Vi har infört en trevlig vardagsvana – vi tar en rask promenad i en timme före frukost. I morse var det inte att tänka på. Jag strulade på så länge med den här sidan igår så klockan hann bli halv tre innan jag kom i säng. Då stiger man inte upp halv åtta och tar en promenad …

Det fick bli hemarbete i stället. Vi har förvaringsbekymmer – vi har inte för mycket prylar, men för få garderober.

Vi har en garderob där vi förvarar makens golfbag, golfvagn och bäddmadrassen till vår gästsäng. Där skulle nu även min golfbag in – vilket var en omöjlighet. Men i reklamens värld så fungerar allt – i detta fall också i verkligheten. Maken köpte häromdagen hem s.k. vakumpåsar. Plastpåsar som man tillsluter med ziplås och som har en ”ventil” där man kopplar dammsugaren och suger ut luften ur påsen. Vi har nu plats för båda golfbägarna och golfvagnen i en garderob och det andra ligger på hyllan ovanför. Dvs. två bäddmadrasser, fem kuddar, tre istoppstäcken – och där finns fortfarande lite utrymme kvar.

Nu funderar vi om det skulle kunna fungera även på golfbägarna och kanske plastjulgranen – efter jul förståss …

Ikväll har vi varit på konsert och fick bl.a. höra O helga natt med Kapstadens manskör (översatt). Solisten var en mezzosopran, en kvinna med en fantastisk röst. Det blev ståpäls över hela kroppen – vilken otrolig kombination med en kvinnlig solist och en manskör … Där var också Shoprite Jonge Studente Koor, visserligen tror jag inte att alla var studenter – men de sjöng lokal, härlig musik.

När vi kom hem kom adventsstaken fram – vart har de veckorna tagit vägen då jag planerat att ta fram både adventljusstaken och stjärnorna? En annan tidräkning …?

Nu är klockan så där sent – igen – det är nästan dags att stiga upp igen. Nu vet jag varför jag varit så dålig på att skriva här – inte brist på inspiration – brist på sömn. Har ju sedan några månader prioriterat nattsömn …

God Morgon! …

På reklamkanalerna i Sverige var det nå’t fånigt om fredagsmys som vi såg i somras. Här har vi damer fredagsmys varje fredag kl 13.00. Veckan avslutas med en lunch och för några av oss är det också ett glas vin som gäller. Det gör inget om man blir lite ”däven”, som man säger i Hälsingland – kanske också på andra platser. Fredag, då känns det trevligt med ett avslut och att känna – nu är det snart helg.

Det är som när jag var liten och lördagen började med Sigge Fürst och Frukostklubben på radion. Det lyssnade jag alltid på innan jag gick till skolan. Lördag var fortfarande arbets- och skoldag då, men man slutade tidigt. På eftermiddagen drog CG Hammarlund igång med Sveriges Bilradio. Eftersom det fortfarande en tid framåt bara fanns en radiokanal, så lyssnade alla på den. Programmet pågick faktiskt mellan 1956 och 1973 (tror att det flyttade till fredagar på slutet).

Det var ett program där lyssnarna skickade in frågor och fick handfasta råd och tips om bilskötsel och trafikregler. Man kunde skicka hälsningar och önska låtar till sig själv och till vänner o släktingar som var på väg någonstans. Det var på den tiden man broderade bilkuddar i korstygn och en del skaffade särskilda bilhjälmar (pepitarutiga) och bilhandskar – men de slog aldrig riktigt. Vi ungdomar skojade om att den värsta bilförare som fanns var en gubbe med bilhjälm som körde Volvo – det var PV eller Amazon som gällde på den tiden.

Vi hade underbart väder idag, igen, liksom förra fredagen. Mitt emellan har det varit lite skakigt. Utsikten från terrassen på restaurangen är fantastisk och det är solglasögon som gäller pga av ljuset. Glittret i havet från solen och den kritvita sanden.

Det var tydligen solförmörkelse i morse – men det märkte inte jag – sov. Maken märkte det inte heller, man skulle tydligen vara på Antarktis – där var det 80%, här bara 20%.

(Bild autionshuset.nu)

Idag är det en dag som har bestått av idogt arbete framför datorn – med avbrott för en rask promenad längs havet före frukost. Hilda kom för att städa, maken hade lunch ute på stan, själv åt jag upp resterna av sparade sardiner i olja. Mycket nyttigt – men gott? Hade säkert gått att piffa till.

Med andra ord inget att skriva om …

Det var svalt väder idag igen och regnskurar. Egentligen Hurra…! Tror att kroppen behöver hämta sig ibland efter de regelbundna promenader som vi gör varje morgon. I går gick vi mycket fort och halva sträckan gick vi på ojämnt gräs. Det kändes ordentligt – inte minst i rumpan. Vi blev i alla fall kvar hemma i morse.

Själv skulle jag äta lunch nere i Waterfront med vår nya internationella ordförande, som är på besök här nere just nu, och några av medlemmarna från Kapstaden. Solen kom, men jag hade min fleecejacka med för säkerhets skull. Hann sätta mig i bussen och åka en hållplats så öppnade sig himlen.  Regnet vräkte ner under några minuter, men upphörde när jag kom till Waterfront.  Vi valde i vilket fall att sitta inomhus. (Jag äger inte ens ett paraply här nere – det är så sällsynt med regn den period vi är här …)

Det blev, som vanligt, en trevlig lunch när vi träffas. Man tar bara vid – fast man kanske inte har setts någonsin tidigare. Solen sken igen när jag väntade på bussen hem. Och sedan blev det mera ”solsken”, dotterdottern skrev på Skype och frågade om vi kunde prata. Det spelar ingen roll vad som egentligen hade stått på agendan – för barnbarnen finns det alltid tid. När vi talats vid en stund så kom lillebror in och ville vara med. Han satte dessutom på kameran – så jag kunde se hur han har vuxit sedan i somras.

Han och jag talar med varandra, men framför allt skickar vi roliga gubbar till varandra. Han kan läsa och skriva och jag skickar meningar som han får läsa upp för mig. Men mest går det ut på att ha roligt och skratta. När det var dags att sluta skickade han några kramgoa gubbar, som inte går att kopiera – det blir bokstäver istället, och han skrev: (h) (hug) god  nat  mormor (h) (hug) – det värmer ett mormorshjärta. (Symbolerna var: (h) Ett rött hjärta, (hug) en kramande nalle.)

Kvällen avslutades med ett skönt fotbad och svensk dokumentär – de enda gångerna maken inte somnar framför TV:n … 😉

Det blev en promenad längs stranden på förmiddagen – det var kraftig motvind på vägen tillbaka. Sedan var det ”föreningsdags” – dvs. jag har suttit vid datorn för att försöka komma ikapp. Det är utskick som ska göras, mail som ska besvaras och dessutom är det webbtidningen som ska fixas. Hade tänkt att den skulle vara klar till vår julmiddag – men får se hur det blir med det …

Var också inne och nosade på att lägga upp vår förening på facebok – men det var inte så enkelt. Måste tydligen registrera mig själv som privatperson först – om jag nu uppfattade det hela rätt – och vilket jag är motståndare till. Är jag den siste som vill ha min integritet kvar – trots dataåldern.  Antagligen gjorde jag det – uppfattade fel alltså – men jag förstod det som att man inte accepterade att jag registrerade oss med föreningsnamn, årtal för startdatum och föreningens mailadress … Läste en massa och förstod att det inte var giltigt … Nu får det bero, jag orkar inte ta tag i det före julmiddagen – kanske inte ens före årsmötet – även om jag förstår att det är så man skaffar sig nya medlemmar nu för tiden.

Ikväll har maken o jag varit på en supertrevlig middag. Vi var tre Sweor, med våra makar, som träffades för middag. Två av oss är från CT, den tredje är här på besök. Hon är Sthlms Swea. Vi hade så trevligt och när personalen diskret började tassa runt oss märkte vi att alla andra gäster lämnat.

Det blev en alldeles för kort kväll – som så ofta i Sweors sällskap – det finns hur mycket som helst att prata om. Allt från utedass i barndomen till renoverade barndomshem på gamla dar. Som om man alltid har känt varandra – inte första gången det händer i Swea världen. Det här skulle kunna vara en reklamsida för vår förening … 😉

Och nu är det alldeles för sent igen – sängdags för flera timmar sedan …

Efter provbaket i går så blev det idag verklighet, vi bakade vörtlimpor till vår årliga julmiddag. Vi kom igång ganska sent på eftermiddagen, det ramlade ner en hel del mail i min inbox som alla krävde omgående svar.

När vi handlat in allt startade degsättningen, då konstaterade vi att jag glömt flera viktiga kryddor kvar hemma i bostaden. Maken ringdes upp och han var tack o lov hemma och lovade att komma med dem. Vi tog en fika på balkongen under tiden. Kryddorna anlände och vi tog upp arbetet. Tre degar blev det. En jäste som den skulle, men de andra två hände inget med … Då fick jag en minnesbild och konstaterade att i åtminstone en deg hade jag (det var faktiskt bara jag) glömt att tillsätta jästen … Med all säkerhet även i den andra. Det var sophinken som gällde.

Råvarorna behövde då kompletteras. En av oss skickades till butiken för att inhandla + något att äta – vi insåg att nu skulle det bli sent. Två av oss satte nya degar – med jäst.

Vi kände oss proffsiga som fick ihop det hela – det gällde att koka vatten och ställa degbunkar och plåtar på varmvattenbad. Den ena limpan efter den andra kom ut ur ugnen och de blev bara bättre o bättre …

Under tiden fick vi en delikat middag, gott vin och limporna stod på jäsning och gräddning samtidigt. Hade inte klockan satt en gräns hade vi antagligen stått där och fixat vörtlimpor fortfarande – vi blev riktigt proffsiga på slutet …

Kära barndomskamrat: GRATTIS! på födelsedagen …