Här det fortfarande ordning, tyst och lugnt …

Alla skulle registreras och prickas av. Först hos kassören – om de var skyldiga pengar eller skulle ha tillbaka – många fler än man skulle trott. En betalade in 10.000 för mycket … En känd dam från Stolckholm, men hon har gott om det så hon hade inget märkt. Sedan skulle de skulle de registreras hos mej och ha program om de skulle ut på en s.k. efterresa till Kruger Park eller Garden Route. En del visste inte vad de anmält sig på. Och slutligen skulle de få sin namnbricka och presentväska.

Allt detta hade gått alldeles galant om inte – det var ”alla på eng gång” – som gällde. Alla var trötta, askkgrå i ansiktet och ville bara sträcka ut sej på en säng, vi förstod dem så väl. Vi försökte styra upp det till nästa grupp anlände – den skulle vara tre gånger fler. Ljudnivån var tre gånger högre och röran … Då kommer den stora grupp som skulle komma en timme senare. Mitt i detta kaos så är det en stackare som fick migränanfall och måste ledas bort.

Sedan kommer jag inte ihåg så mycket mer. Jo, vi tog med damerna till en restaurang i Waterfront och åt middag tillsammans med dem. Då visade det sej att en dam inte fått ut pengar på sitt kort. Hon hade försökt på flera ställen. Det var dessutom en man inkopplad, som tagit ut kortet ur automaten åt henne. Hon slet åt sej kortet och konstaterade att det var samma kort. Jag tyckte att hon skulle ringa kortbolaget och höra om någon tagit ut pengar. Det skulle jag ha gjort.

Men vi åkte hem, kommer inte ihåg hur. Tror inte det var taxi, utan att jag fick skjuts …

De först anlända repade sig efter lite dryck …

Kommer ihåg att vi hade trevligt vid mitt bord …

Imorse vaknade jag och visste nästan inte vad jag skulle göra. Maken påpekade att han hade velat blir klippt i flera veckor. Jag tittade på honom och förstod vad han menade. Eftersom allt var klart för min del (trodde jag), så blev han klippt. Hackade lite i mitt eget hår också – har just nu ingen frissa här som jag litar på. Fast de kanske skulle göra det bättre än jag i alla fall. Tänkte till o med ”måla” över lite av alla de gråa hårstrån som uppstått dessa veckor – men ändrade mej i sista stund. Behöver nog hjälp.

Nu är det mesta på plats … Nu beror det på oss individer hur vi skall klara av att hantera anstormningen av alla 120- deltagarna, nånting. Vi hade avstämningsmöte på hotellet ikväll där vi landade ca en decimeter från golvet. Vi packade presentväskor, klistrade etiketter på vinflaskor och prickade av namnlappar osv …

Bl.a. skall det ingå vin från en swea som driver vingård här i Sydafrika – liksom i Calfornien. Tack o lov så hade hon packat några flaskor för mycket – som hon sa ”känn er fira att öppna och smaka av”, vilket vi gjorde och som gjorde gott, det smakade dessutom så bra. Så stor skillnad att få vin från en vingård som inte tillsätter en massa tillsatser, bara naturligt vin från druvorna. Som att köpa saft eller att koka den själv. Man blir dessutom aldrig ”dagen efter”, eller blå på tungan (tillsats av blåbär, sägs det) … Hon säljer till oss sweor för 15 kronor flaskan, vi har inte råd att låta bli ….

Nu hoppas vi att vi skall landa den sista decimetern i morgon när deltagarna börjar anlända och alla våra listor skall fungera perfekt för vilka som skall åka Stadstur, Kåkstadstur, Godahoppstur, Vintur, Mingekväll och Afrikansk festmiddag. Dessutom har vi efterresor till Kruger Park och Garden Route (tre resor), …

Vi drunknar i alla listor, och som vanligt har folk uteblivit och tillkommit – därav att jag sitter här i natt och skriver nya namnetiketter …

Har dessutom fått ett problem, antagligen förståeligt efter tre veckor framför datorn, är så spänd, stel i nacken, axlarna -det gör ont helt enkelt. Någon tipsade om whisky, men skall man dricka den eller smörja in den …? Så mycket som skulle behövas kan man inte dricka …

Klockan är nu snart ett och klockan kvart över sju i morgonbitti blir jag hämtad. Tänkte hinna tvätta håret …

Somliga packar väskor, andra försöker få deltagarlistorna att stämma med namlapparna …

Vi fyllde två sådana här boxar med väskor …

De ansvariga för namnlapparna …

Jag är, som sagt, nu klar med mitt – så när som på visst material där jag väntar på svar från andra. Men i morgon skall allt vara klart och jag har bestämt mej för att, inkommer det inte material i tid – så ingriper jag inte längre. Men tyvärr så kommer jag, och några av de andra hårt arbetande sweorna, att stå i receptionen och möta damer, som kommer resande från hela världen ,utan viss information. Det ligger inte riktigt i min natur att stå och säga att ”det vet jag ingenting om…”

Tack o lov så har jag fått uppmuntrande mail från sweor ute i Europa, som uppskattar mitt arbete på hemsidan och i inbjudningsbrevet. Nu är det i alla fall dags att lägga denna del av projektet på hyllan. Nu skall jag öga mot öga möta sweorna från hela världen – borde vara så roligt – men, hur skall jag orka. Borde haft en veckas semester först …

Ingen vits att visa i svartvitt, eller …

Imorse steg jag upp tidigt som vanligt – har glömt att berätta att jag, sömntutan, numera är upp före maken på morgonen – före sju. Så när han kommer upp har jag redan suttit vid datorn ett tag. I morse var inget undantag. Jag kände på mej att nu skulle jag vara färdig om några timmar, så jag satt i min morgonrock. För när jag var klar skulle jag ta en dusch och ett fotbad på balkongen. Vi har så varmt och skönt nu.

Klockan är nu strax 23 och jag sitter fortfarande i min morgonrock …  Men!!! Programmet är klart – precis i tid till att maken serverade den underbart goda fisksoppa som han lärt sej laga under dessa vansinniga veckor. Så något gott har det haft med sej.

Men tillbaka till mej och morgonrocken – vet nu inte om jag skall ta duschen och fotbadet nu, eller om jag skall vänta till i morgon. Jag skall strax bestämma mej. Blir det fotbad i kväll, så blir det till en film – blir det fotbad i morgon så blir det på balkongen … I morgon får ni veta hur jag bestämde …

(Spännande. eller hur?)  😉

(Nu är jag ikapp)

Som jag skrivit tidagare, maken är jättetrött på mej – han undrar om han ens är gift … Allt han gör får han göra på egen hand. Han ringer och berättar vart han är – jag har knappt tid att lyssna till honom. Hur vansinnigt kan det bli …?

Vädret har varitr så underbart dessa dagar, så jag skulle verkligen velat vara där maken är – men …  Kom ganska långt idag. Dessutom så var det bestämt att vi skulle åka med goda vänner till Hout Bay på restaurang på kvällen. Det bestämdes i torsdags, men väninnan som frågade – hon är också en swea, och har kanske ännu värre bekymmer än jag har. Hon blandade i hop dagarna, men det var i kväll och vi blev hämtade och – vi hade en jättetrevlig kväll. Både hon och jag behövde verkligen koppla av med några glas vin . Det var inte i vägen att våra stackars män också fick slippa Swea för en stund …

PS. Hade kameran med mej och den vackraste vy utanför fönstret, men kameran låg säkert i min väska …

Maken börjar tröttna på mej nu …  Och det där pusslet jag skulle koppla av med för att samla tankarna igen – det vet jag inte ens vart det är, eller om jag löste det …

Jag sitter här fortfarande med näsan i datorn – är lika blek, som om jag skulle ha levt i Sverige. Har inte varit utanför dörren sedan i onsdags – då vi hade styrelsemöte. Jo, jag har tagit kaffepaus med några minuter på balkongen då och då. Har ägnat mej åt vattentramp i x antal timmar, lyckats lokalisera vad som felar och kunnat dela ut uppgifter på andra. Så nu sitter jag äntligen med det jag skall göra – skriva ett programblad.

Maken var rar och gick iväg och köpte Take away, som han värmde och vi åt. Det var gott – sedan avslutade vi kvällen med en ”rulle”. Maken gick till sängs, men jag skulle ”koppla av” några minuter i soffan och sammanfatta dagen. Klockan tre väckte maken mej, då var jag alldeles stel i nacken – vilken tur att han vaknade …