Man talar om fädernas gärning… osv. Jag är helt övertygad om att jag sonar någon tidigare generations ”synder”… Eller är det förutbestämt att det jag vill göra, skall jag inte göra, utan jag skall ägna mej åt allt annat. Nu sitter jag här och skriver, borde egentligen ägna mej åt att fixa allt som skulle ha fixats under de senaste veckorna, eller kanske hellre – sova..

Jag har vetat i flera veckor att dottern med barnbarnen skall komma. Jag är så glad och hade så många planer för hur jag skulle fixa i ordning inför deras ankomst. Här sitter jag nu och har inte kommit i närheten av vad jag vill åstadkomma. Veckorna har ägnats åt en ovanligt envis och svår  förkylning. När jag blev frisk från den första, så drabbades jag av den andra.

Det blev bestämt att jag skulle tilllle tillbringa 1½ vecka i Hälsingland, för att röja bland mammas tillhörigheter, vilket vi nu gjort. Tillbaka här, så inser jag att jag hade behövt dessa drygt fem veckor för att komma i ordning här. På söndag kommer dottern o barnbarnen …

Det var beställt en pottstol för barnen, via internet. De ringde någon dag efter beställningen, ca tre veckor sedan, och ville förvissa sej om adressen. I dag ringde jag och undrade var sändningen var. Fick, efter diverse besvär att hitta rätt, veta att den hade returnerats pga av felaktig adress, man hade glömt att skriva ut vårt efternam. Posten vistte inte vilka Jan o Marie var på vår gata. Tack o lov så hade den inte skickats tillbaka till leverantören, utan den låg på en terminal i Stockholm, Östermalm, som tar hand om stora paket. Den vänliga, och ambitiösa, damen i andra änden av telefonlinan gjorde ett bra arbete. Hon gav sej inte och lyckades hitta paketet genom att fysiskt gå igenom hyllorna och titta efter ett stort fyrkantigt paket. Hon lyckades och vi fick lov att ge oss av in till stan. Måttligt roligt i på sena eftermiddagen i fredagstrafiken. Jag fick tag i paketet och vi satt i köerna i innerstan innan tog oss till Årsta. När vi sedan skulle hit ut var det inga problem längre, köerna var borta.

På vägen till båten från parkeringen så fick man se upp med att inte halka på mördarsniglar. Det är läskigt att se hur dessa ökar drastiskt för varje år. Vi har fått dem på tomten också, antagligen har vi planterat in dem. Det går ju inte att undvika att trampa på någon, och då följer antagligen äggen med. Jag gav mej ut med ficklampa o tång ikväll och fick tag i 7-8 stycken… bläh… Äckligt är det, men nödvändigt.

Det dröjde en stund i morse innan jag kom underfund om var jag var. Var ganska trött och bestämde mej för att sova ett tag till, så i natt har jag sovit minst 8 timmar, vet inte när det inträffade sist. Det börjar bli dags att tänka på skönhetssömnen, snart är jag bortom allt hopp, kanske redan, men hoppet är det sista som, ja vad då, det finns där. Man behöver ju bara öppna en damtidning så ser man att det finns fortfarande en god chans att se betydligt yngre ut…

Vi packade upp och packade ner – igen. När skall detta eviga packande ta slut…? Sedan släpade vi ner till bilen, till båten och därefter fick maken ta alltsammans till ön, själv åkte jag till dagis och hämtade barnbarnet Leo. Han blev lika glad som jag när vi sågs. Han pratade oavbrutet … Han har blivit så stor och duktig, det går alldeles för fort. Och han kom ihåg hur det såg ut när vi började närma oss. Han påpekade också att det alltid var Jan som styrde båten…

När vi kom fram så skyndade han sej in i rummet och letade efter legobitarna, där satt han och lekte medan vi packade upp, igen … Men det blev lite vattenlek också, sedan stekte vi pannkakor ute på altanen. Leo och maken älskar pannkakor…

Det finns häftiga stenar här, som måste slängas i vattnet…

Jag har en egen väska med hjul…

Nu skall vi snart åka, så kom nu Farmor…

Farmor ville att jag skulle hjälpa henne att tömma dammen, men det var roligare att hälla tillbaka…

Jag älskar pannkakor…

Solen sken idag också, trots att jag uppfattat metreologernas budskap som så mycket mer negativt. Vi kunde både fika och äta lunch på altanen. Övrig tid har ägnats åt att titta i våra klädskåp, vi har inte haft anledning att titta där de senaste åren. Det resulterade i en säck till Myrorna och en säck till sophuset och en ”avvakta” (?) säck. Det finns fortfarande lådor o skrymslen som skall gås igenom. Det hinner bli en del genom åren o de senaste åren har vi ju bara tillbringat en semestermånad där ute och inte haft intresse av så mycket mer än att vara lediga och njuta av Sverige och svensk sommar.

Det blev lite jäktigt på slutet, jag hade bestämt att åka till stan idag eftersom jag skall åka upp till Hälsingland på fredag. Och ni som har följt dagboken vet ju i vilket skick lägenheten befinner sej i. Ja, det är betydligt bättre än det var när vi kom hem. Men jag har fortfarande inte riktigt grepp på var mina ”mittemellan” kläder är. Sommarkläderna ligger kvar i resväskan och vinterkläderna har jag framme och på mej, är ju väldigt frusen av mej. Men de där som man har mittemellan, som man kan sätta på sej, lager på lager, och alltid vara rätt klädd för kyla värme genom att skala av respektive ta på.

När maken körde mej till stan så tog vi omvägen förbi Myrornas insamlingsbox. Det stod att de gärna ville ha kläderna i kassar, det skulle bli enklare så. Förlåt Myrorna, vi hade packat i en papperskasse och en Ikea kasse, men den senare behöll jag, så när ni tömmer nästa gång, så kommer ni att hitta diverse kläder + ett par nätta sandaletter med otroligt höga klackar och med rem avsedd att ha runt vristen (mycket eleganta), som ligger löst i boxen.

Kommer inte ihåg när jag haft dessa sandaletter, bara att jag alltid gick med högklackade skor eller sandaler en gång i tiden, men dessa… Ställde min fot bredvid och i dagsläget skulle det sett väldigt komiskt ut om jag lyckats få på dem. Endast de tre mittersta tårna skulle ha fått plats på själva skon, de andra, ”yttertårna”, hade fått gå barfota utanför sulan…

Nu har det blivit så här grönt i stan, det går lite för fort…

Passade på att plocka med gullvivor innan de blommat över…

… ännu en solnedgång…

Hurra! Det kom faktiskt lite regn idag. Inte många droppar, bara 4 mm, men allt räknas. En liten chans för växtligheten att återhämta sej. För oss också, ja, åtminstone för mej, maken skulle till Gustavsberg och ta några prover. Det var riktigt mysigt att sitta inne och bara kura lite med morgonteet. Nu varade det inte så länge, regnet började då maken skulle åka över sjön. Sedan upphörde det i ca en timme för att börja igen, det var när maken skulle åka tillbaka över sjön. Han hade fått med sej en nyinköpt regncape, men han var sjövåt då han kom och jag frågade om han inte hade använt den. Jo. han hade försökt: ”Men det fanns inget hål för huvudet, kineser kanske inte har några huvuden…” I hans värld är just nu allt tillverkat i Kina, så är det nog snart i vår värld också. Så han hade lagt den över knäna, och byxorna var faktiskt torra. Vi kollade regncapen lite senare och det visade sej att även kineser har huvuden, om än mycket små, av capen att dömma.

Det blev inte så mycket av regnvädret man lovat, för solen kom och jag kunde köra en tvätt och den torkade utan problem. Vi hade arbete inomhus, så det blev bara ett par minuter idag på verandan. Eftersom det snart kommer barnbarn på besök, så håller vi på med att barnsäkra vårt boende. Inte så lätt med nivåskillnader och massor med prylar. Nu har vi tagit fram en flyttlåda och där lägger vi alla våra sovenirer från Afrika och annat som lätt drar till sej uppmärksamhet. Vi måste antagligen säkra våra bokhyllor eftersom den yngste reser sej mot allt och han är precis på väg att lära sej att gå. Vad mycket konstiga och barnfientliga prylar vi har lyckats samla på oss…

Soligt men blåsigt. Vi flaggade och flaggan stod rakt ut och flagg stängen fick verkligen visa vad den gick för. Tack o lov stod den pall. Visserligen kunde vi tagit ner flaggan, men flaggar man så gör man. Förr var det verkligt strikta regler för hur man skulle flagga. Flaggan skulle hissas kl 8 och halas vid solens nedgång, dock senast kl 21. Den skulle också vikas på ett visst vis, inget gult fick synas då den var hopvikt. Undrar hur många som känner till detta idag? 🙂 Många flaggar inte ens på flaggdagarna numera, och jag måste medge att vi struntade i det den 1 maj…

Körsbärsträdet, som ju nu är som allra vackrast, fick inte många besökare igår. Bina blåste antagligen åt annat håll. En o annan humla lyckades ta sej dit. Vi får se hur det blir med bär i år.

Idag har jag i alla fall legat på knäna och rensat gammalt gräs runt vildrosorna. Jag har också rensat bland dem, de har verkligen brett ut sej de här åren som vi varit borta. Vilka taggar de har, jag fastnade vid flera tillfällen, det är faktiskt svårt att komma loss. Nu kan vi komma fram till hammocken utan att bli attackerade av våra vilda rosor. Till deras försvar skall sägas att de är ljuvliga då de blommar, det är därför som jag behåller dem. I år blir det dock begränsad blommning, det mesta ligger o väntar på att bli uppeldat.

Vi hann dock med att sitta i hammocken och njuta av lite bubbel. Visserligen en dag för sent, men det gick bra det också.

(Så lååångsamt, har försökt ladda upp flera gånger utan att lyckas. Vi får se hur det går med bilderna…)

Jag äskar vår vackra flagga mot den blå himlen…

… kan inte få nog…   😉

Maken i arbetstagen….

Utsikten från hammocken…

… utsikten mot hammocken…