Kategoriarkiv: På vift i Kapstaden

Dass teknik …

Här syns det inte hur kraftiga vindarna antagligen är uppe på berget ...
Här syns det inte hur kraftiga vindarna antagligen är uppe på berget ...

Jag börjar tycka om söndagarna igen … Jag har bestämt mig för att totalt strunta i min förening på söndagar, även lördagar för den delen – men då har jag ofta lite dåliga samveten kvar, eftersom jag tagit ledigt på fredagskvällen. Men jag jobbar på det,  samvetet alltså.

Nu var det i alla fall söndag morgon, solen sken och det blev te och de sista dropparna GD på balkongen. Efter brunch så bar det av ner till stranden. Jag tränar min fot på promenader och idag klarade jag fyra hållplatser innan vi hoppade på bussen till Waterfront. Där satte vi oss på ett mysigt café och drack cappucino, maken kostade dessutom på sig en nötkaka. Sedan gick vi omkring, handlade lite småsaker och sedan satte vi oss på en uteservering där vi lyssnade till ett gäng som spelade på marimba – ja, vad säger man? Det är bland mina absoluta favoriter att lyssna till denna mjuka, melodiska och svängiga musik. Att sedan sitta och njuta av ett glas vin samtidigt …

Vi fortsatte för att äta middag, men det blåste upp så vi bestämde oss för att sitta inomhus. Det blev en indisk restaurang, som vi besökt tidigare och vi vet att maten är god, liksom servicen och priset passar vår plånbok. Det blev en kycklingrätt för mig som inte var så stark, maken vill hade lite mer spicy, så han beställde kyckling tandoori och sedan blev det lite småplock därtill. Jag fick in en rätt som räckte till 1½, maken fick in en hel kyckling, visserligen delad i flera delar, men mycket mat var det. Med bl.a. nan därtill så var vi proppmätta innan det ens syntes att maken hade rört sin kyckling. Så det blev Doggybag igen … 😉 Så nu har vi middagen fixad till i morgon kväll …

Innan vi lämnade restaurangen så besökte maken herrarnas rum och kom tillbaka och berättade att toalettstolen hade en massa lysande lampor och ett ”tangentbord”. ”Du måste bara gå in och titta …”  Jag gick in, och mycket riktigt, där var en toasits som såg normal ut, nästan. I bakkanten var det en ljuspanel med olika blinkande lampor och utanför stolen var det en ”arm” med panel med flera olika knappar som man skulle välja från. Jag hade inga läsglasögon och kunde inte ens gissa vilka möjligheter som erbjöds. Som tur var fanns det också en vanlig knapp för spolning. På väggen fanns det ett fack med färgbroschyrer som talade om vad de olika programmen bestod av. Jag tog med ett ex. hem för jag var så nyfiken, och konstaterade att det ges väldigt många möjligheter på en liten toalett på en indisk restaurang i Waterfront. Man skall tydligen bl.a. kunna få tempererad sits och tempererat vatten,  pulserande massage, nåt med självrengörande, anti slam lid & seat, massage action, eller t.o.m. pulserande massage, varmluftstorkning för handikappade, en sensor som talar om när sitsen är ockuperad och (vilket kanske är lika bra att jag inte förstår vad som menas) Oscillation-Wide Clean …

När vi kom hem så blev det en liten stund på loftgången i solnedgången, sedan flyttade vi in och då blåste det också upp rejält. Vi tände ljus och fortsatte att titta på rullen från igår – Macken. Vi hade lika roligt ikväll. Under tiden så ökade vinden och vi fick flytta in stolarna från balkongen och hämta en blomkruka + fat, som blåst iväg på loftgången.

Just nu i skrivande stund så tjuter det utanför fönstren och jag är glad att vi är i lä bakom berget och bara får vindbyarna. De är nog så kraftiga, det viner i fönstren, ytterdörren står och slår och det är nästan vågor på skolans pool, som vi ser från fönstret.  Det känns faktiskt lite läskigt med ljudet och när man tittar ut …

Sitter och kikar på de andra turisterna ...
Sitter och kikar på de andra turisterna ...
Marimba bandet ...
Marimba bandet ...
En vattenbuffel i Waterfront ...
En vattenbuffel i Waterfront ...

Växlande …

Några tappra som trotsade vädret ...
Några tappra som trotsade vädret ...

Det är lite skakigt med vädret och temperaturen – lite som svensk sommar. Skall man ha kortbyxor och t-shirt, eller långbyxor och jacka. Ja, det skall man – omväxlande varje dag.

Jag har varit på väg att ta ett fotbad sedan vi kom – men det har alltid kommit något emellan. Nu bestämde jag mig för att inget skulle komma emellan och lyckades pricka in när solen sken på balkongen och jag fick en härlig timme därute med fötterna i en spann.

När jag var klar blev maken och jag sittande en stund, solen försvann bakom huset och kylan kröp sig på. Det är ingen värme i luften, bara solen som värmer så gott. Visserligen har temperaturen legat runt 18 grader, men vindarna från havet är kyliga. Vi bestämde oss för att ta en promenad längs havet och det var mysigt att se de ”upprörda” vågorna och grå himmel omväxlande med sol. Vi satt på en bänk en stund vid vår ”gamla” strand och bara njöt. Den stranden har nästan försvunnit ut i havet – dvs sanden.Där är nästan ingen sand kvar, och de små stenar som vi alla hade som ”revirgränser” är numera stora klippor … Men där är dramatiskt vackert när vågorna kommer in och bryter mot klipporna …

Sedan fortsatte vi till ”vårt” hotell – det som byggdes upp som en solfjäder – som i Musse Piggs campingfilm. Innan det kom hade vi, och många med oss, en härlig utsikt över stranden och havet. Sedan blev det baksidan på ett hotell. Nu nyttjar vi hotellet som pausställe under våra promenader. Jag håller ju fortfarande på att ”gå in” min fot och det är precis så långt jag kan gå innan jag behöver vila.

Idag bestämde vi oss för att äta lunch där och beställde i var sin portion ”light meal”. Vi fick in varsin tallrik med kycklingvingar, köttbullar, revbensspjäll och potatisklyftor. Varje kötträtt för sig motsvarade ett ”light meal”, så jag bestämde mig för att ta en doggybag – helt naturligt här nere. Säger man inget själv, så frågar personalen. Men det var så gott så jag tänkte att jag inte bara ville lämna. Middagen i kväll bestod att resterna från denna ”light meal” och två skivor gravad norsk lax. Den jag köpte häromdagen, men som maken gravade om. Nu blev den perfekt. Men vi orkade inte äta upp allt i alla fall – men nu får det vara nog med detta light meal, resterna åkte i soporna – däremot har vi lite lax kvar till i morgon.

Då det har blivit kyligt igen utanför fönstren, så tände vi massor med ljus och satte oss framför TV:n och tittade på en ”rulle”. Det blev Macken, med Roy o Roger – så underbar i sina repliker och härlig musik. Dessutom hade vi anledning att anlita en verkstad i somras för vår bil – och enligt maken ser den likadan ut och fungerar i stort sett likadant, med den skillnaden att de inte tappade bort vår bil …

Saunders rocks, Bantry Bay ...
Saunders rocks, Bantry Bay ...
Här har man planterat palmer som vi planterar Petunia ...
Här har man planterat palmer som vi planterar Petunia ...

Fredag – och den trettonde …

Solen sken i morse och jag satt på balkongen och drack mitt morgonte. Men det är stor skillnad nu mot när vi kom  för ca en månad sedan. Då flödade solen in på hela balkongen, nu står solen så mycket högre och så mycket mer i söder att den bara fyller halva balkongen.

Det är ju så här nere att man skall ha balkongen i norr = lika med söderläge i Sverige. Men samtidigt stämmer det inte riktigt och man är ganska glad att man inte har sol hela dagen på balkongen. Försök att få ihop det om ni kan …

Jag har varit på trevlig lunch med Sweor, sedan mötte jag maken på gatan när jag var på väg hem och han på väg bort. Vi kompromissade och satte oss på en restaurang där han åt en lätt lunch och vi båda tog ett glas vin. 14 kr per glas …  Han åt musslor kokta i vin, grädde och vitlök för 40 kronor. Själv hade jag tidigare ätit en omelett med champinjoner och ost, en flaska vatten, ett glas rött vin, en kopp kaffe med varm mjölk för 74 kronor.

Solen sken hela dagen, men lagom till att vi skulle kura framför TV:n så kom regnet och det kyliga vädret tillbaka. Vi åt en mycket lätt middag, sedan blev det en ”rulle”. Maken, som underligt nog, gillar boxning, inrättade sig framför ”abbonnemanget” och jag valde ut en av mina favorit filmer (Calender girls) och satte mig framför min dator med hörlurar. Eftersom skärmen är större än vår gamla TV och ljudet så mycket bättre med hörlurar, så är det ingen uppoffring …

Glömde berätta att det var ett …

Så här kan också en solnedgång se ut ...
Så här kan också en solnedgång se ut ...

… vattenfall som målningen igår föreställde. Det kan ju passa bra med allt regn som fallit sista veckan här i Kapprovinsen. Det har inte varit så stora mängder nederbörd under november månad på 53 år, som det har varit de första 11 dagarna i november i år …

Idag har vi haft möte hos mig. Några glada damer kom från olika håll. Det var mycket som skulle planeras och jag tycker att vi var väldigt duktiga och kom ganska långt.

Jag var lite okoncentrerad då jag fixade lunchen och glömde en del och när damerna gått hem så hittade jag den papaya som vi skulle ha haft som avslutning.

Inspirerad av mötet, så satte jag mig och gick i genom en massa gamla CD-plattor som jag har fått, och som innehåller information från starten av vår förening för 10 år sedan. Vilka otroligt duktiga damer som drog igång denna förening. Jag har tittat på massor av bilder och utdrag från den tidning som de gav ut från första början.

Efter någon timme med nostalgi från CD:n så påbörjade jag utkastet till mitt tal, och kom då på en hel del som vi måste tänka på. Jag försökte mig också på ett utkast till en sångtext, vi får se vad det blir av det …

Efterom mailen har varit ovanligt tyst idag – trodde ett tag att det var fel på sidan – så bestämde jag mig för att ta lite egen tid. Det blev två rullar med Poirot och ett glas vin – är det så livet också kan vara, kommer knappt ihåg …

Medan vi satt och tittade så blev det ett mycket konstigt ljud, och efter en stund förstod vi att det var ett skyfall som lät. Vi har nu haft regn till och från i en vecka. Kan det bero på att vi köpte en ny matta till balkongen – i bomull …

Jo, jag har också fått ett mail från dotterdottern – hjärtat smälter ner snart …

Ett klappande mormorshjärta …

Den begåvade, söta konstnären - och min tavla ...
Den begåvade, söta konstnären - och min tavla ...

Det dåliga vädret fortsätter – alla klagar, men inte jag. Det känns lite bättre att vara fjättrad här vid datorn om det är väder utanför som jag inte vill vara ute i. Jag har också börjat fundera på om det verkligen är värt all tid som jag lägger ner – inte så många som verkar bry sig. Men det är en fråga som får mogna innan jag tar ställning.

Men det verkar som om någon ser till att man skall ha ljusglimtar då det behövs som mest … Idag kom maken in – han strålade som en sol i ansiktet – och lämnade över ett jättestort kuvert. När vi öppnade kuvertet så innehöll det en tavla med röd ram och en massa teckningar från barnbarnet i USA.

Då klappar ett mormorshjärta många extra slag och det behövs en näsduk för att torka lite i ögonvrån. Och inte blir hjärtslagen lugnare av att mormor inser att hon har den mest konstbegåvade dotterdottern i hela världen …

När det är som jobbigast …

Jag har nu återigen ägnat en hel dag åt SWEA, igen – ha ha …

Framför allt är det helt sjukt vilken tid det tar att uppdatera SA:s hemsida, vilket jag ägnat kvällen åt. Det började bra med att jag uppdaterade vissa sidor, men sedan  – det går bara inte. Jag har ägnat en timme åt att försöka ändra storlek på en rubrik … Jag vet inte vad som är mest korkat – att jag försöker och försöker – eller programmet som inte svarar …

Det konstiga är att jag kunde göra precis det jag ville timmen innan, men …

Det har varit kyligt idag, mig har det passat bra – då jag har suttit här med en massa konstiga och bekymmersamma mail som skulle besvaras. Maken däremot vill ju göra något trevligare. Jag måste erkänna att jag lyfte på ögonbrynen då han tog på sig långärmad skjorta och långbyxor. Det måste betyda att det verkligen är kyligt …

Middagen idag bestod av den gravade lax jag köpte igår hos grossisten för norsk lax här i SA. Om man skall ge ett betyg så är det att konsistensen var mycket bra, men inte smakade den som svensk gravad lax. För lite salt/socker och dill. Maken debuterade med att göra en ”gravlaxsås” – vilken han lyckades mycket bra med, så nu har vi ytterligare en rätt som vi kan sätta på hans meny. Tilläggas kan att, om jag inte nämnt det förut, att han är en expert på att grava lax – så i fortsättningen köper vi färsk lax och han får stå för gravningen – och såsen …

Måste bara avsluta med att jag faktiskt också får en del glada och trevliga mail från Sweor varje dag …