Satt uppe alldeles för länge med den här sidan igår. Maken ringde i morse från Hälsingland och ville prata, men jag ville sova. Så vi bestämde att han skulle ringa tre kvart senare. Men sedan hände andra saker, så det var bara att stiga upp – och lika bra var det. Jag skulle hämta upp barnbarnet och ta mig ut till ön. Jag packade min ryggsäck och datorväskan. Det är ungefär vad jag orkar bära nuförtiden.

Sonen ringde och meddelande att han kunde plocka upp mig, han skulle ju ändå in till stan. Tack o lov, så jag behövde bara ställa mig på gatan och han svängde in bredvid mig. Det var bara att lyfta in datorväskan och ryggsäcken. Vi körde mot Ingarö och mötte regnet – barnbarnet påpekade att då skulle man sätta på vindrutetorkarna – vilket han gjorde. Tack för det … 😉

Vi skulle handla lite småsaker i Brunn, och när vi parkerade så började regnet att vräka ner. Jag fick leta fram barnbarnets regnkläder i bagageluckan och han fick klä sig i bilen. Vi handlade de få saker som stod på listan. Barnbarnet påpekade att det var fredag och då brukar man få godis. Så som den snälla farmor jag är så fick han välja ut godis till alla tre. (Det blev senare mycket uppskattat och den minste ville ha mer när hans godis var slut, så han tog helt enkelt för sig från de större – vilka protesterade högljutt …)

När vi lastat ur bilen så började regnet. Först lite vänligt lindrig, men när vi skulle lasta i båten tog det i för fullt … Tack o lov hade barnbarnet riktiga kläder, men packningen … Jag hade en extra regnjacka jag kunde lägga över en del av packningen, men det var mycket som behövde hängas upp på tork när vi kom fram. Inte minst jag själv. Man hoppar inte i en vattenfylld båt med ”Foppatofflor” – det blir blött. Regnjacka -ok – jeans inte ok.

Tack o lov så var barnbarnet ”torrskodd” och kunde bara slänga av sig sina regnkläder i hallen. Jag hade några turer upp och ner med packningen. När allt var på plats så skrattade barnen åt mig, håret droppade och jag var blöt från huvudet ner till fötterna. Jag var så blöt att jag knappt kunde få av mig strumpor och jeans. Med håret i en badhanduk och fötterna på en pall sattjag ganska länge innan jag var något så när torr och kunde dra på torra byxor.

Stackars barnflickan skulle åka tillbaka över sjön, och om det regnade när vi åkte så var det inget mot hur det var när hon tog sig över sjön – Skyfall …!

(Har inga bilder – vet inte var kameran är …)