Det blev en underbart vacker dag. Maken och tog en promenad. Det går inte fort och vi ser nog lite skröpliga ut – men vi promenerade. Tyvärr hade man saboterat den bänk vi brukar vila på. Den är/var utformad med en vikingabild som ryggstöd. Vi kom av oss alldeles och brydde oss inte om att ens sitta på de bräder som fanns kvar som sits. Så ledsamt – har varit så imponerad av denna bänk.

Vi kom hem och tog våra värktabletter, men det var det värt – vilket underbart väder vi fick uppleva. Vi plockade också kastanjer – har aldrig sett så många. Kan det vara så att de kastanjeträd som finns i Årsta levererar inte tillräckligt med frukter till alla som vill ha, eller är det så att träden här i Sörmland levererar mer fukt. Det var bara att vraka och välja och se upp var man satte fötterna. Ni vet väl att om man har en kastanj i fickan blir man aldrig utan pengar.

När det började skymma åkte vi till kyrkogården för att sätta ut våra ljuslyktor, det var en och annan lykta tänd men den stora helgen i Sverige är nästa helg. Vi har hittat en plantering som ligger vackert och lite högre – där ställer vi våra ljus. I år var det inte lika vackert som förra året då alla träden prunkade i orange i alla dess nyanser. Trots den varma sommaren hade de flesta löven ramlat av – men det var vackert ändå …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

Varje år brukar jag ha en ”spindelmiddag”. Det betyder inte att vi äter spindlar. Det betyder att middagen är i samband med Halloween och att jag dekorerar med spindelnät, spindlar och annat läskigt. I år har det varit så mycket annat att jag inte hann med att dekorera, men middag blev det. Våra grannar kom och vi hade lika trevligt utan spindlar. Om de tyckte det var bättre att slippa dem eller om de saknade dem vet jag inte. Kanske var de lättade.

Vi hade en mycket trevlig kväll – fattar inte hur mycket det finns att prata om …

 

 

 

 

 

 

---

Jag har lite svårt att orientera mig varje morgon när jag vaknar. Det är så tyst här i lägenheten och så mysigt i min nya säng. Även om bäddmadrassen alltid försöker att ta sig friheter och vandra ut över kanten. Märks inte när jag sover, men när jag ska bädda. Men ack så skönt jag sover. Jag drömmer också mycket, tyvärr är jag alltid på resa och har alltid glömt något – men jag har börjat träffa trevliga personer medan jag vimsar omkring för att få till det – i drömmen alltså.

Jo, jag har trevliga personer omkring mig i vardagen också – tack o lov, men de är aldrig med i drömmarna, undrar varför. Alltid nytt folk och jag strular på med fel kläder, skor, glömmer saker eller vad som nu kan bli fel. Någon som vet hur man ska tyda det?

I morse var det en kompakt grå vägg utanför balkongen när jag vaknade. Ganska märkligt att titta ut och man ser absolut ingenting – bara ljust grått. Lika märkligt när man börjar ana konturer i det grå och plötsligt är allt borta – och! Solen tittar fram – efter många grå dagar …

Vi har varit till den stora staden – där vi bodde för några år sedan. Medan vi letade efter parkeringsplats i våra gamla hemtrakter konstaterade vi att vi inte längtar tillbaka. Vi fick en plats i närheten av vår gamla bostad. Känns lite hemtamt att stå där, vi vet precis med bussar osv.

Det regnade och var väldigt mycket höst när vi tog oss till Scala Teatern. Maken hade beställt biljetter till ”Man måste ju få lira” med Jerry Williams. Foajén var fylld med rullatorer och en och annan rullstol. Vi tillhörde definitivt medelåldern 😉

Vi klämde ner oss i de trånga bänkarna – har inget minne av att det var så trångt förra gången vi var där. Det var som att sitta på flyget. Fanns inte en chans att någon kunde passera om vi inte reste oss – och knappt då.

Jerry gjorde en helt fantastisk föreställning. Jag hade satt telefonen på vibration och trodde att den ringde hela tiden – det var handväskan som vibrerade. Vilka musiker, vilken härlig upplevelse, bara att rekommendera.

Efteråt promenerade vi mot Odenplan, vi var bjudna på middag till Kalle o Eira. De har en lite Edward som är dryga året. Han går nu och är ett riktigt charmtroll – totalt orädd. Vi hade köpt byggklossar och han var i sitt esse, och kom underfund om att det lät väldigt bra om man kastade på golvet till skillnad mot att kasta på mattan.

Det blev en försenad middag, Edward var precis som alla barn – han visste att mamma och pappa ville göra annat och vägrade sova  …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---