Egentligen är det ingen idé att skriva här ikväll, det har inte hänt någonting. Jag river och letar i skåp och lådor för att se om där ligger några nödvändigheter som skall med, rensas bort eller nåt … Det blir rörigare och rörigare – är ju väldigt duktig på det – att röra till.

Det som känns bra är att det blir mindre och mindre som skall med för varje år, har bestämt att det skall finnas en uppsättning av allt i varje bostad. Det som är dåligt är jag inte kommer ihåg vad det var som jag lämnade och som jag inte behöver ha med. Hade en bok en gång där jag skrev upp allt, men  …

Samtidigt så går dvd-spelaren varm, den ena dvd-skivan efter den andra läggs i mappen för medtransport till SA för tråkiga kvällar. Dvs för att vi skall ha mysiga tv-kvällar, har antagligen skrivit tidigare om deras urdåliga program på TV. Man kan prenumera, för dyr penning, på satellitkanaler – där man måste köpa tallrik själv – om man är intresserad av 8 sportkanaler, typ … Vi hade dessa sändningar i Ghana, och det var inte många timmar som jag tittade på TV där.

Tyvärr kan jag ju inte spela in serierna som börjar nu, det går ju bara ett avsnitt i veckan. Men håll tummarna för att de ändrat betalsystemet där nere för bredband, så att man betalar per månad, inte per megabyte. Då kan vi nämnligen titta på dessa serier via datorn. Vi gjorde ju det förra året när vi fått vårt bredband, satt där så glada och pratade om ”förhöjd livskvalitet osv…” och blev ledsna när det blev fel efter bara två dagar – totalstopp. Efter ytterligare några dagar konstaterade man att vi gjort av med ”kvoten” … Nu vet vi … 😉

Solnedgång (igen), men det var meningen att ni skulle se de matchande trädtopparna, som också skiftar i rött …

Det gäller att ha tummen mitt i munnen för att hålla reda på vad som är på vilken skiva …

Maken kom tillbaka från stugan idag och nu är det definitivt avslutat där ute. Båtarna ligger på land och motorn står i boden med ny olja. Han till o med kom ihåg att kupa rosorna.

Det blev en stund på balkongen och det var mycket skönt, men när solen sjönk en bit, så märks det är det är höst. Det är faktiskt höstdagjämning i morgon.

Inte så mycket har hänt idag och vi avslutade kvällen med en deckare. Den föll tydligen maken på läppen också, för han gick inte och lade sej efter halva tiden – vilket sker för det mesta. Det är jag som deckarfreak i familjen … 😉

Åh, jag tycker faktiskt det är skönt att ha en morgon för mej själv (förlåt min make…), men jag gillar att få hasa på i morgonrocken utan dåligt samvete att jag skall klä på mej. Maken tycker inte om att gå i morgonrock, han tillhör dem som klär på sej varje morgon direkt och börjar med klockan …

Jag drack te, lusläste tidningen och spelade över mina inspelade filmer på Dvd. Efter en stund så skulle jag göra lite nytta, men hittade inte min sladd till batteriladdaren till kameran. Vimsade runt några varv i lägenheten innan jag ringde maken och undrade om de blivit kvar i stugan, han hittade ingen. Blev desperat och letade än mer, men ingen sladd – den brukar alltid ligga i min datorväska. Gav upp, som vanligt, ägnar så mycket tid åt att leta saker nu för tiden …

Hade kontakt med systrarna, som skulle plocka upp mej lite senare för besök på Ikea och sedan vidare färd mot syster. Vi är fyra systrar, så det kan vara lite förvirrat ibland … 😉 Ikea var rena mardrömmen, så mycket folk och dessa smala gångar som alla tvingas masa sej fram i. Det är bara barnen som förstår att protestera mot detta vansinne genom att gallskrika. Så småningom staplade vi ut i andra änden – jag köpte två musmattor, julklappsnören och en besticklåda. Vet inte vad jag tänkte att jag skulle använda det senare till – jo, till bestick – men var … Men det var nog det minst kostsamma besök som jag gjort på Ikea.

Vi fortsatte mot syster i Danderyd där vi skulle bli bjudna på middag och sedan skulle det delas upp grejer efter mamma. Middagen var god, men det är jobbigt och tröttsamt att dela saker. Vi blev inte klara med allt i kväll heller – resten följer i maj …

En bensträckare efter Ikea-trampet …

En soppslev, kan det vara något …?

Än så länge är vi vid gott mod …

Det var härligt väder när vi vaknade. Maken åkte ut till stugan, egentligen skulle han bara dra upp båten, men bestämde sej för att stanna i två nätter. Jag skulle till sjukgymnasten i stan och promenerade till tunnelbanan i det sköna vädret. När jag satt mej så fick jag en ”tupp” i halsen, en sådan där som gör att tårarna bara sprutar, maskaran rinner och du vill vända ut och in på lungorna. Situationen är så pinsam och alla skruvar på sej. Jag fick upp min näsduk och hostade i den, sedan hittade jag ett tuggummi som jag tuggade frenetiskt på innan jag kunde stiga av – det var tack o lov bara två hållplatser. Det innebar i alla fall att jag blev sjöblöt av svett …

Den underbara sjukgymnasten visade – återigen – inte med en min att jag var varm och svettig igen – liksom förra gången. Jag hade köpt halstabletter på vägen dit och sade att jag nog skulle behöva ta en till innan vi började och hon kom med ett glas vatten. Sedan var ”anfallet” över … 😉  Jag har nu fyra olika rörelser som jag skall göra för att träna upp min arm, och den har verkligen blivit bättre. Inga problem med att tvätta håret, jag kan till o med hålla ett lyft glas rakt ut i luften. Men man ändrar vanor snabbt, jag ”drar” med mej axeln i alla rörelser – vilket jag nu måste vänja mej av med.

Sedan åkte jag vidare till city för diverse ärenden, bland annat lämna tillbaka min brutna förpackning av DVD-skivor. Så mycket folk på stan … Känner mindre och mindre för att bo i en storstad, man syns ju inte. Upplevde mej klivandes hit och dit hela tiden för att inte bli påsprungen.

Kvällen tillbringade jag framför TV:n jag titta på film – vilket var riktigt trevligt, har ju bara spelat in, inte tittat. Lite vin och ost förhöjde det trevliga. Var så nöjd när kvällen var över, så jag kände inte för att starta datorn, utan kröp i säng med en bok istället …

Jag har nu bestämt mej för att stiga upp i tid på morgnarna, så igår ställde jag klockan. Flög chockad en halv meter upp i luften i morse när den ringde. Till saken borde ju höra att jag också lägger mej tidigare, så jag måste nog göra som dottern sagt i många år – Gå och lägga mej i tid!  För detta ändamål har hon gett mej en väckarklocka, mycket elegant, som jag använde i morse. Men jag kan bara ställa in en ringning åt gången – och om jag ställer in den för att påminna mej om sänggående, så kommer jag antagligen inte att orka – eller komma ihåg – att ställa om den för uppgåendet. Så nu har jag valt uppgåendet – sänggåendet blev sent som vanligt, men tycker att jag gjort vissa framsteg – jag kommer numera i säng före 02.00 – en klar förbättring …

Idag åkte vi ut till stugan, maken och jag. Vi skulle nu stänga vattnet – normalt har jag stängt det själv, men maken tycker inte han är mogen för det, så jag fick följa med som verkmästare. Vet inte om han lärde sej så mycket – han tycker det är mycket enklare att hustrun gör det – hon som ändå vet hur man gör … Som alltid tog det någon timme innan det var klart – man vet faktiskt inte när det är klart. Man får gå på det gurglande ljudet, när det har avtagit och det inte gurglar när man rör på slangen så antas proceduren vara avklarad – men säker är man inte. Maken och jag passade på att ta en fikapaus, vi hann faktiskt med två fikapauser innan vi ansåg att nu var det i stort sett tomt …

Vi plockade ihop de få grejor som vi skulle ta med oss, och maken, som gärna vill tillbaka igen, skall avsluta med att ta upp båten och torka golven, vilket jag trodde var gjort förra helgen – men det spelar ingen roll när – bara att det blir gjort. Allt för att mössen inte skall känna några ”angenäma” lukter av matrester, smulor och vad vi nu kan lämna efter oss. Det skall dessutom ställas ut råttgift och läggas vitlök i hörnen. Vet inte hur mycket vitlöken hjälper, ibland äter de upp den – men man äter definitivt upp råttgiftet …

Det blev färsk, nykokt krabba till middag, som belöning, dessutom enkelt och snabbt att fixa när vi kom hem. Vi var trötta, men kände oss nöjda, mätta och belåtna. Maken gick och lade sej – jag hamnade framför datorn, med ett avbrott frör Skenet bedrar och Allo’ Allo’ – två program som fortfarande får mej att skratta …

Välmatad, välsmakanande hona på dryga kilot …