… efter säkert tio år med massor av hinder, så har det nu äntligen blivit av …
Vi skall åka upp i Roslagen och bo hos goda vänner, det är så länge sedan vi bestämde detta – första gången – så jag kommer inte ens ihåg vad ön heter.
Vet nu att den heter Väddö och vi gav oss av efter lunch i våra vänners bil. Det är vackert där uppe och jag njöt av att sitta i baksätet och bara kunna titta som jag ville och njuta. Jag tycker verkligen om landskapet där som är en blandning av skärgård och småland. Alla vackra gamla hus inbäddade i grönska.
Vi kom fram och fick kaffe med en liten whiskypinne i solen på altanen och sedan blev det en promenad till havet, som låg några minuters promenad bort. Eftersom det var på utsidan av Väddö, så är det ingen skärgård utanför utan havet rakt ut. Vattnet var mörkblått, som det brukar vara denna tid på året och som ger en känsla av att det är kallt. Stranden var dramatiskt vacker med de mest fantastiska bergarter i olika färger och en rullstensås som rann ner i havet.
Vi vandrade tillbaka genom skogen och väninnan och jag lyckades hitta en del trumpetsvamp och några gula kantareller som ett underbart gott kompliment till de goda rullader som vi blev bjudna på. Kvällen var mycket trevlig och det blev mycket tidigt för väninnan och mig. Klockan fyra var det någon som sa, men jag tror det var vid tre tiden …
Här rinner rullstensåsen ner i havet ...
En glad värdinna ...En liten gruppbild måste det vara ...Skörden från promenaden hem ...
… efter säkert tio år med massor av hinder, så har det nu äntligen blivit av …
Vi skall åka upp i Roslagen och bo hos goda vänner, det är så länge sedan vi bestämde detta – första gången – så jag kommer inte ens ihåg vad ön heter. Vi åker i morgon och kommer hem senast onsdag.
Jag är bra på det här, nu är jag på väg till komposten med kvistar som jag klippt ner …
Söndag, sista dagen som barnbarnet tillbringade med oss – på eftermiddagen skulle han återbördas till föräldrarna.
Han väckte mig mycket försynt på morgonen, vi sov i samma rum, och frågade hur mycket klockan var. Jag försökte se på klockan, men det fungerar inte att vakan och titta på två visare hur de står. Så jag sade att det var alldeles för tidigt. Jag somnade om, vet inte om han gjorde det, men jag blev väckt igen och då talade han om för mig att det regnade. Så jag sade – ”Vad skönt att kunna krypa ner och somna om när det ändå regnar …”. Då hörde jag hur han borrade ner sig i kudden och försökte att somna om – jag somnade i vilket fall.
Maken, som är mer i takt med barnbarnet, steg upp och jag antar att barnbarnet har förstått att när det gäller morgnar så är det maken som gäller, inte farmor.
Regnet övergick i en underbar dag, men innan dess så visade barnbarnet prov på hur bra han blivit att lägga pussel på datorn och sedan försökte vi oss på patiens. Det gick också bra – han fattar precis.
Eftermiddagen ägnade vi åt att rensa i våra prydnadsbuskage som verkar gå över i kamoflage – de växer och breder ut sig – fattar inte när vändningen kom. Innan nändes jag inte klippa en dm, nu måste jag klippa metrar. Jag har en bra arbetskraft i barnbarnet. Han är jättebra att klippa ner kvistarna som jag rensar ur Forsythian med hjälp av sekatör. När han fyllt korgen så går han till komposten och tömmer den och sedan börjar han om på nytt …
Jag har fått en trädgårdskompis, måste tänka ut vad jag skall träna honom på till nästa sommar …
Vi jobbar hårt Farmor och jag, men jag syns knappt …
Barnbarnet vaknade precis som jag somnat i natt, jag var sen som vanligt. Jag frågade om han ville att jag skulle sova i rummet, och det ville han. Det var ingen som helst uppoffring, jag brukar sova där ibland när jag vill vill breda ut mig som jag vill. Vi sov gott båda två till morgonen, han i överslafen och jag där nere.
När han vaknade sade jag att klockan var för tidigt för att barnprogrammet hade startat, och han vände sig lydig på sidan, men då steg maken upp. Han visste ju inte om vad vi pratat om, så då gick det inte hejda barnbarnet. Jag lyckades ”se” att klockan var kvart i åtta. Han hade sovit i 12 timmar, mer kan man nog inte begära. Jag vände mig på söta örat och litade fullständigt på att de skulle klara sig själva och lyckades somna in med besked. Jag tänker inte delge er när jag vaknade, men det jag drömde skulle kunna bli en riktigt lååång film, antagligen mycket tråkig och extremt rörig – men troligen helt unik.
Jag hann bara stiga upp så blev jag värvad som helikopterbyggare i legobitar. Samma procedur som igår, jag satt och rörde om i legolådan och plockade upp lite bitar. Barnbarnet byggde ihop en fantasifull helikopter. Det tar en stund för han kommer på och ändrar efter hand – men resultatet blir otroligt fantasifullt.
Vi tog en promenad åt andra hållet i dag, jag hade inte gett upp att hitta lite svamp, men marken på ön är så torr så att det dammar. En stolt fjällskivling stod där i alla fall och gladde mig, medan maken och sonsonen spelade fotboll. Sedan blev det resten av pannkakorna från igår med sylt och barnbarnet åt med lika stor aptit idag också.
Inga problem med sänggången, men precis som han höll på att somna – blev det strömavbrott. Han som har en nattlampa i sitt rum blev klarvaken då den slocknade och ropade. Han tyckte att det var lite läskigt, men det var inte helt mörkt ute, så jag drog ifrån gardinen lite och hämtade en lykta som jag tände. Precis då kom strömmen tillbaka och några minuter senare sov gossebarnet …
En halvblind, men supportande farmor ..Titta, jag kan hänga i repet ...Undrar hur man har knutit här ... ?Vi sparkar fotboll, Janne och jag ...Jag är nästan proffs på det här ...
Jag hade svårt at somna i går kväll/natt. Det var inget som bekymrade barnbarnet. Han vaknade kvart i sju och kunde nog ha somnat om – men det har blivit en ”mysig vana” att sitta inlindad i en filt och titta på Barnkanalen. I vanliga fall välsignar jag den, men i morse vet jag inte, var alldeles för trött att ens ljuga och säga att det var för tidigt. Verkade nog som om han skulle ha kunnat somna om, men …
Jag bäddade in honom i täcket framför barnkanalen och talade om att jag måste sova en stund till. Helt ok, tyckte han. Maken var vaken så jag gav instruktioner om fukost och uttryckte önskemål om att få sova en timme till. Helt ok, tyckte han.
Jag somnade in så gott, så när jag vaknade visste jag inte vart jag var – igen. När jag fattade fick jag dåligt samvete och viftade igång fötterna och sträckte på ryggen så gott det gick och skyndade mig upp. Både barnbarnet och maken hade klarat sig alldeles utmärkt utan mig och redan ätit frukost …
Själv är jag som en halvblind, haltande höna, eller liknande, varje morgon – och det blir inte bättre verkar det som. Maken är morgonmänniska och ser oförskämt pigg ut. Barnbarnet skall vi bara inte tala om. Han tyckte direkt att jag skulle bygga Lego med honom. Det är helt ok, får jag bara mitt te så sätter jag mig bredvid honom, då behöver jag bara sitta och röra om i Legolådan – gör inget att jag inte ser något, bara jag är närvarande. Så smånigom kommer synen och jag kan påbörja något bygge – nästan alltid bilar, men idag blev det en rymdfärja med tillhörande raket.
Det roliga är att när sonsonen tycker att det ser lite intressant ut så tar han över – och då njuter jag verkligen. Han är så finurlig och så duktig. Ibland märker han att jag inte bygger och då river jag lite i lådan igen och sätter ihop några bitar och han tar över … 😉
Jag hade lovat honom igår kväll att vi skulle steka plättar och gå ut i skogen och ha dem med oss som matsäck. Vi hjälptes åt att göra smeten och när allt var klart så gick vi iväg, dvs jag linkade – det var ingen bra idé. Jag fick gå tillbaka och hämta en av gåstavarna som hjälp – kryckorna är kvar i stan. Men vi hade inte bråttom – svamp fanns där ingen – jo, lite soppar och kremlor – men behållningen var promenaden och allt man kan titta på och göra under tiden. Inte minst alla kvarblivna blåbär som skulle smakas på.
Vi hade en så härlig dag sonsonen och jag …
Solen försöker tränga igenom dimma klockan kvart i sju i morse ...
Jag gör pannkakssmeten, men börjar blir för lång för att stå på en stol ...
Här gäller det att kasta en sten i vattnet - hur långt som helst ...Jag är jättebra på att fixa mina plättar med sylt ...Mmm, det är jättegott ...
Maken kom och hämtade mig igår, vi for ut till ön. Kändes riktigt bra. Har varit i stan i många dagar och tagit itu med gamla surdegar, och kom en bit på väg. Det kändes så skönt att komma ut och njuta av den sista? sommarkvällen. Klockan 19 var det fortfarande 19 grader varmt ute, men jag var tvungen att gå in och sätta mig vid telefonen för ett telefonmöte.
Idag hämtade jag barnbarnet på skolan, han har börjat i ”nollan” FB kallat. När jag kom in i klassrummet så reste han sig ur bänken och kom springande och kramade mig. Jag blev så glad och lyfte upp honom. Är nog inte så många fler tillfällen som detta kommer att hända. Och, som jag orkar att lyfta honom – han växer för varje gång jag ser honom, det var en vecka sedan senast …
Idag har det varit en spännande dag, det lilla huset (friggeboden), som skall byggas uppe på berget skulle levereras och detta med helikopter. Det blev lite strul med folk som inte kom osv. Maken åkte över till fastlandet med barnbarnet – han ville se hur en helikopter ser ut inuti. Meningen var ju att den aldrig skulle landa, men så blev det och han kunde se alla instrumenten genom dörröppningen.
Själv stod jag bi på berget, färdig att ta emot lassen. Kunde väl inte vara så svårt – bara att svänga lite på lasset så att det kommer i läge och sedan får de sänka ner det till marken. Jag hade färgglad jacka, för att helikopterföraren skulle se mig, arbetshandskar, solglasögon för dammets skull och en keps – för jag vet inte varför. Efter 20 minuter, då jackan hade åkt av och på, kameran åkt upp och ner ur fickan och kepsen åkte av för gott – alldeles för varmt – så tog jag mobilen och ringde maken för att höra vad som hänt, varför helkoptern fortfarande stod på marken, med tanke på timkostnaden. Jag räknade tusenlappar för varje kvart.
Då kom en telefonröst in från Telia, som sade att detta telefonsamtal skulle kosta 4.69 per minut. Jag på luren, så sent som igår fick jag mail från telia om ett helt annat pris. Haltade/hoppade ner för berget och hämtade vår vanliga telefon. Sedan skutthaltade jag upp för berget igen och när jag hämtat andan så ringde jag. Fick då veta att jag inte skulle ta emot själv. Sonen och maken skulle komma över med båten för att ta emot virket. Hm, jag var nu så inställd på hur jag skulle göra så det var med blandade känslor som jag tog emot beskedet. Dessutom räknade jag ytterligare tusenlappar för båtfärden…
De kom och sonen, som blivit utrustad med hjälm med hörlurar och radiotelefon, meddelade sig med helikopterföraren att de nu var på plats. Efter några sekunder hörde vi hur helikoptern startade och så kom den där med första lasset, en säck med jord. Helikoptern tog bara några minuter på sig mellan fastlandet och ön och under tiden så skulle de koppla loss bärlinorna. De fick verkligen slita. Jag måste erkänna att det var ganska skönt att bara behöva sköta kameran och hålla sonsonen i hand, och det på avstånd.
Efter ca tjugo minuter var det klart, fem lass från fastlandet och ett lass med grovsopor från ön …
Allt är förberett för leveransen ...Undrar hur jag skall koppla för att få med detta till fastlandet ...?Bara en lastpall kvar ...Farmor, nu kommer den igen ...Tre nöjda grabbar ...Äntligen tid för en liten pratstund och en kall pilsner ...Många flyg i farten idag ...
