Soligt men blåsigt. Vi flaggade och flaggan stod rakt ut och flagg stängen fick verkligen visa vad den gick för. Tack o lov stod den pall. Visserligen kunde vi tagit ner flaggan, men flaggar man så gör man. Förr var det verkligt strikta regler för hur man skulle flagga. Flaggan skulle hissas kl 8 och halas vid solens nedgång, dock senast kl 21. Den skulle också vikas på ett visst vis, inget gult fick synas då den var hopvikt. Undrar hur många som känner till detta idag? 🙂 Många flaggar inte ens på flaggdagarna numera, och jag måste medge att vi struntade i det den 1 maj…

Körsbärsträdet, som ju nu är som allra vackrast, fick inte många besökare igår. Bina blåste antagligen åt annat håll. En o annan humla lyckades ta sej dit. Vi får se hur det blir med bär i år.

Idag har jag i alla fall legat på knäna och rensat gammalt gräs runt vildrosorna. Jag har också rensat bland dem, de har verkligen brett ut sej de här åren som vi varit borta. Vilka taggar de har, jag fastnade vid flera tillfällen, det är faktiskt svårt att komma loss. Nu kan vi komma fram till hammocken utan att bli attackerade av våra vilda rosor. Till deras försvar skall sägas att de är ljuvliga då de blommar, det är därför som jag behåller dem. I år blir det dock begränsad blommning, det mesta ligger o väntar på att bli uppeldat.

Vi hann dock med att sitta i hammocken och njuta av lite bubbel. Visserligen en dag för sent, men det gick bra det också.

(Så lååångsamt, har försökt ladda upp flera gånger utan att lyckas. Vi får se hur det går med bilderna…)

Jag äskar vår vackra flagga mot den blå himlen…

… kan inte få nog…   😉

Maken i arbetstagen….

Utsikten från hammocken…

… utsikten mot hammocken…