Sade till maken att jag var ledsen att det är först året – någonsin – vi inte haft lussekatter till Lucia. Vi pratade vidare om vad vi skulle hinna fixa denna vecka innan jul – han nämnde direkt att han vill ha lussekatter och pepparkakor … Där ser man hur väl man känner varandra efter 24 år … Jag var ledsen att det inte blev av, men maken tyckte att det var ett måste.

Som den kärleksfulla maka jag är … Så gjorde jag en pepparkaksdeg (igår), sedan blev det en saffransdeg. Pepparkaksdegen ligger i kylskåpet – saffransdegen ligger i frysen i form av saffranslängder och lussekatter. Meningen var att vi skulle baka åtminstone en plåt av pepparkakor i kväll – för att känna doften. Nu blev det inte så … Får se om ”någon” kommer och tar hand om den.

Själv bestämde jag att ikväll ska granen ”in” – vet inte när det kan bli annars. I min värld så ”tar man in granen”. Så var det också när jag var liten, men nu för tiden så är den redan inne. I vårt fall i form av en alldeles för stor kartong i en av våra garderober.

Men, så blev det – nu har vi tagit in granen, den står där och tindrar – själva satt vi flera timmar på balkongen i kväll … Första kvällen som det var ljummet igen efter några veckor.

Efter några timmar flyttade vi in och tindrade ikapp med granen – tände våra fyra adventsljus (fast de borde bara vara tre – där ligger jag tidsmässigt).

Måste medge att jag är barnsligt förtjust i julen …