Har ni försökt att skriva med ett finger inlindat i plastfolie med en innesluten isbit …? Det går inte så bra kan jag säga. Det har dessutom börjat droppa … Anledningen till arrangemanget är att jag skulle släcka belysningen över köksbänken. Det blev fel och jag lade av misstag ett finger mot en lampa. Den var varm … Det är ett rejält djupt brännsår – av en ynka liten lampa. Inte en gammaldags med skruvgängor. Denna har bara två piggar och är inte större än en nagel. Men ack så djupt den lyckades skada.

Nu håller isbiten på att smälta och om jag inte snart gör mig av med ”bandaget” blir det strax kortslutning i datorn i stället. Jag har redan förstört vår matta ikväll med att knuffa omkull mitt vinglas – rött förståss. Allt prat om att hälla på vitt vin fungerade inte – offrade en hel flaska. Kanske för att mattan är av något slags naturmaterial …

Det var inte så här jag ville att detta nya år skulle börja.

Idag har också varit en trevlig dag. Vi hade fredagslunch med svenska damerna i CT. Vi var 5 som kom och vi hade väldigt trevligt. Så trevligt att vi bestämde oss för att avsluta med en drink på restaurangens terrass som vetter mot havet. Det beställdes in Capringha (med reservation för stavningen). En fantastiskt god, läskande drink som gjorde att vi trivdes så bra att det blev en till innan vi skildes åt.

Dottern har hjälpt mig att installera en app i min telefon som gör att jag kan hålla koll på hur långt jag går. Jag startar den när jag börjar promenera (om jag kommer ihåg – vilket jag väldigt sällan gör meddetsamma, men efter några hundra meter). Programmet håller reda på hur långt jag går och i vilken hastighet. Hemma i Strängnäs fungerar det väldigt bra, men här nere är programmet helt förvirrat. Något stämmer inte med GPS:en. Jag får gratulationer varje gång för att jag sätter nya rekord. Men  ofta är allt faktiskt bort i tok … Idag fick jag gratulationer igen för nytt rekord – 0.7 km på 5 timmar. Visst det var rekord – men kanske inte som jag tänkt mig …