När jag äntligen kom isäng i går så hade värmen förvandlats till tjock dimma, som regnade ner utanför fönstret. Det var riktigt svalt och skönt att ha fönstren öppna.

Under tiden som denna dimma drog in så satt jag och läste om iseländet utanför bl.a. Stockholm. Har ju sonen som befinner sig på ett av fartygen (inte det på bilden). Vet att han hade en incident och fastnade i isen på väg till Finland, men att de tog sig loss igen. Han sms.ade att allt inte var så som det skrevs om i tidningarna – att vi inte skulle tro på allt. Men i skrivande stund så har jag inte haft kontakt och vet inte om de blivit kvar på finska sidan. Kan ju inte hjälpas om ett modershjärta slår lite snabbare och att man är orolig …

Själv har jag varit på fredagslunch och där satt några nya damer. Bl.a. hade två av dem varit anställda på Volvo och en av dem hade varit placerad i Kina. Hade gärna suttit kvar och lyssnat på henne och hennes äventyr då hon kom dit och skulle starta upp där borta. Hoppas att det kan bli tillfälle till det i Sverige i sommar. Hon pratade också om att hon förhandlar om att komma hit som volotär i ett projekt – ser fram emot att det kan bli av.

Kvällen har vi ägnat åt att titta på 2:a delen av Forsythe-sagan. Fick ju låna den igår och då tittade vi på första delen. Den är verkligen bra – jag såg den inte då den gick i Sverige – ingen av gångerna. Min mamma tittade på den, men inte jag. Tror att den gått två gånger då dessa avsnitt är inspelade år 2002. Jag kommer bara ihåg att i den första delen så var Mr Forsythe en mörk dyster herre och att serien gick i svart/vitt (tror jag – eller så var den bara så dyster …) Nu är han en rödhårig herre, men lika dyster.

Kan rapportera att det är betydligt svalare,  riktigt behagligt nu i kväll/natt. Ca 22 grader och det är vad jag föredrar i temperatur. Gör inget om det sjunker ytterligare under natten då jag gärna vill ha ett mysigt täcke på mig då jag sover. Maken nöjer sig med ett påslakan …

Idag har jag varit på trevligheter. Jag har varit på ”tjejträff” – vi blev bara två, men det var så bra så. Först klarade vi av lite formaliteter med vår förening, sedan blev det ett glas rosé på poolkanten. Dvs glaset stod på poolkanten och vi befann oss i. Det var skönt i det varma vädret. Vet inte hur länge sedan det är som jag badat – tycker alltid att det är för kallt, men så var inte fallet idag.

Sedan blev det ytterligare ett glas rosé vid solsängen när vi solade och torkade oss. Vet inte heller när jag gjorde det sist – solade. Var ju riktigt skönt – måste se till att göra det innan vi åker härifrån. Det var tur att det var så ljust, solglasögon krävdes då vi var bländade av solen i vilket fall – annars hade vi bländats av mina vita ben …

Värdinnan gjorde i ordning den mest läckra sallad med stekt fisk – låter kanske inte så gott, men jag lovar. Det var vitfisk stekt i pesto … Kommer jag att härma.

Vinet räckte hela dagen och när lunchen var avslutad så satt vi med varsitt glas och handarbetade. Värdinnan virkade och stickade under tiden som vi avhandlade diverse samtalsämnen – det var ingen brist på dem och vi kunde ha suttit kvar än, om inte maken ringt och frågat vart jag tagit vägen. Nu hade jag i vilket fall tänkt på refrängen – vinet var ju slut – och taxin skulle precis beställas.

Det blev en helt underbar, avkopplande dag och jag hade så trevligt. Och, … det var faktiskt bara en flaska vin som räckte hela dagen – men mycket is …

Jag skall inte gnälla, men jag är ingen som uppskattar att vakna på morgonen och det redan är 27 grader. Det hjälper inte att duscha, efter en liten stund så är det lika igen.

Dagen har ägnats åt att återställa kontoret och koppla alla sladdar osv. Dess emellan har jag pustat – jag har faktiskt kört två tväggmaskiner – det torkar på nolltid, men jag blir genomsvettig av den lilla ansträngningen att hänga tvätten.

Maken gav sig iväg till golfbanan (!), visserligen en korthålsbana, men … Själv försökte jag koncentrera mig på att bli av med lite skrivelser, men händer och armar klibbade fast vid skrivbordet, så jg gav upp och gav mig av till en av favoritrestaurangerna där jag beställde in en god, kall kycklingsallad. En stor flaska iskallt mineralvatten och under parasollet med lite vind som fläktade, sä kändes det inte helt fel.

I kväll har jag suttit mycket stilla i det lilla korsdrag som vi kan uppnå genom att ha alla dörrar och fönster öppna. Hurra, det är nu bara 29 grader ute och 30 grader inne. Innan det är dags för sängen så blir det en kall dusch …

Värmen bara fortsätter och visst, vi har sökt oss från kylan och snön i Sverige. Men hade vi velat ha den här värmen så hade vi inte valt Kapstaden. Här brukar vi ha ”anständiga” temperaturer. Nu kommer jag inte längre ihåg hur många dagar vi haft över 30 grader på dagarna och nästan lika mycket på nätterna. Tror att jag skrivit om det tidigre …

Vi styrde kosan till en vingård som heter Glen Carlou på tisdagslunch med sweorna. Först såg vi en intressant konstutställning och sedan blev det vinprovning, men jag avstod – lite för varmt och det var jag som körde.

Lunchen skulle intas på terassen, även om personalen protesterade lite, för varmt och blåsigt i deras mening, men de visste inte att det var svenskar de hade att göra med. Det var skönt att sitta där ute på terassen eftersom det blåste. Då är det inte fel med värmen när den kommer ljumma vindar hela tiden och ”svalkar” ner. Även om man hade AC i restaurangen. Vi åt en fantastisk röding på en bädd av potatismos blandat med pepparot – kan rekommenderas, faktiskt urgott!! Till det serverades färsk sparris med apelsindressing, ruccola och vattenkrasse. Mmmm …

Vår gäst var med, resväskan låg i bilen, det var hennes hemresedag. Efter lunchen så åkte vi direkt till flygplatsen och kom dit i god tid, trots att vi fick ta en omväg då motorvägen av avstängd på grund av tjock rök efter en brand som pågick. Vi lämnade vår gäst vid incheckningen och åkte tillbaka till Kapstaden. Det blev några timmar på balkongen efter mörkrets inbrott – där var det bara 29 grader (plus) …

Sent – igen …  Vi hade en avskedsmiddag tillsammans med vår gäst på restaurang Ritz- 22 våningar över havet. En strålande utsikt och en önskesolnedgång … Maten är otroligt prisvärd på denna restaurang – vilket gör att det är svårt att få bord, men vi lyckades.

Vi tog in en chatau briand, den var så mör att man kunde dela den med skeden (uppläggningsbesticken). Kniv var onödigt. Så vi var mycket nöjda med maten och där var en pianist – som faktiskt var lite över genomsnittet. Han spelade kända ”slagdängor”, men i moll – en otrolig skillnad. De vanligaste låtarna blev plötsligt riktigt exotiska att lyssna till. Pianisten var en medleålders man i för stor kostym, men men fingrarna …

Kameran var hemma – som vanligt. Det gjorde inget, vi fick en fantastisk kväll med mycket god mat. Nu är det dags för sängen – och bilderna från resan … Ja, de kanske kommer i morgon …

Det var underbart att vakna i vårt fantastiska rum i morse – så smakfullt inrett. Visserligen var jag sjöblöt av svett … duntäcke och att jag vaknade av en mygg på natten, var ingen bra kombination. Jag borde kunna koppla av – myggorna här har inte malaria, jag är heller inte överkänslig mot dem – vilket jag är mot dem i Sverige, har jag förstått. Där blir ett myggbett bara mer och mer besvärligt för varje dag och efter en vecka så klöser jag sönder dem. Här konstaterar jag en liten prick och jag känner inte ens när de sticker … Så jag borde kunna bjuda lite på mitt – i deras tycke – så begärliga blod. Makens verkar de inte ett dugg intresserade av …

Nu är det inte så, jag visar inte ens nästippen utanför täcket. Är det då över 25 grader varmt och duntäcke så blir det varmt. Men det gjorde inget – jag sov så gott i alla fall och duschen hade en underbar svalkande stråle. Eftersom man här i SA nästan alltid har vattenkokare på rummet med tillgång till te och kaffe, så kunde jag njuta av mitt morgonte inlindad i lyxiga, stora, fluffiga och härliga frottéhanddukar. Ville nästan inte gå till frukosten, bara njuta …

Nu blev det så att jag lindade ut mig och klädde mig i egna kläder, men jag tog med mig en kopp med te och lade mig på en av solsängarna – i skuggan – och fortsatte att njuta en stund innan det var dags att frossa i frukosten.

Vi fortsatte mot Pringle Bay, där vi skulle delta i Bring and Braai (betyder grilla på afrikaans och inget annat). Det blev ett stopp på vägen för att inhandla det som skulle grillas och vatten (till chauffören), vinet var inköpt redan igår då man inte får inhandla alkoholdrycker på söndagarna här heller, och en stor påse med is för att hålla allt kallt tills vi kom fram.

Efter drygt en timmes bilfärd var vi framme och vi träffade en massa kära vänner och hade en trevlig dag. Vindarna var varma och allt kändes bra. Vi fortsatte färden mot Kapstaden, hamnade i bilkö och resan tog två timmar i stället för en. Det är aldrig roligt att köra på motorvägarna här – folk har egna regler för hur man kan köra – men jag kör ju fortfarande som jag lärde mig i körskolan på Södermalm. Fast jag har blivit tuffare, men det är inte tuffast som vinner …

Det kändes i alla fall inte fel att sitta på balkongen igen – 33 grader varmt, tack o lov skugga – och en virre i handen. Det tar en stund att komma över trafiken här …

(Det är fortfarande 28 grader – men inget duntäcke …)

(Jag har uppdaterat bakåt – har bilder i kameran, men det får bli morgondagens uppgift…)