Det blev tidigt för mig i går kväll – dvs sent på natten,det hann bli tidigt på morgonen innan jag kom i säng. Men eftersom jag inte hade någon tid att passa så spelade det ingen roll. Har ju skrivit att jag försöker ändra mina sena kvällsvanor mot tidiga morgnar. Kan nu meddela att det tydligen fungerar på det ena hållet – dvs det blir tidiga morgnar – men de sena kvällarna kvarstår …

Så grön i ansiktet staplade jag upp i morse efter 5½ timmes sömn – startade datorn, som blivit morgonrutin – hur nu det kommer sig. Sedan gick jag ut i köket och fixade en kopp te, som jag tog med mig till datorn. Det brukar vara lagom till den kommit till inloggningsstadiet – MEN inte så i morse. Den fastnade i läget ”Windows avslutas, vänta…”  OK, jag gjorde annat, det stod fortfarande kvar. Jag gjorde mer annat – det stod kvar… Jag försökte med alla knep jag lärt mig … esq, CtrlAltDelete, och stäng av – men jag kunde ju höra att hårdisken inte rörde sig en mm. Jag såg också på lampan att den var stendöd. Panik …

Blev ju bestulen på mina egna backup-cd:ar, och hann tänka både det ena och det andra. Inte minst på alla filer med SWEA material … Alla mina lösenord – som jag har blivit uppmanad att lägga upp i ett dokument i datorn, osv, osv …

Jag bestämde mig för att jag inte skulle gripas av panik – även om det var flera utskick som skulle ske idag. Jag förhärdade mig och satte mig på balkongen med den bok jag påbörjade häromdagen – som jag fortfarande inte kommer ihåg vad den heter. Men det blev inte så bra, var ju tvungen att springa och kolla datorn under tiden. Efter en timme så började jag bli riktigt nervös, efter ytterligare en halvtimme så kom jag på att maken ju faktiskt hade en fungerande dator. Han fick finna sig i att jag begärde att få använda den och skrev till min ”kille”, som jag köpte datorn av. Det är ju fredag och jag visste inte om han var på sitt kontor – men efter 1 minut fick jag svar.

Bland de råd jag redan försökt så fanns ytterligare ett råd ”Dra ur elkablen och koppla loss batteriet …” Hade haft en tanke i de banorna – men inte kommit till skott. Men nu gjorde jag de och … Datorn startade så snällt.

Själv skyndade jag mig att koppla in min extra harddrive och laddade över alla SWEA filerna och filen med alla mina passwords.

Puh – sedan var det dags att gå iväg till Swea-lunchen. Men på vägen passerade jag en bookshop med begagnade böcker. Jag var ute efter textilböcker – har ju fått lämna alla hemma i Sverige pga av vikten. Nu hittade jag 5 stycken. Men eftersom klockan gick och det var kö i kassan, så fick maken, som var med, ta hand om det hela. Jag fortsatte till lunchen. På vägen hem så gick jag in igen och fortsatte att gå igenom hyllan med de böcker jag var intreserad av. Jag har nu köpt ca ½ meter böcker för R140, svenska kronor ca 120. Där kan jag inte hitta en enda av dem till det priset. Jag har suttit på balkongen i kväll och bara njutit och blivit inspirerad. Vad jag sakanr min textila verksamhet … !!

Idag åt maken och jag lunch med en svensk dam som är gift med en man som bott här i Sydarika sedan åttio-talet. Vi hade inte träffat dem tidigare, men det blev en mycket trevlig lunch. Många skratt … Sedan gick vi, kvinnan – en blivande SWEA, och jag hem till mig där två andra sweor anslöt och jag pratade om textiltryck. Vi gjorde några små försök och bestämde att träffas igen om två veckor då de skulle ta fram mönster och vi skulle trycka på allvar. Jag tyckte det var så trevligt att få ”bara vara” utan protokoll och annat, och jag hade så trevligt.

På kvällen var vi bjudna till ett svenskt par, och när vi kom dit visade det sig att vi var många som var inbjudna. Så trevligt! Vi blev serverade vin vid ankomsten och ”snittar” – bl.a. svenskt knäckebröd med kaviar …!!!  Huvudrätten var också så god och vi fick till och med riktig lingonsylt – kan det bli bättre… Tack för en trevlig kväll!!

Här på min bloggsida skriver jag alltid om dagen som varit, och om hur jag upplever den – bra eller dåligt – det är en dagbok om min vardag. Sista året har bloggen till stor del handlat om SWEA Sydafrika – helt enkelt på grund av att SWEA-aktiviteter kommit att dominera mina dagar. Detta har påverkat mitt liv, och inte minst mitt privatliv tillsammans med maken. Han har fått stå ut med mycket, göra mycket för sig själv, medan jag suttit här framför datorn. Jag har aldrig beklagat mig om min arbetsbörda i SWEA. Men på min egen bloggsida skriver jag vad jag vill, om hur jag upplever min vardag och min verklighet. Jag namnger aldrig någon, och om någon tar illa vid sig så kan jag bara beklaga. Jag tänker fortsätta att skriva i samma tonläge och i samma anda…

Dagen skulle kunna kallas för SWEA-dagen. Den har i alla fall ägnats åt vår organisation, som visar sig var mer oorganiserad än vad jag ens kunde drömma om när jag kom med. Nu är det dessutom jag som skall få ”ordning i ledet” …

Idag var vi tre som kämpade med alla dessa gamla förlegade papper, vi var också inne på webben och letade efter uppgifter. Efter många timmar så konstaterade vi att, av alla våra medlemmar så fanns det inte en som hade korrekta uppgifter i moderorganisationens medlemsregister … Tack o lov att jag inte är medlemsansvarig.

Vi hittade också en hel del gulnade ansökningar om att bli medlem hos oss, tack o lov (igen) så var de registrerade. Värre var det med en del nya ansökningar.

Sent på eftermiddagen så vart det klart och jag som har en vit vecka, kände att det bara skulle vara så mysigt med ett glas vin på balkongen i värmen innan någon vänlig själ skulle fixa middag till oss. Maken och jag satt där – jag med en sjal om axlarna – värmen är på väg att lämna oss igen. Efter en halvtimme så insåg jag att det var jag som skulle fixa middag. Tack o lov blev det rester över igår – och tack o lov för vår mikrougn … Så inom tio minuter så var det klart och vi kunde njuta av middagen framför en rulle. En svensk film, som jag satt och väntade på när det skulle hända något och när den var slut så var det bara textlistan som gjorde att jag förstod att det var slut …

Förstår inte, hur det bara kan öka och öka allt som skall göras i datorn. Så naiv som jag är så trodde jag att det skulle minska ju mer jag kommer i kapp. Men det är nya saker som hela tiden ramlar in. Har så många mail per dag (men inte från mina vänner …) så jag är upptagen flera timmar med att svara.

Hela matrumsbordet är dessutom täckt med pappershögar – men inte mina. Jag har ärvt dem – vilken soppa … Har nu sorterat i olika ”ämnesområden” och konstaterar att det jag saknar finns inte.

Idag har det dessutom varit så härligt väder så min plan var att sitta på balkongen och bara njuta med den bok jag just nu försöker läsa – har hunnit glömma vilken …

Kl 22.30 satt jag där och njöt av den middag, som jag planerat in i morse. Den blev mycket god – men lite för sen …

Maken tittade på Obamas tal, jag tänkte också göra det – ”skulle bara…”, så när jag satte mig framför TV:n så avslutade han just. Men jag fick se honom och hans ”lättklädda” hustru – med tanke på kylan.

Det var i allafall skönt på balkongen i kväll, tyst som alltid, alla grannar har redan lagt sig den tid jag kommer ut. Men, det var (är) fortfarande 24 grader, så kanske jag sitter en stund till innan det blir sängen. Tummar lite på min nya vana att komma i säng i tid…

Morgonen ägnades åt datorn … Hann i alla fall inte allt som skulle göras. Det bara ramlade in mail, lokala och internationella. Och alla skall det svaras på. Men tonen är så trevlig att det inte känns jobbigt – bara tiden som inte räcker till. Sedan ägnade jag mig åt mig själv i en hel timme, dvs det var en dam som ägnade sig åt mig. Jag kunde äntligen utnyttja en del av min födelsedagspresent. Fick presentkort på tre massagetimmar här i SA.

Det var mycket skönt och jag njöt verkligen. Sedan gick jag hem och satte mig på balkongen en timme och fortsatte att vara jag. Eftersom jag njöt så mycket så tog jag en timme till och en timme till … Sedan blev det lite pappersarbete, matbordet är fullt av gamla papper som jag fått ta över … Ingen ordning alls, men de viktigaste saknas fortfarande. Klockan blev sent och maken undrade om vi inte borde äta…

Det bör man kanske, men han lagar inte mat och jag har inte tid, så till slut gick vi ut och åt – sen middag… mycket bra för vikten, men enkelt. Fast i och för sig så får man ju lite motion på väg till och från restaurangen …

Vi hade en slow morning, ingen tid att passa, slölyssnade lite på Tengby och Mannheimer. Jag uppdaterade dagboken och fixade med lite annat. Då var klockan helt plötsligt halv två … Inte rättvist, tiden har tid att rusa – men det har inte jag. Jag måste göra det jag har att göra och det tar den tid det tar. I vilket fall fick jag rusa ner till butiken och inhandla de matvaror som skulle ingå i matkorgen till picknicken.

Klockan 15.30 skulle vi ses utanför vår port och vi kom samtidigt. Vi med en packning som såg ut som om vi skulle flytta: Två strandstolar, en kylväska med kallt vatten och vin, en kylväska med varm kyckling och en väska med varm kofta osv … Ingen av väskorna var fyllda till brädden, de var snarare halvfyllda – men de skulle ju alla ha plats i bagaget – vilket faktiskt ordnade sig. Bilägaren sade stolt att ”det är ju en Toyota…”

Vi kom fram till konserten och fick platser i skuggan. Vi var tidiga, men konserten startade 20 minuter före utsatt tid … Några Sweor som kom lite senare så mycket snopna ut – men vi kunde lugna dem med att bara två låtar var spelade. Bandet, som heter Shiraz, är bara så duktiga och de är suveräna på att framföra Abba-låtar, men också så mycket annan mysig musik som framkallar rysningar och härliga minnen från tider som jag inte ens kommer ihåg att jag har glömt …

Livsnjutare …

Här kommer SWEA:s ”maskot” med flaggan …

En del av SWEA-gänget …