Upprepning …

Så här såg solnedgången ut igår, det var bara att solen upplevdes som större och mycket mer orange …

 

Dagarna går lika fort här som i Sydafrika, nu har jag redan varit här i en vecka. Börjar bli inkörd på rutinerna. Dvs jag har små uppgifter som jag utför – huvudsakligen att hämta barnen och se till att de gör läxan. Idag har jag också varit och suttit av 1½ timme på gymmet. Båda barnen hade lektioner idag. Lillebror ingick i en grupp av killar i samma ålder – och det var nog mer ADHD som styrde en del av dem. Deras instruktör hade fullt upp att hålla ordning och att få dem att göra gymnastiska övningar. Synd för dem som ville lära sig. Det var överhuvudtaget väldigt få pojkar, men desto fler flickor i alla åldrar. De minsta är så bedårande söta – det är svårt att ta ögonen från dem när de studsar fram.

Lillebror hängde i ringarna för första gången idag – och det gick bra. Det är något som bara killarna får göra … Jag försökte hänga med och fotografera, men för långt avstånd för min typ av kamera. Lyckades inte heller fånga att han faktiskt pendlade i luften – kameran tog bara när han hängde rakt ner. Det var också för långt avstånd när dotterdottern klättrade upp på ett rep i taket för att klinga i klockan. Det såg lekande lätt ut …

På förmiddagen har jag arbetat med överkastet – det är mycket pyssel just nu. Fodret är på plats och fyllningen. Ingen maskinsöm idag och därför inga sömmar att riva upp. Det är nålning och tråckling som gäller, att få ihop delarna så att det inte blir snett och draget. Imorgon räknar jag med att sätta arbetet i maskinen igen, då ska jag sy igenom alla lagren för att fixera fodret. Men det blir morgondagens bekymmer.

Jag hade sällskap en stund av en liten manick som ska dammsuga golvet tre dagar i veckan. Idag var en sådan dag. Den fick hålla på och jag hoppade undan medan den gick – men till slut så tröttnade jag på det och golvet såg ganska rent ut. Jag tryckte på en knapp och den snurrade runt lite till, men sedan gick snällt och ställde sig i ”garaget” – vet inte om det var jag som gjorde rätt eller om tiden var ute ändå.

Just nu är jag barnvakt, svärsonen är på flygplatsen för att hämta en svensk kille som han arbetar ihop med. Dottern är på arbetet, hon har telefonkonferens mot Sverige och vad jag förstår så har hon en egen ”TV-studio” som hon ibland använder för att kunderna ska se henne och hon kan även presentera bildmaterial. Jag hoppas att jag hinner dit och se hur det ser ut innan jag åker hem igen. Med den här takten på tiden så är det alldeles strax …

Dit upp ska jag …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Du kan släppa nu, det här kan jag …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Titta, mormor! Jag kan pendla med benen – man ser det i spegeln …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här är jätteroligt! och lillebror har armar upp och sträck under mig …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu har jag klingat i klockan och ska ner igen …

 

 

 

 

 

 

 

 

Manicken …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *