Det blir bara senare och senare – men jag hinner med många deckare och jag har virkat en och en halv väst, Får se om jag kommer ihåg hur jag skall avsluta då jag kommer tillbaka i oktober.

Det är full fart på dagarna, samtidigt som vi skall fungera så skall vi avsluta. Igår var vi på trevlig avskedsfest med ”gamla gänget”. Vi blev bjudna på Janssons Frestelse, med massor av frestelse i. Som efterrätt fick vi semlor …!  Inget big deal för er som bor i Sverige, men för oss spelar det ingen roll att det blev några veckor för sent – det var gudomligt. Även om värdinnan var besviken på att degen inte jäst som hon hade önskat. Det påverkade inte smaken det minsta.

Vi var naturligtvis de sista som lämnade, men någon skall vara det också. Det var lite konstig att vandra i Sea Point kl tolv på natten och vara ensam på gatan. Vi är ju aldrig ute så sent på vardagar, när det händer så är det fredag eller söndag och då är det alltid full fart i vår stadsdel. En mycket speciell känsla och det bästa av allt – vi känner oss inte det minsta oroliga när vi går på vår egen gata.

Vi hade en så trevlig kväll . Kicki och Anders – Ett stort tack! för en trevlig kväll med den mest fantastiska smakupplevelse …

Den där väckarklockan som skall påminna mig om att gå och lägga mig skulle jag verkligen behöva … Vet inte vem det är som tar över när det blir mörkt ute – någon som absolut inte vill krypa ner i vår sköna säng, under mitt sköna täcke. Nej, det är någom som till varje pris skall sitta framför TV:n med en Agata Christie och en virkning …!!?

Nu har jag kommit at nagot som g;r att jag inte kan skriva vara svenska bokstaver med prickar, sa detta blir mycket konstigt. Men det ar kanske meningen … jag skall sova nu. Inte f;rs;ka leta problemet ikv’ll. Detta problem far jag fixa imorgon …

… har absolut inget guld i mund … Jag satte min telefon på ringning i går kväll då jag skulle iväg på styrelsemöte idag på morgonen. Numera är det så att väckarklockor är ett minne blott. Jag har faktiskt en elegant, blank och slimmad liten sak som jag kan ställa på ringning. En gåva från dottern för några år sedan – inte för att jag skulle ställa den på ringning för att vakna på morgonen. Utan för att jag skall komma ihåg att gå och lägga mig på kvällen. Just nu fungerar den varken eller, batteriet, som faktiskt varat ett antal år, har tagit slut och det har en ovanlig dimension som jag inte hittar i vanliga affärer här. Får invänta ett besök hos Clas Olsson i Sverige för att kunna byta ut det. Under tiden får min mobil fungera som väckarklocka.

Mobilen avger en spröd liten signal som upphör så snart jag vidrör telefonen och sedan låter den inte mer … Den har inte förstått sin uppgift – den skall få mig vaken på morgonen. Det gör man inte med ett litet klingeling och sedan inget mer. Det måste vara repeat …

I vilket fall så hängde hjärnan med i ett glimrande ögonblick i morse och kroppen svarade på signalen och stapplade upp. Efter duschen försökte jag få liv i datorn, men framför allt skrivaren – klent resultat. Skrivaren hade bestämt sig för att den inte skall fungera och då fungerar den inte. Det var några dokument inför mötet som vi fick klara oss utan. Skrivaren fungerade inte i går heller – men då säger alla att man skall stänga av och starta om – ha, ha …

I normala fall äter jag inte frukost när jag vaknar, men nu skulle jag köra bil en timme, så jag bestämde att jag nog skulle behöva lite energi. Det fick bli en enkel omelett med örtkryddor. Jag har kommit underfund om att det gör jag enklast i en liten teflonkastrull, när det bara är för en person. Så jag lägger i en klick smör, lite örtkryddor, sallt och peppar. Detta får smälta ner  och sedan knäcker jag två ägg direkt i kastrullen och sätter till en skvätt vatten och rör om.

Inget undantag idag. Jag lade smör i kastrullen med örter, salt o peppar. Sedan går jag in på kontoret och bråkar med skrivaren som inte skrivit ut de dokument jag ”beställt”. Detta tar en stund och plötsligt kommer jag ihåg … smöret på spisen. Jag rusar ut i köket och där brinner det en tjusig brasa, en riktigt lyckad flambering av örkryddor i smör. Jag har alltid tyckt att vår köksfläkt är för högt placerad för att vara effektiv, men idag kändes det helt ok.

Konstigt hur lugn man kan vara i vissa situationer, jag höll den brinnande kastrullen över diskhon, medan min orangutangarm nådde till kastrullskåpet och fick tag i – inte ett lock, men en stekpanna som jag satte ovanpå. När jag ställde ifrån mig alltsammans och kollade att det slocknat så blev det en viss rökutveckling, lite överdriven i min mening, och jag var glad att vi inte har brandvarnare. Men den glädjen skall inte vara för evigt – det skall intstalleras en brandvarnare när vi kommer ner nästa gång.

Vi hade ett givande möte och några timmar tillsammans efter mötet då vi inte ville skiljas från varandra – så underbart härligt med Sweor ………..

… men det finns inte så mycket att skriva om. Vardagen pågår runt omkring mig och nu börjar vi att titta på det som skall med tillbaka till Sverige. Som alltid så upplever jag sista veckorna som extra korta och som alltid så dyker det upp oförutsedda händelser som ser till att det blir stressigt. Men det blir mindre och mindre av den varan då vi inte behöver packa. Det är bara absoluta favoritplaggen som kommer med, resten stannar.

Stressen består mer i allt som skall tvättas och läggas undan, det finns pälsänger även här och de är större och glupskare …

Idag har det varit riktig höst och det hade inte varit fel att lämna eftersom det var långbyxor och långärmat som gällde. Jag hade ett sista möte med min herbalist och nu är jag försedd med en plastkasse med diverse mineraler som jag skall knapra på i Sverige i sommar. Man kan tycka vad man vill, men jag har blivit av med min artros i tårna och hjärtat sitter inte längre i halsgropen.

Jag gick till gubbarna för en sista fredagslunch, maken gjorde mig sällskap. Det kändes lite vemodigt faktiskt, vi kunde dessutom inte sitta på den charmiga gården.

Man har lovat riktigt varmt igen de närmaste dagarna, vi får se … Jag skulle verkligen behöva sola lite. Underarmarna, fötterna och ansiktet är ok, men resten – kritvitt … Som en av grannarna så förra året: ”Man kan inte tro att du bott i Afrika …”

Har ju också läst om hur viktigt det är med D-vitamin. Det får man genom att utsätta sig för stark sol ca 15 minuter varje dag – annars bör man knapra piller. Undrar om den trängt igenom min mörkbruna träpersienn som jag sitter bakom om dagarna …

Tidigt i morgon så kommer de med hyrbilen, då skall jag åka till vårt sista styrelsemöte för säsongen och sedan hoppas jag kunna lägga allt detta arbete på den osynliga hyllan.

Nu borde jag ha sovit för flera timmar sedan …

Jag har nu börjat uppdatera, den 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30 och 31 mars är klart. (Blandade ihop lite, men det är nu korrigerat …)

Det är visst påsk också … Vi har tulpaner …

GLAD PÅSK!

Vi vaknade till en solig morgon och det blev te på vår veranda innan vi gick till frukosten. Det är härligt med frukostar på hotell, man bara plockar åt sig och beställer. Slipper stå i köket. De hade förberett en underbar fruktcoctail för oss och sedan bara fortsatte det.

Det blev en härlig stund vid poolen innan vi gav oss iväg tillbaka till Cape. Maken tog ett svalkande bad, jag fick nöja mig med att sitta i skuggan med en bra bok (glömde ta med baddräkt). Där var så tyst och så vackert med bergen i Tulbagh i bakgrunden. En helt underbar morgon och avslutning på en hektiskt tid …

Mars månad avslutades med en delikat middag hos en av våra vänner – sista kvällen med gänget. Nu börjar uppbrottet för den här säsongen, de flesta åker tillbaka till Europa de närmaste veckorna.

Tack Kicki o Anders för en trevlig kväll !!