Moment 22 …

Jag ger nu upp – i alla fall för tillfället … Vi har väldigt trevligt med våra gäster, men vad gäller bredband så är det botten. Jag har nu återigen suttit och lyssnat på deras hopplösa ”trudelutt” i 45 minuter, för att komma fram och göra alla inställningar och när det är klart så fungerar inget. Då startar jag om routern och datorn enligt deras instruktioner och det fungerar i alla fall inte. Då får jag ett annat telefonnummer som jag skall ringa… Jag kan nu alla dessa telefonnummer utantill, liksom alla koder som skall skrivas in på siten 10.0.0.2 – men vad hjälper det… Det fungerar lika förbaskat inte.

Vi hade en fysisk gubbe här idag och han påstod att allt fungerade, jag visade honom datorn och han såg att det inte fungerade. Han ringde några samtal, de påstod att det skulle fungera, han hade ju sett att så var inte fallet och sade att han skulle åka till stationen och kolla. Han skulle ringa inom en halvtimme – vilket han faktiskt gjorde, bara för att tala om för mej att allt fungerade och att jag var tvungen att ställa in lösenorden för datorn på nytt. Sedan skyndade han sej att lägga på luren….

Det fungerar inte, får se när jag orkar ta tag i de hela igen, men än så länge har vi lite tid kvar på vår svindyra mobiluppkoppling.

Vi har i alla fall haft en trevlig dag i Waterfront, det var meningen att vi skulle ha åkt till Cape Point idag, men internetbesvären och faktiskt också vädret lade hinder i vägen. Så nu blir den resan i morgon istället. Kameran har legat hemma på skrivbordet idag, så inte en enda bild… Men jag bjuder på en nostalgibild på väninnan och mej …

tonaringar.jpg

2 reaktioner på ”Moment 22 …”

  1. Om det hade följt med ljud kopplat till den här bilden, så minns jag precis hur ni lät på den tiden; ett ständigt smittande fnitter som kunde få vem som helst att dra på smilbanden 🙂

    Lillsyrran

    PS Är det där byxorna vars ben måste sprättas upp varje kväll, och tråcklas ihop på morgnarna för att bli tillräckligt ”stuprörs-smala”?

  2. Tror inte att det var de byxorna, de var visst svarta … 😉 Fnittret kommer jag däremot ihåg, vi måste ha varit gräsliga att ha i närheten.

    //M

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *