Det pirrar i hela kroppen. Inte på det sättet som det var när jag var tonåring och nykär. Nej, det pirrar bokstavligen … Har varit på min andra yoga-lektion ikväll. Vi är tre svenskor. Den ena har lockat dit oss två andra. Hon är ”gammal och van”, har hållit på i 3-4 år och säger at hon mår så bra sedan hon börjat med detta. Vi två andra har länge beundrat hennes figur – hon ser så ung ut, med tanke på åldern. Så självklart hoppade vi på när hon påpekade att nu sätter man igång en nybörjarkurs. Och i kväll var andra gången.

Jag hamnade mellan de båda väninnorna. Hon till vänster var nybörjaren – och hon stönade och stånkade. Själv är jag lite mer blyg, men instämde till fullo i det tysta – hon fick vara ”ansiktet utåt” :-). På den högra sidan hade jag väninnan med vanan inne, hon påpekade ibland vissa saker som jag skulle rätta till. Jag hade fullt sjå med att töja, sträcka, lyfta osynliga punkter mot himlen och andra osynliga punkter skulle pressas ner i jorden. Mattan var alldeles för tunn – det gjorde ont i handflator, knän och fötter – och i vissa lägen fick jag kramp. Men skam den som ger sig – det gjorde jag inte heller. Väninnan till vänster fortsatte att ge ljud till alla smärtor – vid ett tillfälle blev det skrattsalvor i hela salen – men jag hade lätt att hålla mig för skratt – det var verkligen på gränsen för vad vi klarade av …

När vi plågat oss i 1½ timme var det dags att plocka ihop grejorna och åka hem. Visst, det känns alltid bra när du har försökt att plåga livet ur dig och lyckats att behålla det – detta är genomtänkt plågeri, antagligen mycket bra och – vi betalar för att få vara med … Kommer säkert jag också att tycka om några gånger.

Nu satte frossan in – det blåste snålt på vägen tillbaka till bilen. En varm dusch, fleecemorgonrocken, varmt te och en konjak och jag var till o med varmare än maken – som normalt är kaminen i familjen. Men nu, i skrivande stund, har jag en föraning om att det nog kommer att bli bra det här. När kramperna i den vänstra vaden och i högra lårfästet släpper och de opererade tårna går att böja lite mer. Vi ska ju stå på tå i vissa lägen och de ska vara vinklade i 90 grader – omöjligt just nu, men …

Kära väninna, som lurat dit oss – kanske du har rätt i längden – återstår att se …

(Bilderna är hämtade på Internet)

Vi har varit på den årliga konserten i Helderberg. En familj som kallar sig för Shiraz, som är mycket duktiga och framför musik lika bra som originalen, har en kväll då de spelar bl.a. ABBA. Vi svenskar vallfärdar dit med picknick korgar och stolar. Så också i år. Det var varmt och vi försökte tränga ihop oss så gott det gick under de små träd som gav minimal skugga. Det visade sig att där var många svenskar …

Dans blev det, den startade med två av våra Sweor som stegade upp på gräsplanen framför scenen med svenska fanan. Bara minuterna efter var det fullt av dansande människor. Här är det inte fråga om pardans – man dansar var och en för sig eller alla tillsammans. Säkert var en fjärdedel svenskar – många var vi i alla fall och orkestern rev av ett ABBA-potpurri. Stämningen var på topp och alla var tonåringar – oavsett ålder. Publiken var allt från 4 år till 94 …

Jag har väl ramlat in lite i mitt gamla … dvs jag har inte skrivit här på några dagar. Inte för att jag inte velat – men det har varit för varmt, har inte orkat – och vem vill läsa om hur någon annan har det för varmt …

Vi har vår fläkt i sovrummet och det går alldels utmärkt att sova. Fläkten går på högsta hastighet –och  är faktiskt ljudlös. Drar man duntäcket (inköpt på IKEA i Sverige – deras tunnaste) över axlarna och ser till att benen från knäna och neråt är utanför – då blir det perfekt temperatur. Fram till tidiga morgontimmarna … Då vill det gärna bli lite kramp i benen, men det beror knappast på fläkt, duntäcke och ben utanför. Det blir lite stökigt där ett tag innan det är ”någon” som slår mig med en klubba i huvudet – efter det drömmer jag de mest intensiva drömmar, där jag är mycket aktiv – utan resultat. Jag jobbar så hårt – men alla andra ”är inte med”, så resultatet uteblir … 🙂 När maken väcker mig för att det verkligen är dags att stiga upp, vet jag för det mesta inte var jag är och han har lärt sig att det är ingen idé att prata med mig. Även om han vänligt frågar hur jag mår, blir han avsnäst. Hur ska jag veta det, vet ju knappt om jag är vaken eller om jag fortfarande är i en av mina drömmar …

Det har varit varmt – är fortfarande. Men nu har det varit helt ok på balkongen i några dagar. Jag har suttit där ute och läst min julklappsbok. Nu är den tyvärr utläst och jag har svårt att välja ny bok. Har suttit och bara lyssnat på alla ljud, sedan maken lagt sig. Han är normal i sina vanor – kanske jag också blir en dag. Men när jag skrivit detta så blir det en stund där ute igen. Det har varit alldeles för få kvällar där denna säsong – det har varit blåsigt och kallt. Jag har hittat en gammal svensk månads tidning Tara, Laura eller nånting. Det gör inget – allt är som nytt för mig med min teflonhjärna och kändisarna känner jag i alla fall inte igen sedan Alice Timander gick bort …

Krya på dig Jenny!

Kontrasterna råder … Igår disciplinerad yoga – ikväll gladjazz – med god mat och vin. Fortfarande varmare än man vill ha, dagen har varit hemsk, kvällen ovanligt varm och fortfarande i skrivande stund är det 27 grader. Ifs en mycket behaglig temperatur – speciellt om man nu befinner sig på norra halvklotet – men, det är alldeles för varmt för att orka göra något. Visserligen har vi inget yrkesarbete, maken är pensionär – jag har faktiskt några år kvar … (ha!) Men det är ingen skillnad – man orkar inte tänka.

Imorgon har jag mitt sista styrelsemöte här hemma hos mig, har köpt hem en del ingredienser till lunch – men i skrivande stund orkar jag inte tänka på om de ska tillagas. Även om det inte är frågan om långkok så har jag ett minne av sparris – som ska kokas … Efter detta inlägg får det bli sängen, men om det blir sömn är en annan sak. För dessa (få) dagar om året önskar vi oss AC.

En skön födelsedag till dig, Johanna …

Jag har idag varit med om min första yoga lektion någonsin. Visste inte vad jag väntade mig – det finns ju så många varianter. Det spelar ingen roll att jag fått veta vad den här varianten heter – kommer i alla fall inte ihåg.

Först verkade det löjligt enkelt, men efter en halvtimme så hade jag inte samma uppfattning. Det var visserligen inga svåra rörelser – men att orka hela vägen i ”sträck ut, böj- o töj och stretching”. Omöjligt och man skulle hålla balansen också … Nu har jag en vecka på mig innan det är dags igen, så får vi se om mina båda händer kan nå varandra på ryggen – från varsitt håll …   (Någon borde ha varit där och tagit foton)

Fortfarande varmt, en kväll på balkongen där antagligen våra grannar är väldigt glada att vi ska lägga oss nu. Maken ligger redan, jag ska strax krypa ner – men jag ska ha med mig min deckare – den har fått vänta flera timmar nu när vi suttit och pratat.

Och jag ska också tänka på min dotter – som nu fyller år i min tidzon (17 januari – har det hunnit bli). I hennes tidzon dröjer det några timmar.

GRATTIS!  på din födelsedag Johanna …

Äntligen har det blivit varmt – men alldeles för …

Maken o jag tog en promenad i dag, men vi orkade knappt gå hem igen. Har tillbringat hela eftermiddagen och kvällen på balkongen. Skulle helst sova där – det är fortfarande 30 grader där ute – men det blir nog bättre att ligga i sängen med takfläkten på full hastighet. Inte många dagar vi behövt använda den sedan vi kom – eller ens installerade den – så jag ska inte klaga …