Makens rivning av den gamla boden förde med sig en massa merarbete. Vädret stod oss bi och vi kunde elda en hel del av gammalt ruttet virke. Det icke ruttna staplades i en prydlig hög och när nu elden var så livskraftig, trots duggregn, så hann vi dra och elda en del gammalt ris, efter trädfällningen förra året. Än återstår en hel del, men man har lovat dåligt väder och kanske vi kan gilla läget i någon dag och hinna få bort ytterligare ris.
Efter eldningen krattade jag skogen, en tjock matta av tallbar täckte marken. Inte ett grönt strå orkade titta upp. Jag rakade ihop många kubitmeter som nu ligger i spridda högar och som förhoppningsvis går att elda upp … Själv klarade jag knappt att stå upprätt efteråt. Maken, som vrickat foten i veckan staplade på sitt sätt och som två krokiga, staplande stackare hjälpte vi varande ner i båten. Den var såphal efter dagens duggregn. Det gäller att hålla handen.
Kvällen tillbringade jag som ett vrak i soffan. Det värkte i handleder efter allt brytande av kvistar. Träningsvärk i ben och ryggmuskler, men det kändes skönt att äntligen fått rådda runt lite med leder och muskler … Tro’t om ni vill.
I dag har jag varit och fotograferat mig för att förnya mitt körkort. Man fick tre chanser och jag blundade på två – så … Den unge mannen tyckte att det var klart godkänt och gjorde något med mina pupiller. Han log och sade åt mig att skriva min namnteckning, det blev så fint så intygade han, men jag vet inte jag …
Själv har jag klarat av ett stort gruvligt moment idag. Tack o lov så träffade jag på en helt otrolig läkare, hon fick mig att glömma min oro. Det blev inte roligare för det, men nu är det gjort. Jag önskar ingen annan att göra detsamma och hoppas att slippa göra det igen …
