Vilken härlig söndag det har varit idag. Tog lite sovmorgon, men bara lite, och efter frukost/lunch bar det av mot vallokalen. Vi hade bestämt att vi skulle göra vår medborgliga plikt och rösta. Vi var inte de enda som kommit på tanken, det var faktiskt kö in i vallokan när vi kom, men den hade ebbat ut när vi gick.

Jag promenerade med mina gåstavar – det ser inte så handikappat ut, och de hjälper till att hålla balansen. Det är den som jag har problem med när det gör så ont i vissa lägen. Igår gick jag ju utan och det vinglade lite – tyckte jag. Men med det ljuvliga väder som var så kändes det så bra att kunna vara ute, även om det gick långsamt.

Hemma igen så var vi och tittade på en lägenhet i grannhuset, en hörnlägenhet högst upp med den mest fantastiska utsikt och en tjusig planlösning. Men vi löser nog inga problem med att flytta dit, snarare skaffar vi oss fler, den var 10 kvm mindre och 700 kr mer i avgift per månad. Jag gick mest dit för att få idéer, då planlösningen påminner om vår. Och jag gick inte besviken därifrån. Maken var entusiastisk en stund, men sedan insåg han också att det nog inte skulle vara en så klok affär att flytta – även om vi uppgraderade utsikten.

Det goda det hade med sig är att nu kan maken se framför sig det jag vill göra i vår lägenhet. Han har redan börjat prata om att ta in offert och när de skall göras, finansieras osv. Jag får faktiskt hejda honom … 😉

Men det bästa gjorde vi i eftermiddag/kväll var att vi var och såg Ove Törnqvist. Vilken show, vilken bra orkester, vilken fart, vilken musikglädje och vilken humor. Där satt vi alla 60+ och stampade takten och var som tonåringar på nytt. Kan varmt rekommenderas. Det var värt varenda krona. Själv satt jag bredvid en farbror i åttioårsåldern och han stampade takten så ivrigt att jag behövde inte anstränga mig, bara att hänga med. Jag har alltid älskat Ove Törnqvist’s musik, vilken humor, härliga rim och oväntade vändningar i ”handlingen”.

Glada och nöjda åkte vi hem och intog en måltid bestående av räkor och god ost på rostat bröd. Jag har dessutom avnjutit en Midsommer Murders. Nu skall jag – återigen – påbörja mitt nya liv med anständiga läggningstider och tidiga morgnar. Den här gången skall jag lyckas …

Vill ni känna lite av de vi upplevde idag, ha lite ”spritt” i kroppen, så lyssna här:

http://www.youtube.com/watch?v=OxkzbazPpHA&feature=related

Det blev en tidig morgon efter en sen kväll – igen. Jag hade återbesök hos doktorn. Är så glad att jag bytte vårdcentral, visserligen får jag åka till Gustavsberg, men det är det värt. Det tar bara 20 min med bilen och 35-40 min med bussen. Jag har hamnat hos en fantastisk läkare. Hon tar sig tid och i dag satt vi och pratade och hon kommer ihåg mig som person – det är lika förvånande och glädjande varje gång. Vi lever trots allt i en storstad, vilket var mycket tydligt på förra vårdcentralen.

Hon hälsar på gatan när vi möts, vi vinkar till varandra genom fönstret osv. Hon kommer ihåg att jag var en av de första som testades mot den nya influensan – kanske inte så märkvärdigt med tanke på att hon själv blev isolerad. Antagligen blev hon också isolerad från sin familj – hon har små barn. Men hennes kommentar, när vi talade om det idag, var inte sitt besvär av det hela, utan att hon hade varit bekymrad för mig. Hon utgick från att jag hade varit mycket orolig innan jag fick provsvaren. Det var också hon, från sin karantän, som ringde utanför kontorstid och talade om att faran var över …

Jag ställde frågan om det är samma med denna influensa som med malaria, att man måste ta provet vid rätt tillfälle för att det skulle ge utslag. Och hon talade om att de faktiskt trodde att de hade det första fallet med mig, jag hade spår av den. Men de var för svaga eller veka eller vad man talar om för termer, det hade ju gått fem dagar, så det var därför som de ville ta om proverna. Men då hade det gått ännu fler dagar och de fanns där inte längre. Så kanske var det den ”nya” influensan jag hade – vilket ju i såfall är bra, då behöver jag inte oroa mig igen – denna omgång.

Maken, som körde mig ut till G-berg, fortsatte till båtverkstaden där han hämtade vår båtmotor, som varit på reparation. Enligt uppgift så fungerar den bra igen.  Han befinner sig nu på ön, där han stortrivs. Jag tog bussen tillbaka tillstan och satt bredvid en genomförkyld person, som trots allt hade vett att nysa i armvecket – men hur mycket hjälper det under 20 minuters bussfärd …

Sedan har jag klarat av ett styrelsemöte via telefon här i stan, det blev långt – men ganska fantastiskt att vi sitter på tre kontinenter och talar med varandra och kvalitén är densamma som på ett lokalsamtal.

Jag borde också ligga i sängen för länge sedan, men …

Idag har det varit vardag igen. Jag har plöjt mig genom en massa mail. Solen sken i morse, sedan blev det mulet, men That’s it …