Idag skulle det hända mycket i vår lilla värld. Hilda, som maken döpt henne till, skulle komma och städa. Vi skulle utnyttja vår lilla hyrbil till att åka ner på stan för att köpa gardintyg och annat tyg. Vi susade iväg, den är visserligen liten, men pigg och vi syns knappt i trafiken. Det gäller att hålla reda på de andra, som inte ser en.

Gardintyg inköptes på första stället, liksom foder – nödvändigt här. Sedan bar det av till tygdistriktet i stan. Vi kom in och jag hann precis köpa knappnålar, när man meddelade att butiken skulle stänga om 5 minuter … Det var fredag och ägarna + personal skulle gå till moskén. Jag hann köpa några meter bomull för tygtryck + bomull till lakan. (Har jag skrivit om att det inte finns bomullslakan att köpa här – om man inte spenderar en förmögenhet.) Sedan föstes vi mer eller mindre ut – vi var de sista som lämnade butiken. Jag var sur, personalen var sur – de missade ju de första 5 minuterna i moskén. En liten dam meddelade att man faktiskt öppnade en timme senare igen – det borde någon talat om meddetsamma.

Vi åkte ner till Waterfront och tröstade oss med en god lunch på vår stamrestaurang, som håller måttet mot alla som vi provar fram på. Vi kunde dessutom sätta oss hos vår lille favoritkypare. Så allt blev så bra igen. Vi njöt av utsikten, maten, servicen och värmen – som har kommit nu.

Maken skulle stanna kvar och handla julklappar, sa han, det visade sej senare att det inte blev några. ”Det fanns inga att köpa…”. Jag kröp in i den lilla bilen och drog tillbaka till tygdistriktet och gick in i en av de andra butikerna – som ju faktiskt inte stängt för lunch. Hittade riktig bomull till halva priset mot föregående butik, och personalen var trevlig. Gick tillbaka i muslimbutiken, som nu var öppen igen, men köpte inget – personalen var fortfarande inte trevlig, trots pausen på dagen. Sedan åkte jag hem, det är nu för varmt för att tänka shopping …

Vår Neville, med sin ”boss” , som han säger …

En del utsikt (hamnen), en del restaurang, en skymt av stamgäst och kypare …

En glassstrut …?

En del fartyg under reparation, en skymt av staden och ”Bordsberget” med sin duk …

Jag hade klockan på ringning i morse – igen … I dag var det för att jag skulle lyssna till Lucia på Sveriges Radio. Men det var nyheter och sport … Till slut fick jag höra lite Luciamusik, Radio Stlm hade en skolklass i studion. Förr om åren så var det alltid Lucia kl 6 eller om det var sju. Jag var uppe redan kl 6… Har man helt slutat med Lucia i radion på Luciamorgonen? En dag om året kunde man ju tycka att kanske sporten kunde få avstå från en sändning…

Vi styrde kosan, med vår lilla minibil, mot Somerset West och våra svenska vänner, där åt vi lunch ute vid deras pool, långt från Lucia stäming, men väldigt trevligt.

Sedan fortsatte vi till en vingård och där firade vi Lucia med Sweorna idag. Det var glögg, julbord och en ensam Lucia. Men stämningen var god och några damer hade verkligen ansträngt sej för att fixa julmat. Vi var mellan 50 och 60 personer som lät oss väl smaka. Och när vi åkte hem var det mörkt och inte så svårt att föreställa sej att det var Lucia, men glöggen intogs i solsken …

Just nu pågår en Luciakonsert, men det är ju nästan mitt i natten – även i Sverige. Vackert är det i alla fall.

Glöggen serveras …

En som låter sej väl smaka …

Nästan som på Ålandsbåten …

Det här allvarliga saker …

Små grodorna …

Det var segare än vanligt i morse … blev ju sent i går kväll. Hade ställt klockan, men vad hjälpte det, den var ju busenkel att stänga av. Och gammaldags, som den är, så fanns det ingen repetering. Men kl 9.45 stod jag redo innanför dörren och vi travade ner till biluthyrningsfirman, fick ut vår beställda hyrbil – som vi trodde skulle vara en Opel Corsa. Det blev en Ww – nånting, vi protesterade inte – det brukar vara bra bilar. Den vi fick var splitterny, – 79 års modell … Väldigt ny, däcken var inte ens dammiga – men vad hjälper det. Ingen servostyrning, manuellt chok …!!! vet inte ens hur det stavas längre – men fick en lång utläggning om hur den fungerar och när den skall användas … Inget centrallås osv, osv. Men den var pigg att köra … ha, ha ,ha …

Vi åkte till Stellenbosch och Boulen. Där hade vi trevligt – och – vi vann igen … Dvs det lag som jag tillhörde (vi var bara två ), vi vann båda tävlingarna. Undrar hur länge det skall hålla i sej, eller om jag är så bra …? 🙂  Vi kom totalt två:a. Jag är mycket stolt …  🙂

Motståndarna hade egna blanka och fina klot …

Motståndarna …

Icke deltagare …

   Maken gav sej av på jättelång promenad – jag passade på att njuta av tystnaden … 😉 Inte för att han pratar så mycket, snarare prasslar med tidningen, men att bara få vara …  Jag satt och funderade baka lussekatter, baka inte. Göra pepparkaksdeg, göra inte. Hann inte bestämma mej innan maken var tillbaka. Han var måttligt entusiastisk efter sin tuffa promenad upp längs berget. Så jag kände, vi struntar i det. Maken lade sej för att vila en stund.

Jag satt framför datorn när jag fick en rejäl ”påtryckning” att jag skulle baka lussekatter – den kom via Skype – från Californien… Där befinner sej en magsjuk dotter, som tänkt baka lussekatter idag, men … Så jag kände trycket och gick ner och köpte mjöl, jäst och socker. Degen sattes och kl 22.30 var allt klart. Maken var otålig att smaka, men jag lyckades hejda honom tills temperaturen sjunkit under 100 grader, i alla fall.
Så kära dotter, för din skull, några bilder …

Maken  gjorde glögg och jag satte deg …

Få se nu, vilken temperatur skall det vara …?

Resultatet …

Nobel dagen.

Det blev en lugn måndag. Maken åkte till stan, han skulle besöka en advokat. Vi har trubbel med gamla lägenheten – en vattenläcka som nu pågått i 4-5 år. Det är lägenheten ovanför som är orsaken, men den damen har nu förhalat och förhalat. Äntligen, och inte ett år för sent, så blev det beslutat på årsmötet att nu skulle det åtgärdas inom trettio dagar … Men hon forsätter, så nu blir det brev från advokat – hoppas att det räcker med det. Själva är vi så trötta på det. Vi har ägnat varje semester åt det, och hela förra säsongen. Vi får se hur det blir.

Själv tog jag en shoppingpromenad i vår egen stadsdel. Den är väldigt mysig, jag tog med kameran för att ta bilder, men jag blir så upptagen med att titta själv, så jag glömde. Mitt mål var hälsokosten, skulle köpa ett speciellt te. Det är mer än halva priset här på det mesta, och de har hur mycket som helst. Då menar jag inte piller o sånt. Olika mjöl, nötter och olika goda fröer i ta självform. Pasta gjort av alla de olika råvaror och kakor bakade utan vetemjöl. Jag investerade i en på med rostade pumpafrön, de är så goda att strö över en sallad, ma nkan äta dem bara som de är – så spröda. Jag köpte också jättegoda havrekakor, som vi mumsade på till eftermiddagskaffet. Skall ta mej en tur där och inköpa lite basvaror. Roligt att handla när personalen är trevlig och priserna inte högre än i vanliga affärer…

Vi postade också julkorten, det blev de dyraste julkorten vi har skickat någonsin… Eftersom man inte har som tradition att skicka julkort här, så har vi haft ett elände att hitta några, men så … De var små, väldigt små, men fick duga. Eftersom de var så små så skulle de ha ca 15 kronor för varje porto … Förklaringen var att de var tvugna att handsorteras – vi får se om de kommer fram överhuvud taget. Kassörskan föreslog maken att han skulle gå hem och lägga dem i vanliga kuvert – då skulle det kosta drygt 4 kronor. Men maken bestämde sej i alla fall. Han sade att det var väldigt vackra frimärken …

Sedan bestämde vi oss för att vi skulle se ett avsnitt med Babben eller På spåret. Vi skulle kolla åtgången. Men det blev fiasko – det gick inte alls – antagligen har vi för långsam uppkoppling. Den varierar tror jag – för rätt vad det är så står det att Nu är jag uppkopplad, och det har jag trott att jag varit hela tiden. Det fick bli Spanarna från radion istället. Det gick halvbra, det hoppade ur iband, men det går lite lättare att återansluta. Maken ville gärna lyssna från Nobelfesten, men det var sport på fyran och på etta en dokumentär om Doris Lessing. Ingen direktsändning, man kanske inte lyssnar på sånt i radio – är nog bara vi som är lite fåniga … Vi får se hur det går när det är dags för Rimstugan – den vill jag gärna lyssna på. Och när Barnen pratar med Tomten. Därför gäller det att veta hur många mb ett radioprogram drar på en timme.

När vi kollade på vår sajt, där vi kan se åtgången, så är vi tre ! användare … Det måste vi kolla upp hur det kommer sej, vad jag vet så är vi bara två i familjen …

Idag har det inte hänt så mycket … bara en vanlig skön söndag. Maken tog en lång promenad till Camps Bay, där han åt sin lunch. Jag hade tänkt sitta hemma och bara läsa o mysa, men ångrade mej och tog en promenad längs stranden, fast åt andra hållet. Och inte så långt. Jag tog med min bok och bänkade mej på en uteservering och åt min lunch. Blev sittande så länge och läste, så när det var dags att gå hem hade dimman rullat in. Och den är där fortfarande.

Kameran blev kvar hemma, tyvärr, för det var massor med människor som hade picknick, ungar som lekte och ungdomar som spelade boll.

Det måste ha varit en fråga igår på Melodikrysset, eller något annat program, om Gökvalsen – för jag har haft många besök på min sida som har gått in på min rubrik Gökvalsen … 😉 Vad snopna de skulle bli, då det handlade om en tvättmaskinstrudelutt …