Utsikten från Manor House, Laborie Wine Estate …
Upp tidigt – igen … Men idag skulle jag få ledigt, jag följde med på en vintur. Ville så gärna träffa damerna under andra förhållanden än att sitta i receptionen och försöka höras eller skrika och överrösta musik.
Vi styrde kosan mot Paarl. Först besökte vi en vingård, Seidelberg Wine Estate. Där finns också ett glasblåseri, Red Hot Glass, som drivs av en svensk. Tyvärr var det söndag och vi fick inte se själva blåsningen, men alstren. Så otroligt vackra. Efter att vi beundrat, och några handlat, så var det dags för vinprovning – det var långt före lunch och tanterna blev fnittriga och en del helt tokroliga. Om det var den unge mannen som serverade, eller om det var vinet … 😉
Alldeles fantastisk glaskonst … 
Efter detta bussades vi vidare till kulturminnesmärkta Manor House på Laborie Wine Estate. Där får bara celibriteter bo, som kungar o sånt – vår kung har bott där med sin drottning. Så nu har också jag varit i det badrum de använde och tittat på deras säng. Glömde ta kort just där – förståss. Vi åt en otroligt god lunch där i deras restaurang. Förätten kom in – spetsad med en piggsvinstagg. Några av damerna satte genast upp små tofsar med rosmarin, mynta och denna tagg.
En tjusig hårkreation …
Det hade kunnat gå illa vid desserten, jag satt bredvid en dam och påpekade att det är så gott med mandel. Jag trodde hon skulle flyga i luften, stackarn, hon hade inte sett den eftersom den låg under glasskulorna … Men vi fick henne att sansa sej så pass att hon fick fram medicin och spruta. Det räckte nu med tabletterna, men innan vi visste. Tack o lov hade vi en sjuksköterska vid samma bord och sjukhuset 5 minuter bort. Puuh …
Vi fortsatte till KWV Wine Emporium, där fick vi knata runt i en timme – nånting först. Men med en utmärkt guide, vilket vi hade, så var det enbart roligt och intressant. Har nu lärt mej mer om vintillverkning än på alla andra guidade turer tillsammans. Hon är svenska som bott här nere sedan 27 år. Hennes man åkte ner för att bli opererad av Christian Barnard, och sedan ville han inte flytta hem.
Sedan kom det verkligt intressanta, vi skulle få choklad- och brandyprovning … Då var det ingen hejd på tanterna längre … Tur att det bara var hemresan hem. Det blev en glad resa.
Jag sällade mej till receptionen, där Kicki och jag började packa ihop vid sex-tiden. Alla skulle gå och titta på när Volvo Ocean Race kom i mål. Den första båten, Ericsson hade redan kommit in på morgonen. Det skulle bli stort fyrverkeri. Våra andra halvor kom ner för att vi skulle titta tillsammans och sedan äta middag. Vi missade allt utom middagen.
En kom ner, hon hade tappat blusen genom fönstret … Det var bagagefrågor inför avfärden på våra resor till Kruger Park och Garden Route. En satt och grät, för hon ville inte dela rum med den som hon var listad med, osv osv. Detta tog inte slut för än klockan var efter nio … Hotellet, (City Lodge Hotel Waterfront vilket jag kan rekommendera), vars personal har varit så hjälpsamma hela tiden, beställde inte en taxi åt oss utan körde fram ”limousinen”. Våra tålmodiga män, satt kvar och väntade på restaurangen och vi fick vår mat.
Nu är det slut, och det är jag med, men det var faktiskt roligt – också …
Snart dags för vinprovning, kl är 9.52 …
Ingen brist på fantasi …
Vår alldeles utmärkta guide …
Framför de vackert snidade vintunnorna …
