Det har varit full fart här hos oss … Vi har varit ut till stugan, isen hade släppt på vår sida så vi ”lånade” en jolle och hittade två åror och tog oss tveksamt den kortaste vägen över vattnet till ön. Det blev en promenad till stugan, och det verkade som vi var ensamma där ute. Stugan höll en temperatur av 7 plusgrader och bara några enstaka sorkar hade varit inne. Desto större var skadegörelsen på våra enar – knappt en som inte var knäckt eller uppfläkt. De två stora som ger lä och insynsskydd på altanen är bara att ta bort, liksom de som ramar in baksidan.

En hel del grenar hade knäckts på tallarna, men ingen större fara. Våra tre Rhodendondron hade klarat sig bra – vilket vi inte förväntat oss. Forsythian ser bedrövlig ut där den slickar marken i bergssluttningen. Rosorna framför burspråket, som jag glömde att kupa och täcka för vårsolen, får vi se om de överlevt. Sol och strängkyla växelvis under lång tid i mars/april – inte favoritläge precis. Älgen? Och rådjuren har också gått hårt åt dem. Varför jag misstänker älg är för att vår Klätterhortensia, som växer i samma rabatt, var äten alldels för högt upp för att rådjuren skulle kunna nå dit – även om det var snö. Tydliga spår av rådjur (spillning) ligger både på altanen och på trappan vid ingången. Nu gäller det att få dem att byta vanor så att vi inte får en massa fästingar.

Vi försökte sjösätta plastbåten för att slippa plåtbåten, som låg under ett buskage av taggiga slånbärskvistar som snön gått hårt åt. Precis när vi sköt ner båten i vattnet grävde den ner sig i dyn och när vi fick loss den hade dyviken försvunnit (den lilla plupp som sitter i botten och som ska hindra vatten från att komma in eller ut – har inte förstått vilket). Ingen av oss kände sig manad att försöka leta rätt på den i det leriga, iskalla vattnet. Vi drog upp den igen och lyckade dra fram plåtbåten. När vi kom tillbaka till varvsbryggan, där vi lånat jollen, stod ett par och väntade på båten. ”Är det din båt?” frågade hon och jag var fick ju säga som det var att vi lånat den. De var jättesura, vem skulle inte vara det. Men hur stor är chansen att man lånar en båt i någon timme en måndag mitt på dagen och att ägaren kommer. Det var för övrigt inte ägaren, utan någon som skulle låna den av honom i sin tur. Det tog ju lite längre tid än vi tänkt då vi var tvungen att byta båt – om inte så hade de aldrig märkt det hela – men pinsamt blev det … Vi borde nog ha köpt en lott – tänkte vi inte på …