I dag har jag varit webbmoster hela dagen, så det finns egentligen inget att skriva om här. Jo, det har varit mulet mesta tiden och faktiskt kommit en del skurar … Svalt och skönt med andra ord.

Det var meningen att jag skulle in och ta bort /ändra och lägga till, men det har tagit hela dagen. Skulle också skicka ut en påminnelse om de program som vi har på gång. Det tar tid då man inte har uppgifterna, då man skall leta sig fram och formulera text. Nu är det klart i alla fall.

Maken suckade tungt, men kom på att han ju faktiskt kunde fixa de lammchops som han inhandlat tidigare idag. Vilket han gjorde medan jag brottades med vårt mailprogram – som bestämt sig för att inte ladda upp bilagor. Så småningom så gick det, efter trixande och lockande/pockande, om det nu kan kallas så det man gör med PC:n, när man egentligen bara vill kasta ut den genom fönstret – men vet inte hur och varför – antagligen urmelkottar … så bara fungerar det …

Middagen var avklarad vid 21.30-tiden och sedan blev det de två avslutande kapitlen på Forsythe sagan … Jag var glatt överraskad, hade förutfattade meningar om hur det skulle gå. Visserligen fick de varandra på slutet, men det var fel prins.

Datorn har börjat leva sitt eget liv, ja – det har den ifs gjort från första början – men nu undrar jag om det inte finns någon liten figur där inne som bestämmer mer än vad jag gör. De mest konstiga saker händer -och intr mycket av det jag vill skall hända. I morgon skall jag ta itu med detta, nu skall jag bara sova – det är alldeles för sent igen och åter en dag har jag ägnat åt obetalt arbete. Och, kan man undra – vem bryr sig …