Maken gav sej av tidigt i morse till golfbanan och jag höll ställningarna här hemma. Idag skulle ju arbetet fortsätta efter helgen – vilket det inte gjorde. Killen ringde och sa att hans mannar inte dök upp i morse. Lika skönt tyckte jag, men i morgon kommer Hilda och skall städa, och då rimmar det illa med att man skall slipa dörrkarmarna. De sitter ju centralt liksom och dammet sprider sej i hela lägenheten. De skulle ha slipat idag och strukit första omgången med slutfärgen … Och toadörren skulle vi ha fått i förra veckan.

Jag fortsatte med förberedelserna till mitt lapptäcke. Sedan har jag fortsatt att leta efter det mesta, samtidigt som det har blivit en del utskick på mailen. Nu börjar jag tröttna på högarna som ligger ömsom på sängen och ömsom på golvet … Det går bra några dagar, men till slut blir det oreda …

Nu skall jag lyfta ner dem igen och krypa till kojs med en bok …

Så kallad öppen planlösning …

Utsikt från ett cafébord …

Hittade i alla fall tyg och började klippa till för ett lapptäcke. Sedan kom nästa bit –  var har jag färgerna, penslarna osv osv … Jag gav upp och vi satte oss på balkongen en stund innan vi gav oss av ner till Waterfront. Idag skulle det bli av att se Mamma Mia på bio. I god tid var vi där nere och satt på ett café och åt en sallad till lunch före bion. Vädret var ljuvlig, liksom utsikten. Maken gick iväg för att förköpa biljetter – föreställningen var inställd … Snopet. Vi satt kvar och drack kaffe och jag gjorde en inköpsrunda på egen hand medan maken njöt av utsikten.

När vi ändå var där så kunde vi ju lika titta lite på Volvo Ocean Race. Vi blev sittande en god stund och lyssnade till ett irländskt band, som spelade bra och medryckande. Sedan gick vi omkring lite på utställningen. Det tog längre tid än vi trott, så det blev dags för nästa föreställning och den hade de inte ställt in. Så nu har vi också sett den Mamma Mia.

Vilken härlig film…!!!  Jag kände hur livsandarna bara rusade fram ur mörka vrår. Publiken var helt entusiastisk – jag med …

En ovanlig syn, maken är kortast …

Maken är allt lite sugen, men röd …

Livsglada unga tjejer o killar …

Det blev inte så mycket gjort idag. Dagen började med Ring så spelar  i och GD. Det blev ju verken det ena eller det andra för mej förra lördagen. Då jag ju på pass i receptionen och försökte lotsa 110 (pratande) tanter på rätt buss …

GD:n tog slut, så nu får vi hitta något annat. I butiken rekommenderades en kryddig gin och vi provsmakade den, den var faktiskt god.

Efter denna lugna och avslappnande morgon tog vi en promenad längs vattnet och satte oss på Winchester Mansions och åt en lätt lunch. Vädret var ljuvligt, det börjar stabilisera sej lite, men jämn sommarvärme har vi inte än.

Dagen fortsatte i samma slappa stil och det blev en rulle på kvällen och tidig sänggång. Jag har massor med sömn att ta igen …

Vi fick inte tillbaka toa- eller badrumsdörren  …

Maken kom med rosor …

Nu börjar vi bli vana igen, allt omkring oss på liten yta. På kvällen lastas de ner på golvet i olika högar och på morgonen, när jag bäddat, så åker de upp på sängen. I allt detta skall jag hålla reda på en del utskick som skall ske.

Idag skulle det slipas och grundmålas, vilket också skedde. De är duktiga att städa golven efter sej – men resten.

Jag lämnade maken och gick på lunch med mina kompisar. Vi sitter på ett mysigt café inne på en mysig gård, med massor med plantor och blommor och med lä för vinden. Det var riktigt varmt och skönt. Och så skönt att vi inte hade långa listor med sådant som måste göras. Bara lite snack inför julfesten som skall ske om en dryg månad.

Kameran hade jag i handväskan. Den kom inte fram – jag har kommit för långt från det här med dagbok. Har dessutom stupat i säng före tolv på kvällarna – och detta skrivs i regel efter tolv…

Upp tidigt, hantverkarna kom och vi satt instängda i sovrummet. Maken börjar bli orolig och tog sig en promenad. Det blev också en sväng in på något café för att använda deras faciliteter, och ett glas vin satt inte heller i vägen vad jag förstår. Man kan ju inte bara gå in, göra vad man skall och sedan gå ut igen. Tror jag det – själv undviker jag att dricka något alls. Vi kan ju inte båda springa runt på byn – det skulle se ut det …

Idag har jag faktiskt tagit mej tid att ladda upp pussel som jag har lagt. Men hade en massa annat utskick som måste iväg. Så det har inte hänt så mycket mer …

Något har också hänt här på sidan – all min information och mina rubriker ligger i längst ner på sidan. Vet inte om jag är människa att ändra det – vet ju inte hur det blev så …

Som ”vanligt” igen …

Klockan stod på ringning halv sju. Jag måste hinna vakna före klockan åtta då hantverkarna kommer. Blir nog snart en morgonmänniska jag också. 😉

De kom in och började täcka golv och skrapa färg. Maken och jag stängde in oss i sovrummet, där vi klämde ner oss på varsin stol och levde livet genom våra datorer. För första gången verkar vi ha fått tag i hantverkare som vet vad det gör och som kan sitt arbete. De skrapade hela dagen och skulle fortsätta i morgon.

När de fick tepaus, så serverade jag ute dem ute på loftgången. Då kunde en hålla vakt och den andre få använda toan, vi har ju ingen dörr.

Maken och jag gick ut och åt och av Hildas städning syns inte ett spår, ett tunt grått skikt täcker nu allt …