sms om att det fanns att hämta på vårt utlämningsställe, Snusboden – vår ”nya post”. Glad i hågen åkte jag dit och hämtade ut mitt paket, behövde inte ens vänta in en avi – 24 timmars leverans …

Sedan tog det en stund att installera – något gick galet – men det redde ut sej, fast vid det laget var det dags att laga middag. Och sedan TV – är lite TV galen dessa dagar, gäller att passa på innan det är dags för det hopplösa afrikanska utbudet. Vi hamnade av en slump, när vi skulle stänga av, framför ett program om tonårsflickor som skönhetsopererade sej. Det var ganska vidrigt på många sätt, men helt facinerande på samma gång. Man fick i detalj följa kirurgens ingrepp – maken tuppade nästan av och tittade bort. Själv är jag ganska intresserad att se hur det går till – lite perverst kanske ;-). Blev imponerad av att man gick in via naveln …

Vi kände oss som två Ufon, som inte förstod mycket av detta, tonårsflickor som ser operation som enda vägen till att få en snygg kropp, och som tilläts vara med inne på operationen för att bilda sej en uppfattning huruvida de själva skulle genomgå samma operation … Men de var helt övertygade om att det enda som kunde ge dem deras framtid och självkänsla, var att förstora brösten och/eller suga bort fettet på magen. Då är det tonåringar det handlar om. Jag kommer inte att få leva så länge att jag kan se något uppföljningsprogram om vilka operationer de måste genomgå för att se ”normalt” åldrade ut – men det kanske man har avskaffat när den tiden kommer …

Kan meddela att tangentbordet är bra, framför allt för min onda axel. Det fungerar också ganska bra att hitta tangenterna, enda felet är att det är svart. Måste allt vara svart? Vi får se om några år då ”den uppväxande datorgenerationen” behöver läsglasögon, då kommer det nog att bli ljusa tangentbord igen …

Idag har urmelkottarna slagit till igen …

Det började med att jag försov mej, men det var knappast deras fel – men jag blev sen när jag skulle till sjukgymnasten och glömde mina obrukbara dvd-skivor som skulle lämnas tillbaka. Jag kom varm och svettig till sjukgymnasten – hur kul kändes det …  Jag svettas ju alltid i huvudet och ansiktet så att alla kan se det, men hon visade inte med en min att hon såg. Pinsamt var det i alla fall. Som tur är så är det armen hon arbetar med och där var det torrt.

Jag åkte hem igen, men kände inte för att återvända till stan en gång till, så jag satte mej vid datorn. Då konstaterade jag att jag inte kunde komma in på internet. Det kunde jag inte igårkväll heller – jag ramlade ur och sedan gick det inte att logga in igen. Jag ringde till supporten, som svarade omgående och jag fick hjälp – så det var tydligen inte min dator som felade. Men maken hade använt ”pluppen” alldeles innan och han hade inga problem, medan jag fick ställa om till långsammare hastighet…

Sedan började jag scanna in fotoalbum. Det var sådana där album där man stoppar in bilderna i plasfickor. Jag tog ut, scannade och satte in – 4 bilder åt gången klarar scannern. Allt gick bra till o med 240 bilder, men sedan vägrade programmet – eller vad det var – att spara bilderna. Då hade jag 40 bilder som bara inte gick att spara. Bara att ”slänga” …  Det kanske är i min dator de har tagit plats i alla fall …

Jag bestämde mej för att programmera videon, för det var ett program jag skulle banda som skulle gå i repris i kväll – då svarar vidoen att jag har fel Showview-nummer. Jag kollar i tidningen och lägger in det igen – fel. Jag knappar in mej på datorn (internet fungerar fortfarande) och konstaterar att programmet går inte över huvudtaget … Vilket gör mej ilsken, hade jag vetat att det inte stämde så hade jag spelat in vid första tillfället …

Avbröt och började leta efter ett viktigt papper – som inte finns. Gick igen tidningsinsamlingen och det var väl tur det – för där hade två av mina nyinköpta böcker hamnat. Maken bedyrade att han inte lagt dit dem och jag vet att jag har inte gjort det. Papperet är fortfarande borta …

Posten är i luften, men undrar hur skönt de har det där uppe i tio grader …

Hösten har kommit, rådhusvinet är verkligen vinfärgat …

Man skall inte skjuta upp till morgondagen, vad man kan göra idag – var det någon som sade när jag var liten. Jag har nu skjutit upp i tre dagar – jag håller med – man skall inte skjuta upp. Har nu suttit i några timmar för att skriva i kapp och fixa med bilder. Som vanligt har jag tagit alldeles för många, utom i fredags då jag inte tog några alls …

Syster skulle upp tidigt och åka till sitt nya arbete, jag – storasyster som jag är – var ju tvungen att ställa min klocka för att se till att hon var uppe. Hörde ingenting, så jag befarade att hon försovit sej efter våra sena kvällar. Men inte, hon var så tyst – hade till o med duschat utan att jag hörde något. När maken stiger upp är det inga som helst tvivel om att han är uppe, vad han gör och var i lägenheten han befinner sej … 😉

Syster åkte iväg och jag börja kolla av helgens inspelningar. Vet inte om jag skrivit att jag nu kan spela in på både hårddisk och dvd-skiva samtidigt. Jag kan lägga till titel, och vet att det inte går att göra det innan – då försvinner hela programmeringen. Idag trodde jag att jag klantat till det hela, och satt och slet mitt hår i ilska över att jag inte kunde begripa hur det kunde vara ett annat program på skivan än det jag programmerat. Särskilt som det stod i inspelningslistan och där var allt rätt, jag hade dessutom använt mej av Showview – de där små siffrorna.

Snål som jag är så bestämde jag att jag skulle spela in en annan film ovanpå det icke önskade programmet på skivan, och det gick jättebra. Sedan när jag skulle kolla att detta fungerat, så fanns 14 minuter av den gamla filmen – slutet – den var längre.  Så jag lärde mej att jag måste mata ut skivan innan det går att läsa vad som finns på den …

Nu är jag snart expert – är det någon som behöver hjälp …?  😉

Jag har nu ”festat”, träffat vänner och haft trevligt i dagarna tre, dvs det har hunnit bli nästan morgon innan jag kommit i säng – men i morgon är det måndag och då skall jag skärpa till mej och berätta om allt trevligt jag varit med om …

Vilket jag nu, sent omsider kommit mej för.

Syster och jag vaknade, inte allt för sent – maken var uppe och stökade, han skulle åka till landet och fixa lite. Syster och jag skulle åka till Nynäshamn till vår lillasyster. Där drog vi ut i skogen för att leta svamp. Jag hade glömt både stövlar, korg och kniv. Men det gick bra att gå i skogen i mina öppna kalle-anka skor också, bara att plocka ur lite stickiga barr då och då, vrida ur strumpan när jag blev lurad att gå i ett träsk, men bara med ena foten. Vädret var underbart där nere, och en vacker liten kopparorm visade sej, inga andra varianter – tack o lov – i alla fall inte som vi såg.

Vi verkligen njöt där vi vimsade omkring i skogen – det är så vackert där nere. Systers hund var glad att få strosa omkring, men började se lite konfunderad ut efter en stund, eftersom vi var på samma plats så länge och rotade i blåbärssnåren. Hon kunde ju inte veta att det är där som trattkantareller gömmer sej.

Någon hade gått före oss, men vi fick ihop lite i alla fall och hittade en (!) perfekt gul kantarell. Ganska mycket fårtickor, några soppar och taggsvampar. Sedan fanns det massor med annan svamp, men den lämnade vi till de andra. Och den svamp vi hittade lämnade vi till lillasyster och styrde kosan mot Stockholm igen. Det blev en sen middag och lite vin och mycket prat, innan det var dags för sängen. Alldeles för sent för mej igen  …

Ut i skogen skall vi gå …

… och leta efter svampar små …

De här vi lät stå …

… och även dessa kan andra få …

Ett svanpar med fyra ungar vi träffade på …

Jag hade en lugn dag, och pysslade med mitt medan jag väntade på syster från Göteborg. Hon kom på eftermiddagen och vi slog oss ned och tog den obligatoriska lilla whiskyn – som man alltid får när man kört bil långt.

Klockan 18 var vi bjudna till grannen, som bjöd på middag, fyra damer och maken, men det var trevligt för det … 😉 Vi trakterades med god mat, förrätt, varmrätt och dessert – precis som dagen innan ute i Ekhagen. Får se hur det går med vikten efter alla dessa goda middagar. Det var ingen brist på samtalsämnen och vi klarade av en hel del, men det var enkelt att ta sej hem, bara tvärs över trapphuset.

Syster och jag blev sittande ytterligare några timmar, så det var nästan morgon innan vi kom ner i våra sängar …

Värdinnan korkar upp …

Förrätten står på plats och vi är redo …

Så här glada blev vi när det serverades nå-gott till kaffet också …

Idag har jag varit ute på stan och vandrat. Jag träffade väninnan från Sydafrika, och vi gick in i Gamla Stan till min systers konstutställning. Där var några stycken redan. Varav en var kund, så vi slog oss ner i soffan och väntade tills affären var över. Vi hann med en liten pratstund med syster innan nästa besökare kom. Då gav vi oss av mot en lunchrestaurang. Det var massor med folk i Gamla Stan, massor med turister fortfarande, tror att vi lyckades fastna på en del bilder. Dvs, där vi hamnade mellan fotografen och motivet – det var inte så lätt att undvika, det stod turistande fotografer överallt. Hoppas bara att de själva märkte det och kunde ta ett nytt foto. Kanske inte så kul att upptäcka två tanter framför kärestan  …

Vi hittade en populär restaurang på någon av Nygatorna, kommer aldrig ihåg vilken som är den Stora eller den Lillla. Där var trångt och rörigt, vi beställde fisksoppa (väldigt god) eftersom vi frös alldeles förfärligt. Solen sken visserligen, men vindarna var iskalla. Soppan gjorde oss varma så vi vågade oss ut på gatorna igen och ställde kosan mot city, via Drottninggatan. Det gäller att se upp så man inte blir omkulltrampad. Jag har ju upptäckt att jag inte syns längre, men nu var vi två som ingen såg. 😉

Jag letade efter speciella DVD-skivor, DVD-RDL,som inte finns att köpa över disk i denna stora stad. Har läst i min instruktionsbok att det måste vara ett – före R, de skivor som säljs är +. Jag har fått så olika svar, men några trodde att det skulle fungera med +. Skivorna är så dyra, så jag har inte riktigt kännt för att köpa för 300 kronor bara för att testa – som någon föreslog. Till sist gick jag till den affärskedja som säljer apparaten. Säljaren där såg ut som en fågelholk i ansiktet när jag frågade efter dessa speciella skivor och berättade att de sålde denna apparat. En kund bredvid tyckte att jag skulle försöka med + skivor, jag påpekade att det var ett ganska dyrt försök. Då sade säljaren att jag fick köpa en förpackning, testa och lämna tillbaka den, trots att jag brutit förpackningen. Där steg den firman i min aktning, har inte haft så mycket tilll övers för dem de sista året.

Glad i hågen åkte jag till Ekhagen, där vi skulle träffa vänner från Tanzania och blev bjudna på god mat, som vanligt. Tack, Cathrin och Lars!!

På vägen dit ringde ett ledset barnbarn från Californien, hennes tand var sååå lös, och hon vågade inte dra ut den. Mamma fick heller inte göra något. Jag försökte övertala henne, men nej. Då sade jag att du får ringa tillbaka till mej så fort som tanden ramlat ur, och kanske var hon så duktigt så hon skulle våga ta den själv. Hon sa nej till det – men efter 5 minuter ringde telefonen och en överlycklig liten flicka, med en tand mindre, var i andra änden … 😉

Här får mormor ”se” när tanden ramlat ut …

Så här sött är leendet …  (Det är lilla mamma som tagit bilderna)